Allt jag behöver nu, eller Likheter mellan mig och en hund

Jag har adhd och eget företag. Det går sådär.

Lägg din livsenergi på rätt saker. Cirkeldiagramma det du vill göra.

"Borde jag inte kämpa mer, tills jag är helt slut – gör jag tillräckligt mycket, för att vara en bra människa?" Denna fråga kom upp i en Facebookgrupp. Jag skrev ett aslångt svar, som kanske kan göra nytta för nån här också. //

Arbeta rätt för effektiva texter på webben

Se dessa 6 föreläsningar från Webbdagarna – om du vill göra bra effektiva texter för webben, nyhetsbrevet osv. och jobba på ett smart sätt.

1. Oli Gardner om att leda användarna rätt genom datadriven design, smarta texter och bra arbetssätt. En viktig poäng: se till att designer och skribent arbetar tillsammans!

2. Els Aerts om att användningstesta med rätt metod för rätt sak, för effekt och användbarhet. Det mesta är gratis eller billigt, och lätt, bara du tänker efter före.

Zentreprenör - hur må bra i längden? Seminarium med Anna Hass @glimra på Webcoast

Hur gör du för att hitta balansen mellan allt du vill fylla ditt liv med? Hur jobbar du med att prioritera uppgifter och hantera din tid? På Webcoast bjöd jag in till ett samtal om hur vi entreprenörssjälar kan må bra i längden. Om personligt ledarskap, helt enkelt.

Under mina 13 år som företagare har jag lagt en hel del av min tid och energi på att hitta verktyg för att hitta balansen mellan produktion, leveranser, kundhantering, administration, sälj, utveckling, fritid, vänner, familj, själ och kropp. Och så vidare. Några av mina aha-upplevelser, verktyg och arbetssätt har jag skrivit om här i blåggen: övningar i personligt ledarskap, se livet som ett gäng 7-årsvarv, tänk längdhopp snarare än höjdhopp, förstå hur alla människor går igenom förändringens fyra rum  ...

Tips för personligt ledarskap

Utvärdera dig själv löpande.

Efter varje möte eller telefonsamtal:
1. Vad gjorde jag rätt? Skriv ner allt som var bra.
2. Vad gör jag annorlunda nästa gång?

Poängen: Fokusera inte på felen, utan på det som var bra och kan bli bättre.

Visa alla maximal respekt.
Behandla varje människa som om de funderar på att köpa för en miljon av dig.

Skriv ner fem mål.

Skriv ner fem saker du vill ha åstadkommit när det här året är slut. Formulera dem aktivt: Jag har tio nya kunder. Jag lunchar med en möjlig kund i veckan. Jag har fått skriftliga rekommendationer från fem kunder/chefer/kollegor. Jag läser en bok om marknadsföring varje månad. Jag har sökt fem inspirerande jobb. Jag har skrivit en ny text till min webbplats. Jag väger 75 kilo. Jag umgås med mina barn/vänner en kväll i veckan.

Alla steg bör vara steg framåt mot dina mål.

Allt ger eller tar. Fråga dig inför varje sak du tänker göra: Bidrar denna aktivitet till mitt viktigaste mål? Jobba mot ditt viktigaste mål varje dag.

Planera realistiskt.
För de allra flesta går det inte att jobba med debiterbara saker 40 timmar i veckan. Planera in timmar för administration, träning, sjukdom, shopping, vad du nu behöver.

Förenkla dina processer.

Ta bort det som ger minst värde, delegera. Om du är företagare kanske du ska lägga ut både bokföring och fakturering och räkningsbetalning?

Styr hur du använder din tid.
1. Gör ett cirkeldiagram där du ritar in vad du gör med din tid. Kanske ska du anteckna under två veckor hur mycket tid du lägger på vad.
2. Gör sedan ett till cirkeldiagram med hur du skulle vilja att du fördelade din tid.
3. Inse att du inte kan banka in en tårtbit till i cirkeln. Om något ska till så måste något annat bort.
4. Välj mer medvetet vad du lägger din tid på.

Förändringens fyra rum

Här är en modell som jag har fastnat för, för hur människor går igenom en förändring.

Först är man nöjd.

Sedan behövs det plötsligt en förändring. Då börjar man med att förneka det, för det är ju jobbigt. Det kan man göra undermedvetet eller medvetet.

Sedan accepterar man att det behövs en förändring. Då går man in i förvirring: Jag inser att något behöver ändras, men vad och hur och hur ska det bli?

Därpå hittar man inspirationen: Okej, vi kör, framåt!

Och så landar man i nöjd igen när förändringen är gjord. Då har man gått igenom de fyra rummen.

Målet är att smidigt arbeta sig igenom alla rum och landa i nöjd, och tillbringa största delen av sin tid i ett flow, liksom med en fot i vardera inspiration och nöjd.

Några lärdomar jag fått tack vare modellen:

Alla behöver gå igenom alla fyra stadier, men folk är olika lagda och trivs bäst i olika rum. Och det kan ta oerhört olika tid för olika människor att ta sig igenom respektive rum.

Jag är oerhört kort tid i förnekelse, jag gillar utmaningar och förändringar, jag är modig och slänger mig lätt och gärna in i förvirringen. Normalt tar jag mig därpå snabbt upp i inspirationen.

Det rum jag trivs bäst i är inspirationen. Jag är jättedålig på att vara stilla i nöjdrummet. Det känns lite skamligt i mig att vara nöjd. Där känns det som att jag borde jobbat lite mer, jag brukar lätt tänka mer på det som inte blev bra än det som jag faktiskt åstadkom. Att få 1,9 på högskoleprovet, till exempel, var ju mer irriterande än skönt, för min programmering säger åt mig att främst se det där ynka poänget jag INTE fick.

Tack vare modellen kan jag vara lite mer förstående och förlåtande mot andra, som har svårt att kliva över i inspiration.

Och så kan jag hjälpa mig själv mer medvetet att med strategier ta mig ur förvirring och hålla mig kvar i nöjd. Till exempel skriver jag gjort-listor för att se alla de där sakerna jag faktiskt har åstadkommit, som komplement till att göra-listor, som motverkar nöjdkänslan.

.

Counting my blessings

Min hjärna är för trång. Natten är för kort. Tiden är för snabb. Sängen är för bekväm, arbetsrummet för trivsamt, duschen för skön, gymmet för utmanande, uteplatsen för underbar. Diskussionerna för viktiga, bloggarna för intressanta, samtalen för givande. Mina vänner är för många, mina böcker är för intressanta, mina barn är för härliga. Min kalender är för tunn.

My wallet's too small for my fifties, and my diamond shoes are too tight.

Omkväde

Har ni tänkt på en sak? Bara för att man lär sig något så betyder inte det att man kommer ihåg det sen.

Man måste lära sig SAMMA SAK om

och om

och om

och om

och om igen.

Det är väldigt frustrerande tycker jag. Men nu har jag i alla fall lärt mig det.

Undrar när jag måste lära mig det igen, nästa gång.


Det hänger väl ihop med att livet är förändring.

Saker jag tänker försöka lära mig många gånger framöver:
- vara glad för det jag har, inte lägga energi på att oroa mig för att förlora det
- tänka på det jag önskar ska hända, inte lägga energi på att oroa mig för sådant jag inte vill ska hända
- träning är bra för både kropp och själ
- allt blir bättre om jag har sovit ordentligt, vilket kräver att jag lägger mig senast 23.00
- vara närvarande, uppleva, dela nuet med dem jag gillar.

.

Skylta med det

Åh vad allt var lättare förr. Fatta att jag hann sitta och titta på Dr. Phil och Oprah nästan varje dag, de första åren jag jobbade. Nu har jag inte ens rum i hjärnan för det allra nödvändigaste.

Jag har sagt det förut: Jag borde köpa mig en lamineringsapparat. Och göra stora tydliga skyltar på relevanta platser. Med sånt jag egentligen borde kunna komma ihåg, kanske, men uppenbarligen inte kommer ihåg när det behövs.

Första gången jag kände för det var när dottern var nyfödd och man gick omkring sena nätter med en bäbis som inte kom till ro. Då hade jag behövt följande skylt:

Situation: Barnet skriker.
1. Kolla blöjan. Dags att byta?
2. Är barnet hungrigt?
3. Rapa, kanske?
4. För varm, för kall?

Nu behöver jag en skylt med rutiner för tidsplanering, en skylt med lätta vardagsrecept, en skylt med saker man kan göra när man helt chockartat får en timme över, en skylt med vänner som jag egentligen vill träffa oftare men glömmer höra av mig till, etc. etc. etc.

Än så länge kollar jag igenom mobilens adressbok då och då och minns plötsligt folk ... på matfronten är det snabb cirkulation på pannkakor, blodpudding, färsk ravioli och fiskpinnar.

Det är mest jobbet som kör ihop sig.

Var sak på sin plats?

När man har det jobbigt i livet
och går igenom alla känslor
är det lite som att sopsortera.
Lite sorg här i den byttan
å så en hel hög ilska i den där byttan
en hel kasse förträngning ner där
och så lite acceptans, luktar lite sur mjölk, ner där.

