tag:blogger.com,1999:blog-5363393447664427857.post4937751130668041002..comments2024-01-24T10:29:24.329+01:00Comments on ° Anna Hass blogg ° @glimra °: Psykologutredning – Socialstyrelsens krav – npf begåvning adhd autism – särbegåvningAnna Hasshttp://www.blogger.com/profile/10025202714001381806noreply@blogger.comBlogger5125tag:blogger.com,1999:blog-5363393447664427857.post-31740443255416872902018-05-24T21:12:11.525+02:002018-05-24T21:12:11.525+02:00Hade gärna velat maila dig om lite tankar och idée...Hade gärna velat maila dig om lite tankar och idéer kring en psykologisk utredning. Snubblade in på din sida och vill i förhand tacka gör väldigt bra och daklig information. Anonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-5363393447664427857.post-60238116880212210992018-05-15T17:53:25.827+02:002018-05-15T17:53:25.827+02:00Hej Andrea, vad jobbigt och tråkigt. Du har ju rät...Hej Andrea, vad jobbigt och tråkigt. Du har ju rätt att be att de förklarar igen, och igen, tills du förstår, vilka konkreta saker de har sett, som gör att de drar de slutsatser de gör. Du ska också få alla resultat och bedömningar skriftligt.<br /><br />Jag kan bara rekommendera dig att ha låga förväntningar och en konstruktiv inställning till alla. Försök att skapa känslan av att ni är på samma lag (även om du känner stark motvilja). Ställ frågor om vad de som proffs föreslår (undvik att komma med påståenden, krav, och ens egna förslag om det går). Om de säger något konstigt, fråga hur de menar. Be om konkreta exempel. Fråga hur det förhåller sig till det du har läst hos Socialstyrelsen osv. Men fråga milt. Låt som en lagkamrat, inte en motståndare .... lättare sagt än gjort. Men vi föräldrar är svåra och jobbiga många gånger – även om det rimliga är att vi reagerar som privatpersoner och de håller sig professionella, så blir det ofta tvärtom, att deras känslor hörs mer än vår logik.<br /><br />Du är inte ensam. Och i grunden vill ni alla samma sak: att barnet ska må bra. Börja där. Börja på gemensam mark. Och få dem att känna (och tro) att de leder vägen.<br />Annanoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-5363393447664427857.post-34350922999160825312018-05-09T13:17:58.191+02:002018-05-09T13:17:58.191+02:00Hej
Har idag precis haft ett sådant möte med psyko...Hej<br />Har idag precis haft ett sådant möte med psykologen. Fullständig katastrof - det var inte på många punkter vi kände igen vårt barn. Som tur var specialpedagogen och skolsköterskan lika frågande till vad skolpsykologen sa. Länge sedan jag känt mig så överkörd, ohörd, kränkt, arg och ledsen. Min tillit till psykologer har fått sig en rejäl törn. Hur ska jag kunna lite på nästa? För henne vill jag inte ha med att göra mer.Andreanoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-5363393447664427857.post-88129017233876407212017-03-21T08:39:55.873+01:002017-03-21T08:39:55.873+01:00Hej Magnus, jag håller med om allt. Tack för förty...Hej Magnus, jag håller med om allt. Tack för förtydliganden. Anna Hasshttps://www.blogger.com/profile/10025202714001381806noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-5363393447664427857.post-50414788477168122152017-03-20T10:55:46.105+01:002017-03-20T10:55:46.105+01:00Tack för din text om psykologutredningar - klokt o...Tack för din text om psykologutredningar - klokt och läsvärt som så ofta på din blogg. Jag har bara ett förslag på tillägg.<br /><br />Som du skriver ska föräldrarna "känna igen sitt barn" i resultatet av utredningen. Om man INTE känner igen sitt barn i beskrivningen har föräldrarna rätt att förvägra skolan att ta del av utredningens resultat. Det må vara rektorn som tar beslut om utredningen men det är föräldrarna som bestämmer över den; det är ju deras barn det gäller. Därför ska man som förälder stå på sig och kräva att få ta del av utredningens resultat INNAN skolan får det. Får man förslag på att utredningen ska presenteras vid ett möte där skolans personal deltar ska man alltså påpeka att det inte är i linje med Socialstyrelsens riktlinjer och vägra det upplägget.<br /> <br />Vi har själva varit med om detta: krävt separat möte med psykologen, fått ta del av den skriftliga utredningen innan skolan får den och - efter att ha läst igenom resultatet och inte "känt igen vårt barn" - förbjudit psykologen att låta skolan ta del av resultatet. Visst blev det lite rabalder, men när vi räknade upp alla avvikelser som skolan och psykologen hade gjort i förhållande till Socialstyrelsens riktlinjer så hamnade skammen på rätt ställe. Senare valde vi att byta skola.<br /><br />Jag håller med dig om att man inte ska vara rädd för att låta sitt barn genomgå psykologutredning, men man bör läsa på vad som gäller och ta vara på den rätt man har. Vice versa: bedömer man att en psykologutredning skulle vara till stöd för sitt barns skolgång men skolan vägrar utföra den (och kanske även föregående pedagogisk kartläggning) kan man överväga att själva bekosta en utredning. Är man t ex övertygad om att barnet är särbegåvat förvissar man sig förslagsvis om att psykologen är införstådd med detta begrepp och hur särbegåvade barn kan reagera vid de tester som genomförs.<br /><br />M v h<br />Magnus OlofssonMagnus Olofssonnoreply@blogger.com