2010-01-09

Får jag chans?

Varför skrev inga (?) pojkar dagbok? Varför hade så få pojkar brevvänner? Fanns det något som motsvarade Mitt livs novell för killar? Och hur kommer det sig sedan att så många män har uppmärksammade bloggar?

Vi flickor som fyllde dagbok efter dagbok, som hade hjärtformat lås och vackra sidor med linjer och kanske en enhörning eller blommor i kanterna.

Vi flickor som pennfajtades med andra på lika många jordsnurr, skrev om marsvin och hästböcker och fotbollsträningar.

Vi unga tjejer som skrev sannolika och osannolika historier om tonårig kärlek, och skickade in och gick och väntade och hoppades på att de skulle komma med i tidningen.

Ord efter ord efter ord; tanke efter tanke efter tanke; fundering efter fundering efter fundering om vem som sa vadå, och vad menade han då, och vill hon komma på mitt kalas, och hur känns det egentligen att kyssas, och vad kan man prata med en kille om ...

Reflexioner om relationer och om vem jag är i relation till andra.

Spaltmeter efter spaltmeter om det. År efter år, decennium efter decennium av det.

Och trots att det nya svarta är sociala medier, och vi med snippa rimligen borde vara löjligt mycket mer tränade på det sociala, särskilt i skriftlig form, har de flesta som utpekas som guruer inom sociala medier istället snopp.

Är det för att de flesta kvinnor som bloggar skriver hejdlöst om den privata sfären, och det är så lågstatus?

Hur hänger det ihop med att kvinnor inte väljer att bli chefer? Hur mycket är det det att kvinnor inte inte vill ha de chefstjänster som finns, eller ställa sig upp och vara guru och ge sin syn på saken?

Är det så att kvinnor hellre gör än pratar om att göra?

3 kommentarer:

Garderobiären sa...

Eller tvärtom, kör kvinnor mer snack och mindre verkstad? Varför isåfall? Det finns ju floder av kvinnors dagboksbloggar där ute, men få av dem får nån uppmärksamhet utanför den närmsta kretsen. Och vissa nätforum är väldigt kvinnotunga (alla familje- och föräldraforum t ex). Jag tycker att det är samma mönster om än i nya medier. Män har ju alltid fått mer uppmärksamhet för sina skrivna ord än kvinnor. Är det måhända fortfrande detta att män oftst är honomlitterära medan kvinnor är hetero som gör't?

Glimra sa...

Jamen så här: Det finns rätt många män som pratar OM sociala medier, hur viktiga de är och VAD man ska göra som företag för att använda dem till exempel. Här ska sägas att det finns flera erkända kvinnor också. Troligen fler än för andra medier, så troligen är det det bästa mediet för kvinnor att få makt inom. Men det är ändå så konstigt: NOLL män har skrivit dagbok mot MÅNGA kvinnor, men i bloggosfären finns plötsligt männen överallt. Hur blir det så? Borde inte vi kvinnor vara bättre på det, efter all övning? Hur hänger det här ihop med den manliga mötesstrategin att upprepa det någon nyss sagt för att få det att låta som att det var han som kom på det? Hur får män, utan träningen i dagböcker etc., självförtroendet att ta sån plats och säga så mycket som de gör i arbetslivet? Är det kanske så att kvinnor ÄR bättre men inte får kredd för det? Och vad vill vi göra med den misstanken, hur gör vi världen bättre? Är det dåligt för flickor att skriva dagbok, börja tidigt att reflektera och ifrågasätta vad de gör och hur de funkar i samspel med andra? Leder det till sämre självkänsla, att man som kvinna oftare håller tand för tunga i arbetslivet? Är det hälsosammare att låta bli att teoretisera om relationer? Vem mer än jag har känt önskan att jag kunde låta bli att tänka och älta så jäkla mycket ... Men kan man ändå få sunda relationer, om varken kvinnan eller mannen (i heterofallet ;) har övat på att fundera och teoretisera? Vad ska vi lära våra barn?

Johan L sa...

Hör inte helt till saken, men skickar med ett citat från PM Nilsson, Expressen kultur.

"I USA har medieföretagen länge undrat var den professionella unga kvinnan har tagit vägen på mediekartan. Hon finns inte någonstans. Hon använder inte morgontidning, tittar inte på tv och köper inte magasin.
Men nu vet man var hon är. Tillsammans med 25 andra väninnor som också är labchefer, åklagare och forskare skapar hon en informationsström på Facebook där de berättar vad de vet, vad de hör, vad de tänker, vad de har läst och de länkar och bildsätter och levererar personligt.
Detta läser hon, och inte för att hon har loggat ur och inte vill hänga med, utan för att det är bättre och mer kvalificerat än vad de traditionella medierna producerar.
Hon är den nya mediemogulen och hon har precis börjat bygga sitt imperium. Liberalerna borde älska henne och journalisterna bör snabbt bli lika mediesociala som hon."