Så.
Nu känns det lättare och luftigare igen.
.
.

Uppförsbacke

Februari brukar vara nästan lika jobbig som november. I år är jag mycket glad och tacksam för snön, som gör det hela lite ljusare. Men det är verkligen ideläge på mig, temperaturen och pulsen är sänkt till lägsta möjliga och energin räcker nästan bara till att hålla de vitala organen vid liv. Bloggenergi får jag troligen först när de första vårkänslorna spritter till. Håll ut så länge.

Många jordsnurr blir det. *yr*

För tio år sedan var jag rätt så mitt i förra it-bubblan och trivdes som bara den i Hötorgsskrapan med flådig julfest och kontor med hängmattor och röd plysch och pingisbord och så vidare. Kände att jag var där det hände när det hände.

Klarade mig utmärkt sedan när den sprack, eller snarare blev något annat.

Men nu. Var är min koll?

De senaste fem åren har jag ägnat rätt mycket av min energi åt att föda och vårda två härliga ungar.

Twittertid går tio gånger fortare än e-posttid. Ett år är sju nätår. Jag har typ missat 35 år. Lika många som jag själv levt.

Springer, flämtar, hetsar, läser så ögonen blöder för att komma ikapp. (Och samtidigt ska ju ongarna fortfarande ha sitt.)

Önskar mig en sån stor fin ruta som på omslaget till Hitchhiker's guide to the Galaxy. Där det står "DON'T PANIC". Kan nån rita en sån på min kalender eller nåt.
.

Har inte tid att spara tid.

I flera år har jag sett framför mig hur mycket smidigare företagandet kommer att gå när vi väl fått på plats ett bra datasystem där vi samlar alla kunder, projekt, fakturor och konsulter, så att vi lätt och snyggt kan ta fram information som kanske "hur mycket har våra RÖDHÅRIGA konsulter fakturerat från UTBILDNINGSPROJEKT hos KOMMUNER som utförts i JANUARI?", eller citat från nöjda företag där vi skrivit webbcopy, eller ...

Jag har också insett att det finns verktyg för att hålla koll på vad man ska göra och få det gjort (Getting things done-verktyg :) som troligen skulle göra vardagen smidigare och göra att jag kände mig säkrare på att jag gör rätt saker.

Dessutom finns det massa lösningar för smidigare backup, smidigare tidrapportering, smidigare fakturering, smidigare bokföring ...

Men jag har INTE TID! Det känns helt oöverstigligt att skaffa mig bra nog koll för att kunna välja de mest relevanta systemen. För att inte tala om att föra över all hittills genererad information till den nya databasen, eller den nya digitala kalendern, eller vad det nu skulle vara.

Var är kloningsmaskinen? Snälla, ge mig den.
.

En sorts sommartid som är fel.

Har ni tänkt på att vissa har sommartid på jobbet, alltså att de bara jobbar t.ex. 37,5 timmar i veckan på sommaren.

Men hallå! Hur fel är inte det. Om något så borde det väl vara färre arbetstimmar på vintern! Hur mycket mindre energi har man inte då? Jämför:

Juni: ”Klockan är bara 17, jag jobbar en timme till, sen drar vi ner på stan och tar ett glas rosé på nån uteservering, sen kan vi gå en promenad och kanske käka middag på nån restaurang!”

November: ”Maj GAAAD klockan är 17 och jag håller på att somna. NÄR får jag gå och lägga mig?”

Om du bara ska inse en enda sak.

Alltså va. En enda sanning:

Livet är inte en rak linje. Livet är inte en checklista att beta av. Du är aldrig framme. Någonstans.

Livet

är

förändring.


Bsdv.
.

Fyra generationer, tre medier. Hur min familj använder mobilen, mejlen och Facebook.

Min mormor bor långt borta. Så hon använder mobilen för att hålla kontakt med oss andra. Hon och mamma sms:ar bilder till varann. Numera skickar jag också bilder till henne – på barnen framför allt.

Även min farmor har en mobil, som mamma till slut köpte till henne eftersom det var lögn att få tag på henne. Hon hade ingen telefonsvarare, och hon var borta på bridge eller squaredance nästan varenda dag.

Mamma är alltså rätt långt framme med mobilen. Hennes mejlhantering känns rätt så 2004, dock; hon mejlar mest söta djurbilder och newageiga kedjebrev. Nu har hon precis gått med på Facebook, men inte lagt in vare sig profil, bilder eller applikationer. Hon skriver lite fram och tillbaka med ett fåtal gamla bekanta. Dessutom har hon lagt till min bror, hans fru och våra kusiner. Men inte så mycket mer.

