2011-03-31

Det är vi som är normala, eller Vad Webbdagarna ger utöver ny kunskap

Jag har haft två mycket givande dagar på Internetworlds evenemang Webbdagarna.

I mitt Twitterflöde var rätt många negativa till föredragen. "Kom med något nytt!" var kontentan i många av omdömena, även om flera talare uppskattades för energiska och roliga presentationer.


Det finns tre viktiga saker att komma ihåg innan man dömer ut ett evenemang som Webbdagarna.


1. Vi som twittrar och är konsulter inom webb och sociala medier är inte den enda målgruppen. Vi som kommer till Webbdagarna för att sälja ligger naturligtvis mer i framkant redan än de som kommer dit för att lära sig och för att köpa konsulthjälp. Många av de som är där behöver och vill höra dessa saker, och de kanske inte heller twittrar.

2. Det finns ett stort värde i att etablera en gemensam kunskapsbas och en best practice. Bara det faktum att vi alla känner att jamen det här vet vi ju redan, stärker känslan av självklarhet inför till exempel att det är viktigt att först ha ett syfte och mål med att börja med sociala medier. Det gör det lättare att styra rätt. (Och handen på hjärtat har vi ju ändå inte riktigt kommit hela vägen fram i alla projekt än, eller hur, så många "självklarheter" verkar behöva sägas igen ...)

3. Dessutom är det psykologiskt oerhört värdefullt att få tillbringa två dagar med de som är på samma lag som jag själv. De allra flesta av deltagarna på Webbdagarna har det gemensamt att vi måste sälja in de förslag vi själva tror på. De av oss som är konsulter säljer såklart våra tjänster hela tiden. Men de av oss som är anställda måste också sälja in webbinitiativen, internt i organisationen! Dessutom är de rimligen ofta personer som är mindre naturligt lagda åt säljandet, eftersom de valt att ta anställning istället för att bli konsulter, så det kanske är ännu jobbigare för dem.

Många av oss ägnar mycket tid bara åt att argumentera för att få göra det vi tror på, det vi är bra på. Då blir det värdefullt att få tillbringa två dagar med enbart människor som redan är med på tåget, få lite bekräftelse i att det är inte bara jag som är en särling och tycker att det kunde vara bra med Twitter. Vi är hundratals, i många olika slags organisationer, och jag kan titta på vad de andra har gjort och jag kan samtala med dem och lära mig av deras misstag och lyckoträffar.

För mig känns Webbdagarna som att glida ner i varma källan efter att ha gått den snökalla sträckan från huset. Eller att äntligen komma in på min klacks sida av sportarenan efter att ha sett första delen av matchen stående i motståndarlagets klack. Eller att komma hem till en vän och krypa upp i soffan och slappna av efter en lång dags battle med svårflörtade kunder eller kursdeltagare.


Så den främsta anledningen till att dagarna var givande för mig var gemenskapen, samhörigheten, och de inspirerande samtal man bara kan ha med den som redan delar grundinställningen att webben och de sociala medierna är bra och kul och ger oss många spännande möjligheter som jag vill utforska. Att jag inte lärde mig något nytt av talarna är inte direkt ett problem för mig.

Jag vill citera Gary Vaynerchuk igen, när han får frågan "What's the ROI of social media?" -"I don't know, dickhead, what's the ROI of having a real relationship?!"

4 kommentarer:

Anonym sa...

ROI i ett förhållande är sexet. ;-P

Det vet väl alla.

/Klaus

Anna Hass sa...

Hur var det nu då, Klaus; får twittrare ligga mer än andra? Vad är annars roi:n?

Therese Reuterswärd sa...

Spot on! Det jag kände när jag gick från Webbdagarna var precis det du beskrev, men inte utan en viss sorgsenhet. Vad mycket folk tycker, vet, kritiserar, kan bättre, sågar, dissar, överbevisar. Fick mig att känna att vi "specialister" inte har en så unik kompetens som vi tror. Då är det extra viktigt att komma ihåg och inse vilken extremt sluten krets detta är.

Det vi ska utnyttja är just gemenskapen, samhörigheten, och de inspirerande samtalen - och sluta att tävla om vilken tunna som skramlar högst!

personlighet sa...

Jag tror inte man kan ställa sig på scen med en attityd att man vet bäst. Man bör kliva upp med inställningen att man vill dela med sig av något. Ge ett smakprov på en erfarenhet, men samtidigt vara ödmjuk att någon annan har andra åsikter, bättre koll, inget intresse alls.

Och med det "tänket" så får man med sig en av spaningarna från webbdagarna nämligen transparens. Öppna upp och visa dig!

Allvetande läkare/präster/lärare är ett dött släkte. Dagens yrkesmän är bara projektledare som hjälper oss bilda en egen uppfattning.

(inte som direkt kommentar på inlägget, men en förklaring till varför vissa föreläsare höggs ihjäl på twitter)