Rätt utbildning för extremt begåvade barn (iq över 145)

5 procent av eleverna bör räknas som särskit begåvade barn enligt Skolverket. Det innebär barn med iq över 125. De fungerar på annat sätt, och har andra behov, än de flesta elever. Ju högre begåvning barnet har, desto mer annorlunda behov brukar barnet ha. Texten längst ner på denna sida handlar om de mest begåvade barnen, med iq över 145, och det är ungefär 1 av 600 barn.

De flesta eleverna i en skola ligger nära snittet för iq, lärhastighet osv. Runt 68 procent av eleverna har iq mellan 85 och 115. Hela 90 procent har iq mellan 75 och 125, och de med under 70–75 går oftast i särskola.

Det är 30 iq-poängs skillnad mellan att få gå i särskola (man sägs ha en utvecklingsstörning) och att ligga mitt på snittet. Skillnaden är lika stor mellan 100 och 130. Skillnaden är alltså betydligt större mellan 100 och 145.

Rimligen är det så att en hel del som sägs i ett klassrum riktar sig till att hjälpa de elever som ligger strax under medelsnittet i iq, runt 95. Det är alltså lika långt mellan den eleven och den med 125, som det är mellan särskoleeleven och genomsnittseleven. Och en elev som har iq 160 ligger alltså dubbelt så långt från snittet som en elev som går i särskola på grund av utvecklingsstörning.

Det är självklart för de flesta att barn som har en utvecklingsstörning ska få särskild undervisning i sin egen takt, för att de har andra behov än snittbarnet. Då borde det också vara självklart att barn som ligger lika långt – eller betydligt längre – från snittet åt andra hållet också behöver särskild undervisning i sin egen takt.

Följande text diskuterar hur man hittar dessa barn och hur man bör se till att de får en utbildning som passar för deras behov. Texten kommer från The Gifted Development Center, som har funnits sedan 1979, och har bedömt över 6 000 barn under de senaste 30 åren. Den finns på http://www.gifteddevelopment.com/about-our-center/our-services/k-12-educational-planning/highly—profoundly-gifted

Educational Planning for Highly to Profoundly Gifted Children

Extremt begåvade barn delas ofta in i tre kategorier: 

• highly gifted, med IQ 145–159, 
• exceptionally gifted, med IQ 160–174, 
• profoundly gifted, med IQ över 175. 

Dessa elever behöver flexibla valmöjligheter, meningsfullt arbete, måttlig till radikal acceleration (uppflytt upp till 3 årskurser) och lärare de respekterar.

De är extremt asynkrona – ojämna i utvecklingen av olika förmågor. De uppvisar starkare de typiska dragen som följer med begåvning och högkänsligheter (overexcitabilities). De flesta är hellre med vänner som är begåvade och något äldre, och hellre med lärare, än med elever i sin egen ålder. Många gillar lärande för att de gillar att tillfredsställa sin egen nyfikenhet; de får inte de högsta betygen.

För att skolplaceringen ska fungera krävs flexibilitet och möjlighet att anpassa läroplaner och undervisning för att möta elevens unika behov. Barnet kan behöva gå på heltid i en särskild grupp (eller skola) med bara högt begåvade barn, eller till och med få hemundervisning.

Barnets nivå av begåvning är central för att planera utbildningen. IQ-tester är inte tillräckligt för att förstå skillnaderna mellan eleverna som får riktigt höga iq-resultat på tester. Därför är kvalitativ individuell bedömning det första steget för att tillgodose de mest begåvade barnens behov. Testaren behöver börja med att bygga en relation och ett förtroende med barnet, och behöver ge barnet tid att reflektera och gå igenom sina kunskaper för att sedan kunna svara precist på frågorna. För att upprätthålla barnets intresse för att svara behöver testaren vara lyhörd och anpassa tempot.

Testaren behöver känna till skillnaderna mellan barn med hög, extrem respektive exceptionell begåvning. Rätt test och extended norms ska användas beroende på barnets nivå. Om barnet slår i taket på något test ska det noteras att det resultatet kan ligga lägre än den verkliga förmågan. Testaren behöver känna till att fullskale-iq inte alltid ger en tillräcklig bild av barnets förmåga, utan ta fram gai-värdet om resultaten på deltesterna är ojämna. Om Wisc inte är tillräckligt behöver man komplettera med Standford-Binet.

Både iq-test och kunskapsprov ger skolan dokumentation av elevens extraordinära förmåga och ett mått på elevens nuvarande kunskapsnivåer. Utifrån denna information kan skolan ordna ett flexibelt lärupplägg och placera barnet i rätt grupp(er).

Dessa elever behöver en rik och snabb inlärningsmiljö. Ska eleven få klara av stoffet på kortare tid? Kan för-tester och diagnoser göras regelbundet inför varje moment, så att eleven slipper repetera material de redan har lärt sig? Kan eleven arbeta självständigt med forskning eller projekt inom sina intresseområden på resten av sin tid?

Acceleration är en vanlig fråga: när ska man accelerera, hur mycket, hur blir det med det sociala och emotionella, och faktum att det kan vara mer skadligt att INTE flytta upp ett barn än att flytta upp. Miraca Gross longitudinella studie, av barn med iq över 160, fann att extremt begåvade barn klarade sig bäst med 3 eller fler år av uppflytt, från 5 års ålder och till och med gymnasiet. De accelererade eleverna fick högre examina och var mer framgångsrika i sina karriärer. De som inte flyttats upp hade högre risk för depression och arbetslöshet.

Den största fördelen med uppflytt var social: uppflytten gav dessa elever möjligheten att vara med andra elever med gemensamma intressen.

Det gäller att skapa stödjande lärandemiljöer för att utveckla barnets styrkor, möta deras ovanliga behov och skydda deras emotionella hälsa och självkänsla.


* * * * * * * * * * * * * * * *

Nu kanske du vill läsa mer här på bloggen?
- De 6 typerna av begåvade barn
- Råd till skolan
- Mer om IQ-testning
- bevisen i stora studier av forskning: uppflytt är bra, även för det sociala