2015-03-29

Översatt artikel: Högt begåvade barn – emotionellt omogna eller emotionellt intensiva?


Den här texten grundar sig på http://www.davidsongifted. org/db/Articles_id_10241.aspx – jag har översatt och gjort några mindre redigeringar.

Denna artikel av Leslie Sword berör den emotionella intensiteten som många begåvade barn har, i relation till de intensiteter som är en komponent i Dabrowskis teori om känslomässig utveckling. Artikeln beskriver emotionell intensitet, och ger exempel på beteenden i samband med emotionell intensitet, som ofta felaktigt uppfattas som känslomässig omognad. Slutsatsen är att begåvades känslointensitet är avgörande för inlärningsprocessen, och att begåvade barn behöver förståelse och stöd, för att acceptera sina rika inre upplevelser och värdera sin emotionella intensitet som en styrka.

Inom forskningsområdet utbildning för högt begåvade är det inte alltid väl känt att hög begåvning har en känslomässig och en kognitiv del: en stor kognitiv komplexitet ger upphov till ett stort känslomässigt djup. Begåvade barn inte bara tänker annorlunda än andra barn, de känner också annorlunda. Michael Piechowski förklarar denna skillnad i känslor som intensitet: en utökad subjektiv upplevelse.


Intensiteten måste förstås som en kvalitativt annorlunda förmåga. Det är inte en gradskillnad utan en annan typ av upplevelse – levande, absorberande, genomträngande, omfattande, komplex, befallande – det är som att de skälver av liv.

Overexcitabilities/högstimuleringar/högkänsligheter/intensiteter – expanderad medvetenhet och en ökad förmåga att reagera på stimuli av olika slag – är en översättning från en polsk term som betyder förmågan att bli superstimulerad. Termen overexcitabilities valdes för att förmedla att stimuleringen är långt bortom genomsnittet i intensitet och varaktighet. Det kan ses som ett överflöd av energi – fysisk, sinnesintrycklig, kreativ, intellektuell och känslomässig – som kan resultera i kreativa strävanden samt avancerad emotionell och etisk utveckling i vuxen ålder. Därför är det en positiv kraft för begåvade, som berikar, ger kraft och förstärker talang. (Piechowski 1999)

Begåvade barn har kraftfulla känslomässiga resurser, men de behöver hjälp att tillämpa sina kritiskt tänkande och sin tankeförmåga på sin egen känslointensitet och känslighet. De har ännu inte levt tillräckligt länge för att utveckla den distans som krävs.

Föräldrar och lärare har de bästa förutsättningarna för att hjälpa de begåvade barnen att lindra sina rädslor, frustrationer, sorger och självtvivel genom att lära dem att använda sina stora intellektuella förmågor för att stödja sin emotionella rikedom. (Silverman 1988)

Det är oerhört viktigt för deras intellektuella prestationer och deras emotionella utveckling att begåvade barn förstår att deras intensiva känslor är normala, att de känner att de är accepterade, och att de får förståelse och stöd. Det är just deras känslointensitet som ger den drivande energi, engagemang och uthållighet som stödjer deras intellektuella begreppsbildning och leder till stor framgång i världen. Begåvade emotionellt intensiva barn behöver hjälp av de vuxna i sina liv för att kunna acceptera sin rika inre värld och värdesätta den som en styrka.

Men då krävs att dessa vuxna accepterar och värderar sina egna känslomässiga upplevelser och känsligheter så att de kan vara positiva förebilder för barnen. Tyvärr kan det vara svårt att tala om och värdera känslor i ett samhälle som främst värderar logiskt tänkande och ofta ser känslor som motsatsen till rationalitet.

Om emotionell intensitet ses och presenteras som en styrka, kan barnen få hjälp att förstå och värdesätta känslorna som en gåva. På detta sätt kan barnen få tillgång till egenmakten att uttrycka sina unika personligheter i världen och använda sina gåvor och talanger med självförtroende och glädje.

Håll förväntningarna på rätt nivå för respektive färdighet

Den stora nivåskillnaden mellan barnets avancerade intellektuella kapacitet och de mer åldersadekvata sociala och fysiska färdigheterna leder ofta till att både vuxna och barnet själv har orealistiska förväntningar.

