För tio år sedan var jag rätt så mitt i förra it-bubblan och trivdes som bara den i Hötorgsskrapan med flådig julfest och kontor med hängmattor och röd plysch och pingisbord och så vidare. Kände att jag var där det hände när det hände.
Klarade mig utmärkt sedan när den sprack, eller snarare blev något annat.
Men nu. Var är min koll?
De senaste fem åren har jag ägnat rätt mycket av min energi åt att föda och vårda två härliga ungar.
Twittertid går tio gånger fortare än e-posttid. Ett år är sju nätår. Jag har typ missat 35 år. Lika många som jag själv levt.
Springer, flämtar, hetsar, läser så ögonen blöder för att komma ikapp. (Och samtidigt ska ju ongarna fortfarande ha sitt.)
Önskar mig en sån stor fin ruta som på omslaget till Hitchhiker's guide to the Galaxy. Där det står "DON'T PANIC". Kan nån rita en sån på min kalender eller nåt.
.
3 kommentarer:
Varför så brått? Och efter vad?
Visst, det händer mycket och det fort. Men det innebär ju också att det som var i går inte längre är av någon omedelbar vikt.
Jag kan ju vara hur nostalgisk som helst över att jag minsann fick mejl 94 och var ute på webben när Mosaic var det senaste. Men vad spelar det för roll nu?
Skit samma vad som hänt de senaste 5 åren. Det du har nu är det enda som gäller.
Pzz!
Tack för att du hejar på mig! :)
Mitt problem är ju att jag vill kunna stå och hålla kurser och ge rekommendationer och vara trovärdig = insatt. Då måste jag hänga med. Och när jag nu börjar rota så märker jag hur mycket som har svischat förbi medan jag tittade åt ett annat håll.
Det är inte ett stort problem. Jag har andra typer av jobb där jag är uppskattad, efterfrågad och kompetent. Men jag tycker nätgrejor är så roligt, så det är ett område jag VILL jobba mer med.
DON´T EFFING PANIC!
Du suger ju för fadiken åt dig information som andra suger åt sig ...ehhh...mmm...bensin? Ta informationen och dess vägar och kickar och gör den till din! Håll i.
Om inget annat funkar - fejk it till you mejk it.
Skicka en kommentar