2009-10-30

4 tecken på att jag är en geek girl.

Här går jag omkring och tänker att jag är humanist. Att jag är en ordmänniska. Men senaste tiden har jag hittat såå många tecken på att jag egentligen är en geek girl. Så nu tänker jag att jag kanske till och med har det i blodet. Indicierna listas i kronologisk ordning nedan.

1. Min farfars inflytande. Radioamatören, prylsamlaren, kemisten. (Dock med ganska skral människokännedom, särskilt om barn, även detta kan följande exempel tjäna till att bevisa.) När jag var typ åtta år tog han in mig i sitt arbetsrum och visade hur han skrev in på datorn: ”goto hell”. Datorn tänkte en stund, och svarade sedan ”file not found”. Farfar skrattade, jag fattade ingenting. Då.

En annan gång, jag hade börjat sjunde klass och haft mitt livs första fysiklektion, under vilken vi fick leka atom på så sätt att två av oss stod still och var kärna medan en av oss sprang runt dem och var en elektron. När jag berättade detta för farfar tog hans entusiasm överhanden och han höll mig kvar i två timmar under vilka han förklarade grunderna i organisk kemi.

2. Min hem-pc-karriär. Vi fick vår första hem-pc ungefär när Milli Vanilli var oavslöjade och Salt n' Pepa pushade saker. Det var pappas företag som var tidigt på bollen. Pappa och jag var på datorkurs. Kursledaren sa ”vagnretur” istället för ”enter”. När vi fått hem datorn skapade jag flera register (filändelsen var .reg) med stamtavlor på hästar, och på mina brevkompisar. Jag lärde mig ta ut adressetiketter som jag skrev ut på den fina skrivaren. Där skrev jag också ut de flera meter långa brev jag skrev (i formatet .wri) till sagda brevkompisar. Självklart var det dragspelsvikt papper med hålremsor längs kanterna, som man fick riva bort. Och så sparade jag mina alster på stora böjbara disketter.

För min del var detta ett fantastiskt framsteg. I sexan hade jag skrivit noveller på en skrivmaskin vi hade i klassrummet. I sjuan hade vi skrivmaskinsträning på riktiga gamla maskiner. Då lärde jag mig ordentlig fingersättning. När jag stötte på min första elektriska skrivmaskin - med suddremsa, no less! - kändes ju DET som ett stort steg. Men datorn ... det blev snabbt min stora grej. Det fanns ett kul spel också, med blå bakgrund och vita banor, där man var en mask som skulle hoppa över hinder och ta sig upp i en labyrint. *minns hur Milli Vanilli spelade i bakgrunden*

3. Jag gick natur på gymnasiet, trots att jag redan hade kategoriserat mig som humanist, för att få lite tuggmotstånd. Och till min stora förvåning gillade jag det! Min nyfikenhet och strävan att förstå saker gjorde att det var en fröjd att skriva labbrapporter och förstå FBI-regeln (för kraft, magnetfält och ström) (man gör som en FBI-pistol med högerhanden). Det var kul tills allt blev matte: kemin blev molmassa som man skulle räkna på, fysiken blev massa annat man skulle räkna på. Matte är trist.

Så jag slog till slut in på min humanistiska bana när det blev dags för Undervisitetet. Började med det flummigaste jag kunde hitta: Socialpsykologi. Som inleddes med 5p metod; det första jag fick var alltså en mattebok ... men det gick ju utmärkt, för detta skulle vi ju HA till något, till att göra undersökningarna och skriva uppsatserna under de kommande delkurserna. Därefter blev det ord för hela slanten. Men jag anade fortfarande att jag inte riktigt var som alla andra. Jag föreslog en gång att vi skulle rita upp ett förhållande på tavlan som en ekvation, varpå någon i klassrummet utbrast ”NEJ, inte matte!”.

4. Jag gillar xkcd. Jag gillar att rota i html-koden även när jag gjort något i wysiwyg. Jag gillar kod. Visst, kod är ju också språk, och xkcd handlar oerhört mycket om att vara mänsklig. Men jag gillar logiken, forskning, förutsägbarhet, principer, modeller. Så länge det är tydligt hur det handlar om något i verkligheten.

Det bästa jag vet är i och för sig att arbeta i tvärkunniga grupper, med någon jätteduktig tekniker, någon jätteduktig formgivare och någon jätteduktig projektledare. Där alla förstår varann och inser vad var och en tillför, och där alla är villiga att släppa sin prestige, förklara sina bitar och försöka förstå varann, för att åstadkomma ett bra och användbart resultat.

Så: jag är nog geek, men kanske en halv geek, och en halv humanist. Komplex. Komplett. Det känns bra.

Jag hade VERKLIGEN velat delta i Geek girl meetup förra helgen. Hm. Jaja. Nästa gång.
.

2 kommentarer:

petra m. etra sa...

vagnretur!
*rofl* eller på svenska *rrpgos*

...in the days of Rory sa...

Japp, nästa gång!!