Geek girl meetup känns inte som en feministisk konferens. Det känns som en konferens med mängder av relevanta föredrag, och mängder av kunniga roliga talare som ger utmärkta presentationer, och mängder av hungriga peppade engagerade deltagare som vill lyssna och lära sig och diskutera.
Det är nog inte en feministisk konferens heller. Däremot hände det helt magiska grejer under helgen tyckte jag. Det mesta skulle säkert varit fullständigt relevant även för besnoppade, även om sammanhanget gav det lite klang av ”kvinnor kan”. Eller ännu hellre, kvinnor BÖR, kvinnor SKA, kvinnor VILL. Jag fick känslan av att många tog flera stora steg framåt i sin personliga utveckling under helgen.
Vem är du, och vem vill du vara?
Lördagen bjöd ett pass om ditt personliga varumärke med Malin Sjöman. Det tar emot för många att tänka på sig själv som ett varumärke, men det går att använda det tänkesättet, och det går att styra människors och organisationers uppfattning om vem du är och vad du har att erbjuda. Om du vill bli tydligare i konturerna både för dig själv och för andra, finns metoder att hämta här.
Jag fick intrycket av att många deltagare har självbilder som är lite suddiga. Kanske du vet att du duger, men inte riktigt varför? Kanske du vet att många gillar dig, men inte vad de får ut av att vara med dig? Kanske folk säger att du gör ett bra jobb, men du inte är säker på vad det är du gör bra? Fråga! Alla är bra på något.
Eftermiddagen bjöd bland annat digital storytelling med Gitta Wilén, och även här kan du hämta ideer till din personliga utveckling. Vad är historien om dig, om det du gör på jobbet? Xue Mei Rhodin har ett namn med en historia. Hon var också inne på det personliga varumärket i sitt föredrag om nätverkande: se till att du har några unika kännetecken som gör att folk kommer ihåg just dig. Kanske hälsa på något särskilt sätt, presentera dig med några nyckelord varje gång du tar i hand?
En förebild peppar mer än tusen teorier.
Söndagen började med att det blev rejält fullt i salen där Anne Årneby, koncernchef på ett internationellt kommunikationsföretag, höll föredraget ”Chef – jag?”. Vilken fantastisk förebild hon är! Hon berättade om sina framgångar och motgångar, och gav pepp och råd ur hjärtat och ur en enkät med 18 chfer ur hennes nätverk.
Det kändes som att det var exakt vad GGMs deltagare behövde, som att alla närvarande växte minst en decimeter. Personligen fylldes jag av lyckokänslor inför att hon kommit så långt, fått så mycket erkännande, samtidigt som hon är så mycket som jag uppfattar mig själv: frispråkig, kaxig, modig, högljudd, offensiv. Det behöver alltså inte vara ett hinder för framgång!
Anne pratade mer än en timme utan att någon verkade vilja bryta för fika, och energin i rummet när hon avslutade gick nästan att ta på. Det jag gillade bäst var att höra deltagare bakom mig utbrista ”Nu vill ju jag också bli chef!”.
Energi att ifrågasätta och mod att känna.
Med energin utsläppt ur lådan hade vi ett engagerat samtal, med Annika Lidne som samtalsledare, kring varför kvinnor söker jobb de redan vet att de klarar av, medan män ofta söker jobb de tror att de kommer klara av. Det hela leder ju till att kvinnorna inte utmanas och utvecklas, vilket är ett rejält slöseri av kompetens.
Zayera Khan tog upp workaholic-faran och stressen, som vi många gånger skapar helt för oss själva. Är det duktig flicka-rollen som hemsöker oss?
Slutligen hölls två föredrag som fick vissa deltagare att gråta för att de blev så personligt berörda. Både Maria Gustafsson och Pernilla Näsfors delade med sig av egna känslor ur sina stora hjärtan, och det fick fler att känna och uttrycka.
Nya kunskaper, absolut. Men också nya självbilder.
Jag tror att vi alla under helgen rejält flyttade ut de snåla gränser vi satt för oss själva. Jag tror att vi alla fick syn på nya möjligheter, tänkte nya tankar, och hittade nya önskningar, viljor och mål för oss själva.
Vilken annan konferens är lika bra för Sverige?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar