Hjälp dig själv – livsverktyg

Jag gillar podden By the Book, där de två programledarna följer en självhjälpsbok i taget, i två veckor, och berättar om den hjälpte dem – om den förbättrade deras liv. Nu har de hunnit testa över femtio böcker (de har sammanfattat sin upplevelse i en bok nu också).

Du får en tydlig sammanfattning av råden i boken, vilket har inspirerat mig att använda några av dem (flera har jag tänkt på tidigare i livet, men uppskattar att bli påmind om dem.)

Välj inte bort avsnitt för att det är en bok som du inte gillar. Det är underbart att lyssna till deras kritik av böcker som är dåligt skrivna, eller daterade, eller obehagliga pga perspektiv på kön eller annat.

https://www.stitcher.com/podcast/stitcher/by-the-book

Allt jag behöver nu, eller Likheter mellan mig och en hund

Jag har adhd och eget företag. Det går sådär.

Din egen syrgasmask först. Bete dig väl mot dig själv.

Har du barn? Vill du att de ska bete sig väl, mot andra, och mot sig själva? Vill du att de ska lära sig hälsosamma beteenden, så att de går in i vuxenvärlden med verktyg som kan hjälpa dem att må bra och hamna på bra vägar i livet? Eller om du inte har barn, vill du bidra till att folk beter sig bättre?

Sätt då på din egen syrgasmask först. Var en förebild, genom hur du beter dig, mot dig själv! Visa att du älskar dig själv och respekterar dig själv.

Agera själv på det sätt som du vill att de ska agera, mot andra, men framför allt mot sig själva. De gör  ju som du gör, inte som du säger. 

Lägg din livsenergi på rätt saker. Cirkeldiagramma det du vill göra.

"Borde jag inte kämpa mer, tills jag är helt slut – gör jag tillräckligt mycket, för att vara en bra människa?" Denna fråga kom upp i en Facebookgrupp. Jag skrev ett aslångt svar, som kanske kan göra nytta för nån här också. //

"Det sociala" måste delas upp i många delar – särbegåvade barn

"Vi kan inte flytta upp det här barnet en klass, för det sociala kommer inte fungera".

Detta är en farlig och konstig och alldeles för trubbig formulering.

Utgångspunkten för alla barn – men särskilt för särbegåvade som ofta har en asynkron (ojämn) utveckling – måste vara att "det sociala" består av massor av olika delar, till exempel följande:

Vad ska du bli när du blir stor?

Fantastiskt citat alltså. John Lennon, enligt uppgift.

When I was five years old, my mother always told me that happiness was the key to life. When I went to school, they asked me what I wanted to be when I grew up. I wrote down ”happy”. They told me I didn’t understand the assignment. I told them they didn’t understand life.

Skrivutbildningar ger inte bara bättre skrivfärdigheter.

En satsning på utbildning i skrivande brukar utveckla deltagarna på fler plan än man kan tro:

• bättre förmåga att skriva, analysera och redigera
• ökad insikt om företagets affär och processer, och om kommunikationens roll
• bättre självkänsla och självsäkerhet i yrkesrollen
• ökat samarbete och ökad känsla av gemenskap i gruppen
• tydligare återkoppling och frågor till chefer och kollegor
• mer enhetligt synsätt, arbetssätt och språk i gruppen
• mer effektivt arbete
• nöjdare kunder
• färre missförstånd hos kunderna – många rapporterar en minskning på 20 procent av återfrågor till kundtjänst och liknande.

Zentreprenör - hur må bra i längden? Seminarium med Anna Hass @glimra på Webcoast

Hur gör du för att hitta balansen mellan allt du vill fylla ditt liv med? Hur jobbar du med att prioritera uppgifter och hantera din tid? På Webcoast bjöd jag in till ett samtal om hur vi entreprenörssjälar kan må bra i längden. Om personligt ledarskap, helt enkelt.

Under mina 13 år som företagare har jag lagt en hel del av min tid och energi på att hitta verktyg för att hitta balansen mellan produktion, leveranser, kundhantering, administration, sälj, utveckling, fritid, vänner, familj, själ och kropp. Och så vidare. Några av mina aha-upplevelser, verktyg och arbetssätt har jag skrivit om här i blåggen: övningar i personligt ledarskap, se livet som ett gäng 7-årsvarv, tänk längdhopp snarare än höjdhopp, förstå hur alla människor går igenom förändringens fyra rum  ...

Vad vill du - och vad vill du mest av allt? Reflektera och prioritera bland dina mål.

Dags för sociala medier-experterna att ta ett steg tillbaka? Dags för Twittereliten att släppa fram de vanliga människorna? Det var frågor som diskuterades på SSWC. Min reflexion då blir att när sociala medier-branschen mognar gäller det att vi som jobbar i den också mognar.

Personlig utveckling är en förutsättning för effektiva organisationer.

Internet utvecklas i en rasande fart. Utvecklas du själv lika snabbt? Dina medarbetare? Få ett mer framgångsrikt företag genom att stötta medarbetarnas personliga utveckling.

Aktuell forskning visar att tid för reflexion är den viktigaste framgångsfaktorn i förändringsprocesser. Världen förändras ständigt, och det betyder att företag som ska fortsätta vara framgångsrika också måste förändras, ständigt utvecklas.

Få det gjort?

Jaha. Detta har hänt. På sswc duckade jag seminariet om GTD, dvs. getting things done, en metod att strukturera allt du behöver göra, så att du inte behöver lägga hjärnkraft på att komma ihåg saker utan kan använda hjärnan enbart till att GÖRA det du ska göra. Jag duckade seminariet för att jag under en tid har känt mig så överväldigad av allt jag ska, måste, borde, vill göra. Undvikandestrategi, fint va?

Men nu har jag läst igenom boken Få det gjort! och min första känsla är MER STRESS. Det känns som en enorm tröskel att tänka om och lägga om sitt system, och jag kan ännu inte riktigt se hur bättre/mer/annan struktur ska lösa mina problem. Så jag tänker högt här nedan för att ringa in vad som faktiskt är mitt problem.

Skolan måste ge barnen självkänsla.

När Åsa Romson satt på pallen hos Bloggplats #H12 frågade jag henne om hur hon ser på att utveckla även innehållet i utbildningarna. Hur kan det inte stå något i målen för skolan om att den ska ge barnen självkänsla? Hon pratade om sitt arbete för att få in livskunskap på schemat, när hon var kommunpolitiker. Hon talade också om skolan som elevernas arbetsplats:

Eftersom många elever upplever en enormt stark press i skolan idag behöver vi utveckla ett bättre stöd för dem. Vi måste jobba för en mänskligare skola som stärker eleverna. Det är ju trots allt den sociala personen som är den som går ut ur skolan. 

Namn på floder kan man kolla upp senare. Självkänslan är a och o när man ska vidare ut i arbetslivet.

Epilog. Eller själva verkligheten.

Och vad händer sedan? Det läggs hundratusentals kronor på att förbereda seminarier, formge och trycka rapporter, bygga snygga seminariekulisser.

Men hur väl planerar du in förvaltningen av resultatet du får av att vara i Almedalen? Planerar du in tid då du kan utvärdera vad som var bra och värdefullt och vad du skulle göra annorlunda, reflektera över vad du hört, följa upp samtal, skriva ner planer och mål inför ditt kommande år och kanske nästa års Almedalsvecka?

Vad har du för fokus för Almedalen – bröllopet eller äktenskapet, själva veckan eller det du får ut av att ha varit där?

Hallå där Anna Hass, vad gör du i Almedalen?

Jag anser att du kan använda skrivandet som ett sätt att komma vidare i andra processer. Därför skrev jag en intervju med mig själv för att reda ut för mig själv varför jag egentligen är här i Almedalen.

Om framtider, av Astrid Lindgren:

"Framtider blir på det ena och andra viset men aldrig som man tror just."

(i ett brev till Kerstin Thorvall)

Livet är många varv långt

Se inte på livet som en linje. Se på din livstid som ett antal sjuårsfaser. Sedan kan du välja fokus för varje sjuårsperiod. Eller tioårsperiod, eller vad som känns rimligt.

Till exempel så här:

Sju år: fokus på utbildning, resor och självförverkligande.

Sju år: fokus på barn och familj.

Sju år: fokus på karriär.

Sju år: sadla om, nytt professionellt fokus.

Sju år: låt en hobby blomma ut passionerat, tagga ner på jobbet.

Sju år: köp en hund. Lev i skog och mark.

Sju år: satsa på jobbet igen, bli mentor åt yngre.

Sju år: pensionera dig och ägna dig enbart åt dina passioner.

Det är många saker som är jobbigt i livet, även om man inte råkar ut för de jobbigaste sakerna som död och sjukdom. Att gå många år utan en partner trots att man vill ha en. Att växa isär från sin partner, kanske överväga att skiljas, kanske behöva jobba ihop sig för att partnerns sju år tog henom åt något annat håll än dina. Att märka att man INTE har utvecklats de senaste sju åren. Att utvecklas i sig kan vara oerhört jobbigt.

Jag tycker det är jobbigt att behöva lära mig saker igen och igen. Jag borde vara smartare än så, tycker jag. Och dömer mig själv för hårt, som vanligt.

Men det jag måste påminna mig själv om då, är att jag inte är på samma ställe idag som för ett, två, sju, tolv år sedan. Så det är inte orimligt att jag måste lära mig "samma sak" igen fast nu från ett helt annat perspektiv, i ett helt annat sammanhang.

Den här tanken att livet kan ses som ett antal sjuårsfaser är mycket trösterik för mig. Det gör att jag känner att jag får en helt ny chans, flera gånger i livet. Bara jag tar chansen.

Du ska få en dag imorgon
som ren och öppen står
med blanka ark
och nya kritor till.

Vad vill du rita på nästa blad? Ta chansen!

Kraften i en målbild

Var vill du vara om två år? Om fem år? Om tio år?

Hur ser det ut hemma hos dig då?

Hur ser det ut på din arbetsplats?

Hur känns det att kliva in på jobbet, i hemmet?

Hur känns det när du är med de du gillar? Vilken sorts respons får du av den du lever med eller jobbar med, hur är ni med varandra i rummet?

Vad ser du när du går hem från jobbet? Vart går du? Hur känns det?

Ta en stund för varje sak. Och verkligen SE det framför dig. Känn efter vilka känslor du vill ha när du är där.

Skriv gärna ner.

Nu har du en bild att sträva mot. Det kommer att göra det lättare för dig att styra ditåt, i dina små och stora val.

Sälj det du brinner för

Imorse satte jag mig i solen på uteplatsen för att dricka mitt förmiddagskaffe. Grannen har en ledig kompis på besök den här veckan, jag vinkade till honom att komma och slå sig ner. Det blev till ett samtal på över en timme, där jag coachade honom vidare i yrkeslivet. Så det kan gå.

Först diskuterade vi att man måste hitta det som man tycker om att göra, man är bra på att göra och folk kommer vara beredda att betala för. Annars blir det svårt att leva på det i längden.

Eller som Janis Joplin sa.

Freedom's just another word

for nothing left to lose.

Etc. osv.

Hur fri vill du vara, egentligen?

Hur fri kan en människa vara? Isobel Hadley-Kamptz skriver om att alla människor är beroende av andra, åtminstone i någon del av livet, vilket gör det svårt att argumentera utifrån att det finns en oberoende människa.

Men inte nog med det. Helt ärligt. Hur fri vill man vara? Vad är ett bra, lyckligt liv? Är det att susa över havet i ett plan, med paddan i famnen, på väg till ett viktigt möte, medan barnflickan och städerskan tar hand om hem och barn? Eller är det att vara nära sina kära, känna alla känslor, se dem i ögonen och leva i kontakten?