Skolan måste ge barnen självkänsla.

När Åsa Romson satt på pallen hos Bloggplats #H12 frågade jag henne om hur hon ser på att utveckla även innehållet i utbildningarna. Hur kan det inte stå något i målen för skolan om att den ska ge barnen självkänsla? Hon pratade om sitt arbete för att få in livskunskap på schemat, när hon var kommunpolitiker. Hon talade också om skolan som elevernas arbetsplats:

Eftersom många elever upplever en enormt stark press i skolan idag behöver vi utveckla ett bättre stöd för dem. Vi måste jobba för en mänskligare skola som stärker eleverna. Det är ju trots allt den sociala personen som är den som går ut ur skolan. 

Namn på floder kan man kolla upp senare. Självkänslan är a och o när man ska vidare ut i arbetslivet.

En möjlig början kan vara att "förbjuda" alla pedagoger i förskolan och skolan att använda ordet "fin". Varför ska barnen kommenteras utifrån sitt utseende? Varför ska teckningar bedömas på det sättet? Använd istället möjligheten att säga "vad roligt att du vill visa mig din teckning, vad många ben spindeln hade, vilken färg var roligast att måla med?"

Det kanske låter som en liten liten skillnad. Men tänk efter. Vad göder tankar om matematik och geometri? Genom att fråga hur barnet tänkte och kände hjälper vi henne att lyssna till sig själv, formulera sina åsikter och uttrycka sina känslor och behov.

Om vi bara bedömer: bra, dåligt. Fint, fult. Då lär vi barnet att andras bedömning är viktigare än deras egen upplevelse. Och att man antingen är bra eller dålig, att livet är höjdhopp snarare än längdhopp. Det mår man inte så bra av. Då stärker man prestationsångest istället för självkänsla.