Min mormor bor långt borta. Så hon använder mobilen för att hålla kontakt med oss andra. Hon och mamma sms:ar bilder till varann. Numera skickar jag också bilder till henne – på barnen framför allt.
Även min farmor har en mobil, som mamma till slut köpte till henne eftersom det var lögn att få tag på henne. Hon hade ingen telefonsvarare, och hon var borta på bridge eller squaredance nästan varenda dag.
Mamma är alltså rätt långt framme med mobilen. Hennes mejlhantering känns rätt så 2004, dock; hon mejlar mest söta djurbilder och newageiga kedjebrev. Nu har hon precis gått med på Facebook, men inte lagt in vare sig profil, bilder eller applikationer. Hon skriver lite fram och tillbaka med ett fåtal gamla bekanta. Dessutom har hon lagt till min bror, hans fru och våra kusiner. Men inte så mycket mer.
Pappa är en avancerad it-användare på vissa sätt. Det funkar mycket bra att mejla honom. Han hade [intern] e-post på jobbet tidigt, memo hette det först. Han lever som ekonom större delen av sitt liv i Excel. Hans stora hobby är att lägga in noter i ett musikprogram så att datorn spelar upp musiken. Men han har än idag ingen mobiltelefon. Go figure. Och Facebook är som sagt blockerat på hans jobb.
Min bror och mina kusiner har jag plötsligt oerhört mycket mer koll på sedan vi blivit vänner på Facebook. Det känns nästan lite väl intimt att läsa om deras festande, flörtande, kompisrelationer osv., vi har inte varit så nära ... men samtidigt är det ju jätteroligt att få bättre förståelse för dem.
För mina barn, 3 och 5 år, är det självklart att det finns text och bilder i mobilen lika väl som att man ringer med den. Sen använder de ju inte mejl eller Facebook, men är flinka datoranvändare och webbanvändare. Femåringen går upp ensam på morgonen, sätter igång datorn, sätter i en dvd, klickar igång mediespelaren och sätter igång en film. Hen läser bra nog nu för att kunna välja rätt i menyerna. De spelar spel på bolibompawebben och strimar Häxan surtant. När vi kommer hem vill de spottifaja Baby goodbye och svenska Mamma Mia-låten.
Själv ligger jag inte i absolut framkant direkt, men ser möjligheterna och vill framåt. Nej, jag har ingen iPhone, har precis börjat blogga och twittra, och jag håller på att lära mig bygga upp bloggen med bilder och appar hit och dit. Facebook ser jag dock som mitt fikarum i vardagen. Och det jag har, mer än allt annat, är ju en kunskap om kommunikation, mottagaranpassing, genrer och effektivt skrivande. Plus att jag är en minglare i världsklass och lär mig saker snabbt. Så tuut tuut, snart är jag ikapp ...
Hur gör ni i din släkt?
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar