Så här önskar jag att alla bleve bemötta

En förälders berättelse om ett lyckat första mötet med nya skolan – tänk om alla barn med hög förmåga bemöttes så här!

"Vår son är 9 och har börjat fyran på ny skola men med samma klass. Den gamla skolan har informerat om hög begåvning och svårigheter socialt (med fokus på det sistnämnda). Jag var så nervös att jag mådde illa inför mötet med nya skolan. Nu skulle jag få dem att förstå att det handlade om särskild begåvning och behov av acceptans och stimulans och inte om funktionsnedsättning. Den gamla skolans reaktion efter utredning pga misstänkt NPF (asperger/adhd) var att "bup inte sätter några diagnoser längre".

Och så inleds mötet med att pedagogerna berättar om en fantastiskt fin skolstart för en glad och mysig kille, om att man måste visa respekt för sonens särart och att man inte får försöka hindra eller stoppa honom "för det går ju inte".

Angående den sociala situationen menar de att det är deras ansvar att visa för de andra barnen att det annorlunda är något de ser som något positivt och inte ett problem. 

De ville absolut inte kritisera den gamla skolan (och det vill egentligen inte jag heller) men menade att vuxna omedvetet kan skapa en kultur runt ett barn genom sitt förhållningssätt som påverkar de andra barnen. (Det var väl vad du kommit fram till i din forskning, Anita Kullander!) De förklarade att det kan vara stressande för en pedagog att ha en elev som inte presterar på samma nivå som de andra oavsett om nivån är lägre eller högre eftersom det finns en föreställning i skolan om att alla måste göra samma sak (amen!) men att en pedagog måste acceptera att det finns elever som kan mer än de själva och att sonen redan bevisat under de första dagarna att han kunde berätta om saker de inte kände till. 

De hade observerat att han klarade av att läsa en geografibok samtidigt som de hade genomgång och ändå klarade av att delta i diskussionen efteråt. Bara att de låtit honom sitta och läsa när läraren pratade för att kunna ta reda på hur han fungerar tycker jag visar på en fantastisk lyhördhet och respekt!

Under matten hade sonen "kastat en blick" på vad de skulle göra, sedan "skannat av" boken och konstaterat att han nog kunde det där. Han hade sedan erbjudit sig att göra testerna i varje kapitel så att de kunde se vad han kunde. Och de lyssnade på honom! Stärkt av insikten att de här personerna faktiskt lyssnade på honom hade han sagt:"Det kanske är bra om ni kan kolla av hur jag ligger i de andra ämnena också så att jag får göra saker på rätt nivå." Och det skulle de så klart göra. 

Jag tipsade om Skolverkets material, och framförallt en av pedagogerna blev eld och lågor. 

Avslutningsorden var:"Det ska bli så spännande att ha din son. Så spännande!"