2010-08-21

Så de lär sig något nytt, och inte bara väljer att göra det de redan kan

Såhär i förskoleinskolningstider kanske det är fler än jag som vill lyfta jämställdhetsfrågan på något föräldramöte eller så. Ett år skrev jag ihop följande och lämnade till pedagogerna inför mötet.


Hur kommer ni att arbeta för att uppfylla läroplanens krav på att "förskolan skall motverka traditionella könsmönster och könsroller"?

Hur gör ni till exempel för att varje pojke ska
- öva empati och omtanke
- öva att känna och uttrycka känslor
- få positiva tilltal och omdömen
- få och ge positiv beröring och kroppskontakt
- öva finmotorik och pyssel i lugn och ro
- få tydliga regler
- krävas följa reglerna?

Hur gör ni till exempel för att varje flicka ska
- öva att stå i centrum och ta plats själv
- öva att säga nej och få sin integritet respekterad
- öva att tala högt och tydligt
- öva grovmotorik och träna alla muskler
- få frågor om mätbara saker – hur stort, långt, tungt
- slippa vara hjälpfröken
- få vara kreativ och hitta på nya regler (slippa göra ”rätt” hela tiden)?

Hur följer ni upp detta arbete, och ser till att alla barn får träna allt? Det ska bli spännande att få höra mer!


.

4 kommentarer:

Béatrice Karjalainen sa...

Fast här vill jag faktiskt protestera lite för det handlar också om hur en flicka får öva de delar du kategoriserar till pojkar och tvärt om. Det finns många pojkar som inte vågar stå i centrum och som inte vågar säga nej osv och det finns flickor som behöver öva emapti och omtanke osv...

Jag vill att man slutar prata om pojkar och flickor i förskolan utan bara tänker barn och alla de behov barnen har som de individer de är. Se vilket behov just det barnet behöver annars tenderar man att se på barnen utifrån kön snarare än vilka de är och vips har man pekat ut vissa barn som "fel" då de inte följer könsstereotypen.

glimr sa...

Jag håller med dig, absolut! Problemet är att när man pratar med pedagoger så säger de som ett mantra att de ser varje barns behov separat, och sedan behandlar de dem utifrån normerna ändå, om man räknar och mäter och granskar. Så jag tror att t.ex. könsuppdelade grupper, med medvetet kompensatoriskt arbete, kan vara ett bra verktyg. Men det viktigaste är egentligen mätningar och att man filmar etc., och sedan systematiskt breddar ALLA barns kompetenser och möjligheter.

Kom ihåg, det här var ett diskussionsunderlag och en fråga, inte ett recept :)

Béatrice Karjalainen sa...

Jag vet bara hur det kan vara att vara i "fel grupp" att känna sig ännu mer fel när man får höra "nu skall vi öva på att göra killiga saker". Men man kan ju hoppas att dagens pedagoger ca 30 år senare är smartare än så. Dock ser jag på de förskolor mina barn varit på att när de delar gruppen i kön så tenderar de att helt missa de barnen som inte är stereotypa och som borde vara i andra gruppen kanske. Håller med om att alla förskolor borde jobba mer med filmning mm. Lära sig att själva se hur de bemöter barnen.

Glimra sa...

ja absolut.