Skola som klagar på elevens ointresse men inte gör de åtgärder de lovat

En förälder berättar om en alltför vanlig upplevelse, som jag hört liknande av många gånger:

"Jag fick i morse ett mail från den fantastiska biträdande rektorn som sedan i höstats tagit över ansvaret för arbetet med den numera alldeles för utåtagerande sonen. Hon hade nämligen varit i klassrummet idag och såg att han (när han väl accepterade att göra något överhuvudtaget) kunde talen i treans mattebok väldigt bra och undrade om det var okej att vi kom överens om att han kunde få hoppa över dessa och gå direkt till de svårare så fort han visade att han kunde. Tydligen hade sonen också sagt att mamma lovat att han inte ska behöva göra en massa tal "bara för att".

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Han går alltså i trean nu, i tvåan konstaterade specialpedagogen att han skulle gå över till treans mattebok och att han aldrig skulle tvingas göra tal bara för att han måste, utan så fort han visat att han behärskar dem så går han vidare. Hon konstaterade också att han behövde jobba med alternativ som appar och spel för att komma vidare i sitt resonemang och slippa hindras av att handen inte riktigt hänger med huvudet osv osv. Detta bestämdes och kommunicerades alltså för snart ett år sedan. Vilket vi föräldrar alltså trott att man följt.

Men icke - han sitter alltså med den mattebok som de redan för ett år sedan skulle ha introducerat, och han tvingas räkna alla tal på alla sidor. Är det så konstigt att han inget gör undrar jag? Är det så konstigt att han inte litar på vuxna längre?

Så när vi föräldrar sitter där på möte efter möte och skolan säger att det inte funkar, sonen vill inte arbeta och han tappar humöret och blir arg när de försöker få honom att prestera, så tror vi ju att de pratar om något helt annat än vad de faktiskt gör - inte tror vi på fullaste allvar att de inte överhuvudtaget gjort vad de bestämde för snart ett år sedan. Inte för en sekund har vi trott detta. Vi har ju inte fattat någonting när sonen säger att han vägrar, att han inte vill, att det är tråkigt. På sin höjd har vi tänkt att läraren inte hittat tillräckligt högt - men hur vet man att de inte ens gjort någonting av det man sagt att man ska? Jag börjar förstå lite av den vanmakt sonen känner och jag börjar förstå varför han emellanåt blir skogstokig.