Hjälp dig själv – livsverktyg

Jag gillar podden By the Book, där de två programledarna följer en självhjälpsbok i taget, i två veckor, och berättar om den hjälpte dem – om den förbättrade deras liv. Nu har de hunnit testa över femtio böcker (de har sammanfattat sin upplevelse i en bok nu också).

Du får en tydlig sammanfattning av råden i boken, vilket har inspirerat mig att använda några av dem (flera har jag tänkt på tidigare i livet, men uppskattar att bli påmind om dem.)

Välj inte bort avsnitt för att det är en bok som du inte gillar. Det är underbart att lyssna till deras kritik av böcker som är dåligt skrivna, eller daterade, eller obehagliga pga perspektiv på kön eller annat.

https://www.stitcher.com/podcast/stitcher/by-the-book

Teknikstöd kan göra stor nytta för 15 procent av eleverna

Teknikstöd i skolan motverkar hemmasittarrisker, och förbättrar resultat och självkänsla. Ett stort projekt lät elever använda teknikstöd av olika slag. Eleverna hade svårt med planering, struktur, att börja och bli klara – kognitiva och exekutiva svårigheter, med andra ord.

Runt 95 procent var nöjda med stödet och kommer att fortsätta att använda det.
73 procent upplevde att de hade förbättrat eller mycket förbättrat sina studieresultat.
77 procent sa att de förbättrat eller mycket förbättrat hur de hanterade besvärliga situationer i skolan.

Kostnaden för teknikstödet, introduktion och handledning, var 21 000 kronor per elev. Men dessa pengar tjänar kommunen in på en månad, om eleven kommer in i arbetslivet tidigare, genom att utbildningen går bättre.

Egen smartphone med vanliga appar var ett stort stöd för många.

Många kom långt med bara appar på mobilen – det viktiga var att de fick hjälp att sätta igång, och lägga in allt som behövdes i apparna. 

Nedan har jag lagt in utdrag ur rapporten i länken längst upp. Här finns gott om exempel att testa och inspireras av.

Lägg din livsenergi på rätt saker. Cirkeldiagramma det du vill göra.

"Borde jag inte kämpa mer, tills jag är helt slut – gör jag tillräckligt mycket, för att vara en bra människa?" Denna fråga kom upp i en Facebookgrupp. Jag skrev ett aslångt svar, som kanske kan göra nytta för nån här också. //

Prata som en giraff – minska bråken – non violent communication – giraffspråket

a) "När jag ser disk lämnad på bordet känner jag mig ledsen. Jag skulle vilja att bordet är tomt när man går. Jag behöver känna att vi hjälps åt hemma att hålla rent. Kan du tänka dig att plocka in din disk i diskmaskinen?"

b) "Du ställer aldrig in din disk i diskmaskinen!"

Vilket av uttryckssätten har störst chans att leda till ett positivt samarbete – a eller b?

Metoden för att prata med jag-budskap, och söka samförstånd utifrån behov och önskemål, kallas non violent communication eller giraffspråket.

Det är ett sätt att metodiskt och ödmjukt påbörja en dialog om något man vill förändra. I metoden ingår också att man lyssnar och bekräftar lika sakligt.

Det fungerar.

Redan de gamla grekerna kunde principerna för att övertyga: Du behöver hitta rätt balans mellan etos, patos och logos, dvs. du behöver inge förtroende, väcka rätt känslor och ge övertygande fakta. Men du kan alltid välja mellan piska och morot. Det är klart att du ofta kan hota och straffa folk till att göra som du vill – men vad händer då med relationen, förtroendet, känslorna? Bådas behov av att känna trygghet, närhet och respekt?

Med giraffspråket har du verktyget att nå fram med dina behov och önskemål utan att bli hotfull. Därmed minimerar du risken att den andre går i försvarsställning.

Läs gärna mer här:

• en användbar beskrivning hos föreningen NVC i Sverige
• tankarna om giraffspråket på wikipedia
• en psykolog rekommenderar nvc till föräldrar
• mall för att utreda behov och förebygga utbrott

Dessa råd hänger ihop väl även med 

• Jill Roghedens tips om att kommunicera tydligt
• Ross Greenes råd kring samarbete i familjen – samarbetande problemlösning
• Bo Hejlskov Elvéns råd om lågaffektivt bemötande av problemskapande beteenden
• Petra Krantz Lindgrens råd om barnets behov och förälderns behov.

(Varför giraff? För att giraffen har ett stort hjärta, och en lång hals som ger överblick.)

Prestationsångest? Tips!

Lider du eller ditt barn av prestationsångest? På följande sidor finns tips och övningar som kanske kan hjälpa. Försök i första hand gå från negativa tankar till neutrala tankar – det är svårt att gå direkt till positiva.

Läraren Anna Arvstens föreläsning på Brainchild: Hjälp mot prestationsångest (film och text)

Liria Ortiz på Psykologiguiden: tankeövningar mot prestationsångest

Studenthälsan: frågor för att tänka nytt om dina tankar, krav och rädslor

Bup: Tips mot prestationsångest, text om orsakerna

URs app Klara livet med övningar för att må bättre

Åså lite på engelska:

Vuxnas bemötande kan bygga eller rasera ett barns självkänsla – Beppes berättelse

Beppe Singer, programledare för Hjärnkontoret och utnämnd till Årets folkbildare, läser upp sitt "manifest" där han tackar sina engagerade lärare.

