2015-09-09

Har barn rätt till socialt stöd i skolan? Ja. Och anpassad undervisning.

Så här skriver Specialpedagogiska skolmyndigheten:

Skolinspektionen skriver i sin kvalitetsgranskning 2009:6 att ”Likvärdiga förutsättningar att lära ska uppnås i en miljö som stärker självkänslan och där eleven upplever delaktighet och gemenskap med andra”.

Den konstaterar vidare att motivationen för studier höjs om eleven befinner sig i en bra social situation.
Denna gemenskap med jämnåriga är viktig för att trivas i skolan. Det underlättar med tillgängliga aktiviteter under rasterna, initierade av vuxna, och aktiviteter som alla elever kan delta i.

FN:s konvention om barnets rättigheter, artikel 29:” ... barnets utbildning skall syfta till att utveckla barnets fulla möjligheter i fråga om personlighet, anlag och fysisk och psykisk förmåga.”
Skollagen 10 kap 2 §: Utbildningen ska främja allsidiga kontakter och social gemen- skap och ge en god grund för ett aktivt deltagande i samhällslivet.


Mer från länken längst upp:

Förskolans och skolans övergripande arbete med attityder och acceptans av olikheter har betydelse för möjligheten för alla barn och elever att vara delaktiga i verksamheten och att vara accepterade. Personalen behöver uppmuntra och stödja barns och elevers delaktighet och inflytande samt stödja dem i att ta ansvar för sina handlingar.

Hur barn eller elever blir uppfattade av personal och kamrater i omgivningen påverkar det stöd och den omsorg som de får. För att barn och elever ska kunna utvecklas optimalt, är det viktigt att de blir positivt definierade, så att de blir uppfattade av andra och av sig själva som personer som har utvecklingsmöjligheter. Ett förhållningssätt där man söker efter möjligheter i stället för att söka efter fel och brister, är viktigt när man vill skapa ett socialt klimat för växande och utveckling.

Som pedagog måste man aktivt arbeta för en lärmiljö där olikheter framhålls som något positivt. Det kan vara att i ord och handling markera att verksamheten bedrivs utifrån ett individuellt rättviseperspektiv, där särskild hänsyn tas till barnets bästa och där barnets åsikter respekteras.



Tänk på att
– Det är barnet och eleven som ska uppleva delaktighet.
– Vara uppmärksam på barnens och elevernas delaktighet.
Aktivt arbeta för alla barns och elevers delaktighet.
– Anpassa aktiviteter utifrån barnens och elevernas möjligheter.
– Förbereda alla barn och elever för delaktighet och medansvar och för de rättigheter och skyldigheter som präglar ett demokratiskt samhälle, enligt kraven i läroplanen.




Arbete med utvecklings- och förändringsfrågor går inte alltid friktionsfritt och är tidskrävande. Det gäller kanske ännu mer vid jämställdhets- och värdegrundsarbete, eftersom detta handlar om att ifrågasätta attityder och värderingar, som människor upplever som ”normala” och accepterade. För att få ett varaktigt resultat handlar det om att granska sig själv som ledare och pedagog och sin egen verksamhet, och på så sätt komma till insikt och genomföra förändringar vid behov. Det kan kräva utbildning och återkommande reflektioner i arbetslaget över en längre tid eller vara återkommande genom värdegrundsarbetet.




Trakasserier och diskriminering på grund av olikheter är inte accepterade. Det betyder att alla barn är lika värda och ska bemötas på lika villkor. Det innebär inte att vi ska bemöta alla på samma sätt. Det handlar om att möta var och en utifrån deras behov.




För att alla barn och elever ska känna sig motiverade och engagerade i sitt lärande, krävs att de får möjlighet att lyckas. De behöver känna sig kompetenta och inse att de har goda förutsättningar att lära och utvecklas. Varje barn och elev måste få möjlighet att vara delaktig och uttrycka sina åsikter om sitt lärande och hur undervisningen ska utformas. Barn och elever måste också bli bemötta med respekt, tilltro och positiva förväntningar i sitt lärande.

För att utveckla sina kunskaper och sitt lärande i skolan krävs att eleven känner mening och förstår sammanhangen. Genom en formativ bedömning kan pedagogen tillsammans med eleven ta reda på var denne befinner sig i förhållande till målen.

Grunden för lärande är en miljö där pedagogen leder barnet eller eleven i kunskapsutvecklingen, gör han eller henne delaktig och utmanar och stimulerar genom att variera undervisningen och sätta mål och förväntningar lite bortom barnets eller elevens kunskapshorisont.

En förutsättning för detta är att verksamhetens organisation ger pedagogerna det stöd och den kompetensutveckling som krävs för uppdraget. Förskolan och skolan behöver utveckla goda rutiner och förberedelser för att möta barn och elever med olika förutsättningar, där roller, ansvar och nära samverkan mellan olika professioner är tydliggjorda.



För att ge bästa förutsättningar till delaktighet och inte göra anpassningen enbart till en individuell insats, bör mångfalden av undervisningsmaterial eller aktiviteter göras valbara för alla. Generella lösningar ger goda förutsättningar för de flesta barn och elever.

Ett redskap för lärande är den så kallade proximala utvecklingszonen, den närmaste zonen för möjlig utveckling. Tanken är att alla har en potential för att utveckla tänkande och lärande. Detta sker genom att föra samtal med utmanande och klargörande frågor för att på så sätt förstå ett problem eller händelse på ett nytt och annorlunda sätt. Barnets och elevens förståelse sker i nuet och i ett sam- manhang. Det man har varit med om kan man återkoppla till för att öka begripligheten. Det betyder att undervisningen ska innehålla meningsfulla och utmanande samtal där barnen och eleverna kan få hjälp av olika stödstrukturer. Syftet med stödstrukturer är att hjälpa barnet och eleven att nå sin närmaste, sin nästa utveckl- ingszon. Det är viktigt att både de pedagogiska strategierna och stödstrukturerna ger barnet och eleven möjlighet att nå sin nästa utvecklingsnivå.

Stödstrukturer kan vara att ge eleven
– en struktur för hur man utvecklar sina texter
– utmanande frågor
– olika stödmallar
– begreppsligt stöd
– en analysmodell.

Samarbete med en elev eller pedagog kan också vara en form av stödstruktur. Det handlar om hur vi kan arrangera en lärmiljö där elever kan nå högre nivåer, där de kan reflektera och utveckla ett metakognitivt tänkande.




En viktig bas för undervisningen är att
tydliggöra syftet med lektionen
– tydliggöra strukturer för lektionen
– att ha dialog med eleven om elevens mål med lektionen
– utvärdera om planeringen och anpassningarna har gett bästa förutsättningar för lärande.

För att få goda förutsättningar i undervisningssituationen behöver skolorna ha tydliga strategier och hög kompetens. Pedagogen har en stor betydelse i lärsituationen och behöver regelbundet reflektera och samtala med andra pedagoger. Enligt utbildningens mål är dessa samtal viktiga för att pedagogen ska kunna utveckla sin undervisning och hitta nya möjligheter och anpassningar för att varje individ ska nå så långt som möjligt.

Tillgång till utbildade pedagoger och mentorer i undervisningen är också en viktig stödstruktur. Ansvarig pedagog eller mentor behöver ha regelbunden dialog och uppföljning med den enskilde eleven om hur det fungerar och om det är något som behöver förändras.

Inga kommentarer: