2016-06-02

Hur vet vi vilka som är särbegåvade? – Screening, iq-tester, prestation, kännetecken

Särbegåvning = en begåvning som ligger långt till höger på normalfördelningskurvan = en ovanligt hög förmåga. Jag bedömer att det mest relevanta synsättet är att särbegåvning = hög iq, och att särbegåvade = de 2–3 procent som har högst iq. Moderna iq-tester är konstruerade för att så väl som möjligt mäta g, alltså personens generella intelligens, som inte är knuten till till exempel matematisk eller verbal förmåga, utan kan ses som personens paraplyförmåga.

Varför säger vi inte bara det då, att särbegåvning = hög iq? Det tror jag har flera orsaker.


Det finns listor med mer kvalitativa kännetecken som högt begåvade barn ofta uppvisar och som kan skilja ut dem från majoriteten. Listorna är självklart inget facit, inga diagnoskriterier, bara en vägledning när du behöver lägga pusslet för att förstå en person, till exempel en elev i skolan, och inte har tillgång till ett iq-test. Dessa beteenden och karaktärsdrag kan så klart finnas hos personer som inte har en särskild begåvning också. 

Anledningen till att listorna med kännetecken finns och behövs i Sverige, ser jag på enligt följande:
  1. Särbegåvade barn behöver en annan undervisning än majoriteten elever, eftersom de särbegåvade lär sig snabbare. 
  2. Skolan behöver därmed identifiera vilka elever detta är.
  3. Vissa barn iq-testas. Om någon del i testet är över 125 har skolan en signal på särbegåvning.
  4. Det kommer aldrig att hända att alla barn i Sverige iq-testas.
  5. Vissa underpresterar dessutom på iq-test. Det finns felaktiga låga resultat. (Men inte höga.) Därför behövs fler vägar att identifiera särbegåvade barn.
  6. Vissa barn visar upp en hög förmåga i skolan eller hemmet, som ger en signal om särbegåvning.
  7. Alla barn visar inte sin förmåga. Vissa döljer sina kunskaper med flit, för att passa in. Andra har tappat lusten att lära efter månader eller år av undervisning de upplevt meningslös. Ytterligare andra känner sig så fel och annorlunda och utanför att de har en depression.
  8. Vissa barn har ett beteende som orsakar problem. Många lärare tror att sådana problem inte finns hos barn med hög begåvning, därmed feltolkas barn och får inte de utmaningar och den stimulans som vore lösningen. 
  9. För de barn som inte iq-testas, inte presterade på iq-testet, inte visar hög förmåga i skolan eller inte är förstådda av sina lärare, behövs diskussionen om hur särbegåvning kan märkas eller anas på andra sätt. Då kan en välbelagd lista med kännetecken vara en hjälp.
  10. Det ska inte krävas diagnos eller iq-test för att få rätt undervisning i skolan. Skollagen ger rätt att omedelbart få anpassningar, och rätt att få stöd att nå så långt som möjligt. Dessutom mår många barn mycket dåligt av att inte få en undervisning som passar. Av alla dessa anledningar behövs kvalitativt stöd för att identifiera och kartlägga barns behov och planera rätt anpassningar.
(Egentligen tycker jag att ingen ska efterfråga ja- eller nej-svar på frågan "är den här eleven särbegåvad", utan skolan ska se till att differentiera för alla – erbjuda alla elever möjlighet att jobba djupare och snabbare och med något som känns mer relevant och motiverande. Men uppenbarligen behövs det något som väcker tanken att vissa barn mår bättre av att få mer. Jag hoppas vi kan se begåvning som på en skala i alla fall, och därför tycker jag att det är bra att Skolverket anger att hela 5 procent kan behöva anpassningar utifrån hög förmåga. Och lära oss känna igen de 6 typerna av begåvade barn.

Några saker till som är oerhört viktiga:
  • Barnet kan mycket väl ha både särbegåvning OCH en inlärningssvårighet eller diagnos eller flera.
  • Begåvningen kan maskera svårigheten, så den inte ser ut som den brukar – till exempel kan dyslexi se helt annorlunda ut om barnet med en hög begåvning tidigt lärt sig strategier som maskerar. 
  • Svårigheten kan också maskera begåvningen – det är till exempel oerhört svårt att visa upp sin förmåga om man är stressad för att man inte fått anpassningar utifrån en npf.
  • När skolan sätter in anpassningar ska den, enligt många erfarna i andra länder, FÖRST se till att börja stimulera lärandet på rätt nivå, för att se vilka svårigheter som därefter kvarstår. 
  • Det kan ta LÅNG tid att vända en elev som har varit missförstådd, kanske i flera år, och tappat förtroendet för lärarna. Förvänta dig inte att eleven omedelbart vid första försöket till anpassning tackar ja till en svårare uppgift, blir lycklig och glad samt slutar med eventuella problematiska beteenden. En förtroendefull relation, och ett nära stöd i att möta utmaningar och motgångar, är grundläggande för att skapa en förändring.

*  *  *  *  *  *  *  *  *  *  *  *  *  *  *  * 

Läs gärna mer:

Så kan du tänka kring iq-test av ditt barn
Rätt utbildning för extremt begåvade barn

Inga kommentarer: