Det här var väl ingen ledande fråga?

I programmet för Almedalsveckan står många rubriker i form av frågor.

Allt börjar med en bra lärare – men hur?
Hur skapar vi framtidens kvinnliga ledare?
Skola + näringsliv + entreprenörskap = hållbar tillväxt?
Ung och kåt – vilken vägledning ger skolan?

Men hinner man besvara stora frågor på en timme? Hinner man komma längre än att ringa in själva frågan och vad man skulle vilja diskutera? Tyvärr känns det som att den akademiska sjukan riskerar att effektivt mörda de flesta av de som kunde ha varit vassa diskussioner, genom att seminariehållarna börjar med bakgrund, metod och definitioner, och att detta tar största delen av tiden. Tänk om alla började med att slänga ut ett provokativt påstående och lät publiken kommentera. In medias res ftw, som de gamla grekerna skulle ha sagt.

Att få till riktigt vassa seminarier är väl också särskilt svårt när alla går omkring i någon slags dimma av överstimulans, trötthet och lätta roséeffekter.

Kanske finns det inga alternativ. Kanske får vi se det som att alla små steg framåt är bra. Och hoppas på att tidsplanen och strategin för varje viktig fråga räcker längre än till semestern.