Pappa är en avancerad it-användare på vissa sätt. Det funkar mycket bra att mejla honom. Han hade [intern] e-post på jobbet tidigt, memo hette det först. Han lever som ekonom större delen av sitt liv i Excel. Hans stora hobby är att lägga in noter i ett musikprogram så att datorn spelar upp musiken. Men han har än idag ingen mobiltelefon. Go figure. Och Facebook är som sagt blockerat på hans jobb.

Min bror och mina kusiner har jag plötsligt oerhört mycket mer koll på sedan vi blivit vänner på Facebook. Det känns nästan lite väl intimt att läsa om deras festande, flörtande, kompisrelationer osv., vi har inte varit så nära ... men samtidigt är det ju jätteroligt att få bättre förståelse för dem.

För mina barn, 3 och 5 år, är det självklart att det finns text och bilder i mobilen lika väl som att man ringer med den. Sen använder de ju inte mejl eller Facebook, men är flinka datoranvändare och webbanvändare. Femåringen går upp ensam på morgonen, sätter igång datorn, sätter i en dvd, klickar igång mediespelaren och sätter igång en film. Hen läser bra nog nu för att kunna välja rätt i menyerna. De spelar spel på bolibompawebben och strimar Häxan surtant. När vi kommer hem vill de spottifaja Baby goodbye och svenska Mamma Mia-låten.

Själv ligger jag inte i absolut framkant direkt, men ser möjligheterna och vill framåt. Nej, jag har ingen iPhone, har precis börjat blogga och twittra, och jag håller på att lära mig bygga upp bloggen med bilder och appar hit och dit. Facebook ser jag dock som mitt fikarum i vardagen. Och det jag har, mer än allt annat, är ju en kunskap om kommunikation, mottagaranpassing, genrer och effektivt skrivande. Plus att jag är en minglare i världsklass och lär mig saker snabbt. Så tuut tuut, snart är jag ikapp ...

Hur gör ni i din släkt?
.

Det var en gång, som var sandad.

Kul för dem som föds nu, eller föddes på åttio- eller nittiotalen. Som växer upp med de nya medierna. Men. Är inte vi ballast av alla? Vi som började våra liv med en eller två tevekanaler, satt igenom Språka på serbokroatiska, men har lyckats ställa om i tusen steg till alla nya medier och nya möjligheter?

Vi som fotade med filmrullar och väntade på framkallning, som numera halar fram mobilen och tar lika bra bilder som kan mms:as vartsomhelst samma minut.

Vi som spelade in Upp till 13 på kassett, som numera spottifajar hej vilt.

Vi som väntade två veckor från ett brev från brevvännen i USA, som numera twittrar och chattar.

Vi som skrev dagbok med sirlig skrivstil och hjärtformat lås, som numera bloggar.

Vi som tyckte R3 och telefonkort var häftigt, som numera skypar och skapar sms-grupper.

Vi som förbannade qwerty för att livet blev så svårt för vänster lillfinger på gamla Haldaskrivmaskinerna, som numera istället har musarm i högerarmen och kortkommanderar oss runt i Word.

You were LUCKY. Vi, å andra sidan, karaktäriseras av ren skicklighet.
.

Bus eller godis? Va?!

OK. Jag säger bara en sak. Den här högtiden. Den förvirrar mig. Allhelgonaween. Vad heter den? Och när är den?

Handlarna är väl överlyckliga. Massor av olika dagar att stå i långa köer på Buttrick's. Bäst man köper rejält mycket, när det nu är så löst i konturerna med alltihop.

Det kommer barn, i alla fall. Och ringer på. Idag, fredag. När jag trodde att det var igår. Eller imorgon, möjligen. Inte hade jag köpt något godis i alla fall.

Om jag säger så här: Svin, pärlor <=> sjuåringar, Valrhona Manjari*.

(*Världens godaste choklad; 54 kronor för 70 gram.)
.

Sommartid, hej hej ... då

I laugh in the face of en extra timme inatt.

Skulle inte tro det. Skulle snarare tro att det blir en timme extra imorgon, en extra tidig morgontimme, med röda ögon och illvakna barn.

Inte för att det inte vore PERFEKT för mig, som är uppe alldeles för sent ikväll, och som älskar sovmorgnar och sover som ett murmeldjur, helst uppemot 10 timmar per natt, att få en extra timmes SÖMN inatt.

Men kul. Kul för alla som är ute ikväll. Kul för alla dem som kan hångla en extra timme inatt. Kul för dem. Verkligen.

.