2009-09-29

Att få ihop det. Bli ihop. Komma till. Krångligt.

En sak har jag funderat på. Hur olika är det för tjejer och killar, att dejta, inleda någon slags relation, börja ha sex med varann? Ser ångestarna likadana ut? Är det samma rädslor, samma funderingar, samma nojor? Eller nojar vi om helt olika saker? Nojar killar mindre än tjejer? Pratar killar om det med varandra, på samma sätt som tjejer (de tjejer jag känner i alla fall)?

När jag läser vad Fredrik Virtanen skriver om hur svårt det är att få ihop kuken och hjärtat så känner jag att jag önskar att jag fick läsa och höra mer om hur det är för killar. Vi är uppfostrade och formade så oerhört olika så det känns som att det är två helt skilda världar. Men är inte rädslorna oerhört lika? Och det är SÅ SVÅRT att prata med varann om det här, ju. Inte bara i början, utan likaväl tio år senare. När man har förändrats, insett saker, tröttnat på visst och blivit nyfiken på somt nytt.

Jag kan också irritera mig på att folk aldrig verkar glada i porrfilmer. Och att det dryper av måsten och borden kring sex, överallt, från tonårstidningar till löpsedlar. Var är glädjen i lusten? Hallå? Hur hittar man den, hur håller man kvar i den, hur gör man den till en gemensam glädje?

Vad är du rädd för, vad nojar du över? Var kan jag läsa mer? Hur gör man?

2 kommentarer:

Anonym sa...

Jag återkommer med alla svar på lustfrågorna när jag skrivit min masteruppsats om just lust och brist på sådan. Jag kommer vara expert på allt om lust sedan ;-)

Anonym sa...

skulle srivit under med Karina