M har blivit ett fan till julen på FB. Funderade på om jag också ville bli det. Känner att jag inte riktigt vet vad julen är längre.
I 34 år har det inneburit storfamiljen hemma hos kusinerna, med alla barn och allting. Nu är jag plötsligt separerad, vet inte ens om jag kommer ha barnen på julafton, och kusinfamiljen har signalerat att de inte vill fortsätta i all evighet.
Kanske blir det något helt annat från och med nu.
Och så saknar jag julsångssjungandet.
Undrar hur det blir. Jag kanske klickar den 27.
.
7 kommentarer:
Du får väl komma hit och jula!
Oooo! Tack! Det gör jag gärna om allt annat känns muppigt! :)
Jag gillar jul, men jag har inga bestämda åsikter om hur den skall firas. Eller, jag vill gärna ha lussebullar och pepparkakor och knäck, men efter det är det väldigt öppet. Just i år är vi inte hemma över jul, men annars har du en stående inbjudan!
Tack darling! Jag är optimistisk och inte alls orolig för hur det kommer att bli. Jag bara undrar, egentligen.
Det är ganska skönt att inte ha så fasta traditioner. Jag som är uppvuxen med frånskilda föräldrar har firat jul på en mängd olika sätt och på olika platser. Nu för tiden firar vi med mina svärföräldrar, som är gamla och som känner starkt för julen som kristen högtid. När de inte finns längre får vi se hur det blir. Det viktigaste för mig med julen är gemenskap.
Jul. Suck. Inte ett dugg smidigare när den är "som vanligt". Saknar dig.
Sofia, ja, gemenskapen är ju det viktiga, jag känner egentligen inte att själva julafton är så himla viktig.
Pet, saknar dig med, och håller med om att det inte alltid var lätt förr heller.
Skicka en kommentar