Små barn blir frustrerade när deras klumpiga motorik gör att de inte kan bygga de saker de ser i sin extremt kapabla fantasi. Om vuxna förväntar sig att barnet har en hög social mognad, som matchar den intellektuella utvecklingen, kan de uppleva att barnet har ett beteendeproblem, när barnet egentligen har ett helt åldersadekvat utbrott. Denna situation kan förvärras av höga förväntningar på skolresultat från lärare eller föräldrars. (Roedell 1984)

Med sin intellektuella kapacitet kan ett begåvat barn lätt föreställa sig ett stort utbud av scenarier som är otänkbart för ett genomsnittligt barn. De känner med stor intensitet känslor som är kopplade till varje scenario, och detta kan göra att de överväldigas av ångest och rädsla.

Begåvade barn gråter ofta om någon behandlar djur illa. De ställer ofta frågor om, och uttrycker oro över, världsproblem – fattigdom, krig, miljöförstöring osv. Denna empati för andras lidande gör att begåvade barn är särskilt utsatta för okänslighet på tv, i skolan eller i världen omkring dem. Ofta känner sig dessa barn maktlösa, och denna känsla av hjälplöshet kan leda dem till förtvivlan eller självkritik – de känner ofta ett ansvar för alla problem. Smutny (1998)

Begåvade barn känner en längtan att lära. De känner drivs att ställa frågor om allt, och hitta svar. Många känner av att deras klasskamrater inte gillar dem, förstår inte varför och känner en djup smärta när andra hånar dem för att de kan svaren. Om klasskamraterna uttrycker att de begåvade barnen är annorlunda, kan barnen internalisera beteckningen och bli excentriska och socialt isolerade.

Begåvade barn är idealister; de har förmågan att se hur det skulle kunna vara. Samtidigt kan de se hur långt ifrån det optimala som verkligheten befinner sig, och de kan känna sig besvikna och förtvivlade. När de försöker tala om detta med andra, möts de ofta av förnekande, minimering, förvåning eller fientlighet. (Webb 1998)

Ofta förstärker vuxna omedvetet perfektionismen genom att ha höga förväntningar. Antingen uttryckt eller underförstådd. (Lind 1998) Eftersom begåvade barn är känsliga för andras förväntningar, känner de sig tvingade att möta dem. Tyvärr kräver det ofta att barnet förnekar och undertrycker sina egna önskningar och behov. (Grant & Piechowski 1999)

Det är också skadligt om de vuxna fokuserar på (upplevd) emotionell omognad, beteendeproblem eller social omognad, i stället för att fokusera på barnets goda egenskaper. Om barnets styrkor och goda förmågor inte visas uppskattning, kan barnet få allt lägre självkänsla och därmed självförtroende.

Känslomässigt intensiva barn kan då börja undvika social interaktion, eftersom de känner att ingen kan förstå eller acceptera dem. Detta kan leda till att de blir diagnostiserade med en emotionell störning.


Referenser

Dabrowski. K. (1972) Psychoneuroses Is Not An Illness. London:Gryf.
Delisle. J. (1995 ) The Lost Soul of Gifted Education. Gifted Child Today V10 July/August
Grant. B.A. & Piechowski. M. M. (1999) Theories and the Good: Toward Child-Centered Gifted Education. Gifted Child Quarterly V43/1
Lind. S. (1998) A Parents Guide to Perfectionism. Communicator, CAG. V29/3
Morelock. M (1992) Giftedness: The View From Within. Understanding Our Gifted V4/3, 1.
Piechowski. M. M. (1999) Overexcitabilities in Encyclopedia of Creativity, M.A. Runco & S.R. Pritzker (Eds.) Academic Press
Piechowski. M. M. (1998) Emotional Development and Emotional Giftedness. Course Handout. Institute for Advanced Development, Gifted Development Center. Denver, Colorado
Piechowski. M.M. (1979) Developmental Potential in New Voices in Counseling the Gifted, N. Colangelo & T. Zaffrann Eds., Kendall/Hunt Publishing Co.
Piechowski. M. M & Colangelo. N. (1984) Developmental Potential of the Gifted. Gifted Child Quarterly V28
Roedell., W.C. (1984) Vulnerabilities of Highly Gifted Children Roeper Review Volume 6/3
Silverman. L.K. (1988) Affective Curriculum for the Gifted in Van Tassel - Baska Ed. Comprehensive Curriculum for Gifted Learners Allyn & Bacon Inc Massachusetts USA
Webb J.T. Existential Depression in Gifted Individuals in Communicator, CAG. V29, No. 3 1998

Inga kommentarer: