Konferens: Brainchild. Om särbegåvade barn på Tekniska museet.

Nedan kan du läsa mina sammanfattningar / referat av föreläsningarna. Du kan också se dem på film: Brainchild – föreläsningar om särskilt begåvade elever

Mona Liljedahl, speciallärare: 

Gör så här, för de begåvade eleverna.

–Dessa barn. De som Skolverket kallar särskilt begåvade barn. De tänker mer, tänker jämt, tänker bredare, på tvärsen. Jag brukar säga att vissa barn har extra mycket spring i benen; de särskilt begåvade barnen har i stället extra mycket spring i huvudet.

–Känns det jobbigt att prata om begåvning? Men byt ord då. Prata om kognition i stället.

–Det är ingen diagnos att ha hög begåvning. Men det kan bli ett funktionshinder! I skolan, i vardagen. Om man inte får en undervisning som passar.

(Bilden: Begåvade barn kan utmärka sig genom sociala utmaningar, starka känslor, dagdrömmar, grubblerier, vägran, moralpolisande eller frågvishet, eller att föredra att vara med vuxna.)

Så är det att vara begåvad i den svenska skolan: Ny studie

Som uppsats på lärarutbildningen F–3 vid Göteborgs universitet har Anna Palm gjort en intervjustudie med 10 särskilt begåvade barn 6–13 år, för att ta reda på mer om hur de har det i skolan.

Jag hoppas att de här barnens beskrivningar av hur de upplever skolan, ska öppna ögonen på fler lärare och rektorer. 

Nedan klipper jag in några utdrag ur uppsatsen.

Goda exempel på anpassningar för särskilt begåvad elev

Goda exempel är ju ofta värdefullt, så varsågod, en konkret lista med anpassningar som en skola har gjort för en högt begåvad men känslig och känslosam elev på 10 år:

(Kanske vill du först läsa de samlade övergripande råden till skolan?)

• 9 olika matematikböcker för naturmatte i gymnasiet. Pedagogen ringde Liber och sa att hon hade en särbegåvad elev i åk 5 men inte hade nån aning om hur snabbt han jobbade, var han låg eller om han skulle gilla böckerna och att skolan inte hade råd att köpa massor av olika böcker eftersom det är en mellanstadieskola. Liber skickade böckerna gratis!
• i åtgärdsplan står att han inte behöver repetera något han visat att han kan.
• i engelska får han hoppa över saker i boken han tycker är för lätt. Detta sker i samråd med läraren som är mycket lyhörd.
• han får visa vad han kan muntligt om han vill.

Bryr du dig om mitt barn? En irländsk mammas berättelse.

Översatt från Irish Times: 
Vad skulle du säga, om jag berättade att mitt barn har särskilda behov i skolan? Vad skulle du tänka? Skulle du få en sympatisk min, lägga handen på min arm och visa förståelse?

Vad skulle hända om jag då berättade, att mitt barns särskilda behov är att hon är ovanligt högt begåvad och har en IQ på 140? Skulle din sympati plötsligt försvinna?

Skolan: hur ska ni hitta och hjälpa era 5 procent?

Det finns som sagt flera olika typer av särskilt begåvade barn, minst dessa:

• den högpresterande som visar sin förmåga
• den protesterande som trotsar auktoriteter och är utagerande
• den undertryckande som underpresterar för att passa in
• den disträ som mest är inne i sin egen värld
• den känslosamma som får utbrott av förtvivlan eller ilska över orättvisor

Nu när Skolverket tydliggör skolans ansvar att identifiera och stimulera de särskilt begåvade eleverna, finns några olika vägar framåt för Sverige, för att identifiera och undervisa alla dessa barn på bästa sätt, så att de kan må bra:

De emigrerade för att barnen skulle få gå i en skola för begåvade:

Följande skriver en förälder som har emigrerat för att barnen skulle få gå i en särskild skola för högt begåvade barn: 

"Att vara på en skola som är anpassad till högbegåvade barn är en sådan befrielse! Vill bara säga det till de som inte tror på den lösningen med specialskolor.

Så här önskar jag att alla bleve bemötta

En förälders berättelse om ett lyckat första mötet med nya skolan – tänk om alla barn med hög förmåga bemöttes så här!

"Vår son är 9 och har börjat fyran på ny skola men med samma klass. Den gamla skolan har informerat om hög begåvning och svårigheter socialt (med fokus på det sistnämnda). Jag var så nervös att jag mådde illa inför mötet med nya skolan. Nu skulle jag få dem att förstå att det handlade om särskild begåvning och behov av acceptans och stimulans och inte om funktionsnedsättning. Den gamla skolans reaktion efter utredning pga misstänkt NPF (asperger/adhd) var att "bup inte sätter några diagnoser längre".

Och så inleds mötet med att pedagogerna berättar om en fantastiskt fin skolstart för en glad och mysig kille, om att man måste visa respekt för sonens särart och att man inte får försöka hindra eller stoppa honom "för det går ju inte".

Angående den sociala situationen menar de att det är deras ansvar att visa för de andra barnen att det annorlunda är något de ser som något positivt och inte ett problem. 

De ville absolut inte kritisera den gamla skolan (och det vill egentligen inte jag heller) men menade att vuxna omedvetet kan skapa en kultur runt ett barn genom sitt förhållningssätt som påverkar de andra barnen. (Det var väl vad du kommit fram till i din forskning, Anita Kullander!) De förklarade att det kan vara stressande för en pedagog att ha en elev som inte presterar på samma nivå som de andra oavsett om nivån är lägre eller högre eftersom det finns en föreställning i skolan om att alla måste göra samma sak (amen!) men att en pedagog måste acceptera att det finns elever som kan mer än de själva och att sonen redan bevisat under de första dagarna att han kunde berätta om saker de inte kände till. 

De hade observerat att han klarade av att läsa en geografibok samtidigt som de hade genomgång och ändå klarade av att delta i diskussionen efteråt. Bara att de låtit honom sitta och läsa när läraren pratade för att kunna ta reda på hur han fungerar tycker jag visar på en fantastisk lyhördhet och respekt!

Under matten hade sonen "kastat en blick" på vad de skulle göra, sedan "skannat av" boken och konstaterat att han nog kunde det där. Han hade sedan erbjudit sig att göra testerna i varje kapitel så att de kunde se vad han kunde. Och de lyssnade på honom! Stärkt av insikten att de här personerna faktiskt lyssnade på honom hade han sagt:"Det kanske är bra om ni kan kolla av hur jag ligger i de andra ämnena också så att jag får göra saker på rätt nivå." Och det skulle de så klart göra. 

Jag tipsade om Skolverkets material, och framförallt en av pedagogerna blev eld och lågor. 

Avslutningsorden var:"Det ska bli så spännande att ha din son. Så spännande!"

Skola som klagar på elevens ointresse men inte gör de åtgärder de lovat

En förälder berättar om en alltför vanlig upplevelse, som jag hört liknande av många gånger:

"Jag fick i morse ett mail från den fantastiska biträdande rektorn som sedan i höstats tagit över ansvaret för arbetet med den numera alldeles för utåtagerande sonen. Hon hade nämligen varit i klassrummet idag och såg att han (när han väl accepterade att göra något överhuvudtaget) kunde talen i treans mattebok väldigt bra och undrade om det var okej att vi kom överens om att han kunde få hoppa över dessa och gå direkt till de svårare så fort han visade att han kunde. Tydligen hade sonen också sagt att mamma lovat att han inte ska behöva göra en massa tal "bara för att".

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Han går alltså i trean nu, i tvåan konstaterade specialpedagogen att han skulle gå över till treans mattebok och att han aldrig skulle tvingas göra tal bara för att han måste, utan så fort han visat att han behärskar dem så går han vidare. Hon konstaterade också att han behövde jobba med alternativ som appar och spel för att komma vidare i sitt resonemang och slippa hindras av att handen inte riktigt hänger med huvudet osv osv. Detta bestämdes och kommunicerades alltså för snart ett år sedan. Vilket vi föräldrar alltså trott att man följt.

Men icke - han sitter alltså med den mattebok som de redan för ett år sedan skulle ha introducerat, och han tvingas räkna alla tal på alla sidor. Är det så konstigt att han inget gör undrar jag? Är det så konstigt att han inte litar på vuxna längre?

Så när vi föräldrar sitter där på möte efter möte och skolan säger att det inte funkar, sonen vill inte arbeta och han tappar humöret och blir arg när de försöker få honom att prestera, så tror vi ju att de pratar om något helt annat än vad de faktiskt gör - inte tror vi på fullaste allvar att de inte överhuvudtaget gjort vad de bestämde för snart ett år sedan. Inte för en sekund har vi trott detta. Vi har ju inte fattat någonting när sonen säger att han vägrar, att han inte vill, att det är tråkigt. På sin höjd har vi tänkt att läraren inte hittat tillräckligt högt - men hur vet man att de inte ens gjort någonting av det man sagt att man ska? Jag börjar förstå lite av den vanmakt sonen känner och jag börjar förstå varför han emellanåt blir skogstokig.

SVT-reportage om en högt begåvad pojke

Se gärna SVTs reportage om en högt begåvad pojke i Blekinge. En av alla som mått dåligt av att inte få det han behöver i skolan.

Ur texten:

Experter på området menar att deras son inte är ensam. Så många som 90 procent av de särskilt begåvade barnen mår dåligt i skolan.

– Man kan jämföra det med att en särskilt begåvad person som har en otroligt snabb inlärningstakt för den är det ju som att sitta i särskolan hela dagarna. Och det blir ju själsdödande. Eftersom de själva inte vet vad det beror på och märker att de har annorlunda sätt att tänka så börjar de tro att det är fel på dem, säger Anita Kullander, psykolog och expert på särskilt begåvade barn.

När läraren verkligen ser begåvningen

Dagens härliga historia – en förälder berättar om sonens pedagoger:

Föreläsningar december 2014 om hög begåvning – Begåvad.se – särbegåvning

Professor Micael Dahlén om sin skolgång,
framgång, lycka och begåvning

I december ordnade Mensa GCP en konferens om begåvning – tillgång eller belastning.

Här kan du se föreläsningarna:   UR.se – UR Samtiden

Här kan du läsa mer om varje föreläsning.