Jag minns att redan när jag var ca 25 år (för dryga 10 år sedan) slogs av tanken att det gör inget om jag dör nu, för jag har redan gjort så mycket nytta i mitt liv. Och det jag främst tänkte på då var alla blivande utbytesstudenter jag peppat och förberett inför sitt år utomlands, alla de studenter jag värdat i Stockholm, alla studenter på Universitetet som jag fått att växa, alla elever på Påhlmans Handelsinstitut som jag peppat och förberett inför arbetslivet. Mitt liv handlar helt enkelt mycket om att stärka andras självkänsla och få dem att inse sina styrkor. Och allt de faktiskt kan åstadkomma. Senast igår sa en 55-åring till mig att jag gett henne råg i ryggen att våga stå upp för sin bedömning i jobbet gentemot sina kollegor och chefer. Inte ett så dumt dagsverke!
Sedan 1999 håller jag mycket utbildningar. Men nu är jag ju förälder också, och lägger mycket energi på att bekräfta och växa mina barn. Och även de andra barn jag stöter på på förskolan och skolan. Utöver detta har jag coachat yngre kollegor, gott om bekanta och flera vänner i att växa i sina yrkesroller, i sina relationer och i sin relation med sig själv. Värsta häftigt!
Och så idag läser jag http://www.socialstyrelsen.se/psykiskhalsa/sjalvmord och tänker på alla människor som inte känner sig sedda, inte känner sig värda något, inte vet hur de ska klara av att leva. Och så tänker jag på alla som gnäller och bittrar och motvallar och är dåliga chefer, kollegor, partner. Antagligen för att de inte gillar sig själva, eller inte har koll på sig själva, eller inte har kraft att förändra det de inte mår så bra av.
Det finns jobb kvar att göra. Inte dags att dö än, helt enkelt.
4 kommentarer:
DU är så bra! det behövs fler världsförbättrare som du. På tal om det så skulle vi ju äta lunch!
ja det vore utmärkt. Och tack.
Jag instämmer till fullo. Du är mycket bra på att bekräfta, lyfta och peppa. Du behövs!
Tack! Detsamma!
Skicka en kommentar