Jag är värdelös på att korrekturläsa. Trots att jag har arbetat med texter i femton år, och trots att jag har läst en hel massa svensk grammatik på Universitetet. Jag går sönder när jag ska korrekturläsa; jag får exem, jag får magkatarr, jag sitter och skriker frustrerat åt texten och kunden och sakernas allmänna tillstånd. (Fråga mina kollegor.)
Anledningen är att jag är av sorten som lägger mig i, frågar varför, vill förbättra så mycket det bara går. Det är tortyr för mig att bara få rätta språkliga fel, i en text som har ett otydligt syfte, en dålig struktur eller en argumentation som är värdelös för mottagaren.
Så jag får ta min språkvetenskapliga utbildning och använda den på något annat sätt. Jag behöver hitta en form och ett sammanhang där jag kan, får, ska ställa alla jobbiga frågor: Vilka är ni? Varför gör ni det här? Vad får jag som läsare ut av det?
Det här är en insikt jag fått om mig själv, och på så sätt kan jag formulera mig och mitt personliga varumärke mer sant. Det blir bättre för både texterna, kunderna och min mage.
4 kommentarer:
Jag tror inte alls att du är värdelös på att korrekturläsa. Men man ska inte anlita dig (oss, språkkonsulter) för att bara korrekturläsa en text som egentligen behöver en betydligt mer omfattande språkgranskning. Då är det en betydligt bättre investering att vi får göra en genomgång av syfte, målgrupp struktur och så vidare, precis som du säger.
Däremot är du säkert bra på att korrekturläsa en text som redan har fått en ordentlig språklig genomgång - kanske en bok där en redaktör redan har gjort ett bra jobb. Du kan också vara den där bra redaktören tidigare i processen förstås, men redaktören och korrekturläsaren bör inte vara samma person för en och samma text.
Din slutsats är egentligen kärnan. Man ska inte anlita mig för att (bara) korrekturläsa en text.
Däremot kan man absolut anlita mitt företag för korrekturläsning, så ser jag till att det blir gjort av en person som är riktigt bra på det! :)
Att lämna ifrån mig en text utan att ha fått styra upp en dålig struktur vore jobbigt. Det har lyckligtvis inte hänt mig än. Som Jenny antyder är de enklare korrigeringarna sånt som folk ofta kan fixa själva genom att helt enkelt läsa igenom varandras texter och köra en stavningskontroll.
I mitt korrekturjobb på en tidning har jag vanligtvis fria händer att dela upp texten, lägga till mellanrubriker och stuva om. När jag tänker efter är inte mina fria händer särskilt uttalade, men jag tycker att jag har både ansvaret och förtroendet att se till så att läsaren har lätt att ta till sig texten. Tidningen är en kommersiell produkt och där får inte språket stå i vägen för läsupplevelsen.
Det enda absoluta kravet är att texten tar upp ungefär lika mycket utrymme som tidigare. Det betyder att jag faktiskt också får stryka i texten, för att exempelvis göra plats för en rubrik om jag tycker att det är viktigare. När jag läser ditt blogginlägg förstår jag att jag har det rätt bra på mitt jobb. Som om jag inte redan visste det. :-)
Ledsen för svar på uråldrigt inlägg. Jag … öh, läser ifatt lite på semestern.
Tvärtom! Tack för att du läser, och roligt att du läser även gamla inlägg! Och roligt att höra att du har det bra på jobbet :)
Skicka en kommentar