Han berättar om sin skoltid, hur en lärares bemötande ledde till att han blev säker på att han var värdelös, och hur sedan en annan lärares bemötande ledde till att han kunde tro på sig själv igen. En mycket gripande berättelse.

Du kan se Beppe läsa upp berättelsen på Facebook, eller så kan du läsa berättelsen hos Skolvåren.

Gratis terapi är lönsamt för samhället – tror England

England satsar på gratis terapi för alla medborgare, eftersom de beräknar att det blir samhällsekonomiskt lönsamt. Precis det jag tänkt länge! Sverige borde satsa på exakt samma sak.

Lösningen för skolan: ord?

Två fyraåringar, A och B, går på samma förskola. Under sitt liv har A fått höra trettio miljoner fler ord än B. Vilket barn tror du har mest utvecklat språk? Vilket barn tror du det går bäst för sedan i skolan? 

Förståelse motverkar våld

”jag tror inte på kollektiv skuld, men jag tror på gemensamt ansvar” Malin Nävelsö

På samma sätt som det inte är relevant att försöka skapa mening av ett twitterinlägg taget ur sitt sammanhang, är det inte relevant att försöka förstå hat som uttrycks på nätet taget ur sitt sammanhang.

För att få ett vettigt samhälle måste vi alla ta lite ansvar för varandra, och varandras barn - se det som att vi är ställföreträdande föräldrar. Som alla föräldrar, måste vi vara lyhörda, bekräfta individens grundläggande behov, och - men inte bara - sätta tydliga gränser. 

Jag tror att aggressiviteten mellan könen bottnar i främlingsfientlighet mellan män och kvinnor. Så här ser jag på processen:

Krama en hatare som ett litet barn - och visa ditt stöd för den utsatta.

Två tankar efter debatten om hat mot kvinnor och andra, på nätet och annorstädes. Båda handlar om vad man kanske kan vinna på att se på dessa hatande människor så som man ser på ett litet barn i femårsåldern.


1. Krama en hatare - kanske har de kvar ett behov från barndomen?
Stackars alla dessa neggande hatande människor. Vilka jobbiga liv de måste ha. Jag förundras över att de väljer att lägga så oerhört mycket energi på att vara så negativa. Vad har hänt dem som barn?

Zentreprenör - hur må bra i längden? Seminarium med Anna Hass @glimra på Webcoast

Hur gör du för att hitta balansen mellan allt du vill fylla ditt liv med? Hur jobbar du med att prioritera uppgifter och hantera din tid? På Webcoast bjöd jag in till ett samtal om hur vi entreprenörssjälar kan må bra i längden. Om personligt ledarskap, helt enkelt.

Under mina 13 år som företagare har jag lagt en hel del av min tid och energi på att hitta verktyg för att hitta balansen mellan produktion, leveranser, kundhantering, administration, sälj, utveckling, fritid, vänner, familj, själ och kropp. Och så vidare. Några av mina aha-upplevelser, verktyg och arbetssätt har jag skrivit om här i blåggen: övningar i personligt ledarskap, se livet som ett gäng 7-årsvarv, tänk längdhopp snarare än höjdhopp, förstå hur alla människor går igenom förändringens fyra rum  ...

Vad vill du - och vad vill du mest av allt? Reflektera och prioritera bland dina mål.

Dags för sociala medier-experterna att ta ett steg tillbaka? Dags för Twittereliten att släppa fram de vanliga människorna? Det var frågor som diskuterades på SSWC. Min reflexion då blir att när sociala medier-branschen mognar gäller det att vi som jobbar i den också mognar.

Skolan måste ge barnen självkänsla.

När Åsa Romson satt på pallen hos Bloggplats #H12 frågade jag henne om hur hon ser på att utveckla även innehållet i utbildningarna. Hur kan det inte stå något i målen för skolan om att den ska ge barnen självkänsla? Hon pratade om sitt arbete för att få in livskunskap på schemat, när hon var kommunpolitiker. Hon talade också om skolan som elevernas arbetsplats:

Eftersom många elever upplever en enormt stark press i skolan idag behöver vi utveckla ett bättre stöd för dem. Vi måste jobba för en mänskligare skola som stärker eleverna. Det är ju trots allt den sociala personen som är den som går ut ur skolan. 

Namn på floder kan man kolla upp senare. Självkänslan är a och o när man ska vidare ut i arbetslivet.

Hallå där Anna Hass, vad gör du i Almedalen?

Jag anser att du kan använda skrivandet som ett sätt att komma vidare i andra processer. Därför skrev jag en intervju med mig själv för att reda ut för mig själv varför jag egentligen är här i Almedalen.

Livet är många varv långt

Se inte på livet som en linje. Se på din livstid som ett antal sjuårsfaser. Sedan kan du välja fokus för varje sjuårsperiod. Eller tioårsperiod, eller vad som känns rimligt.

Till exempel så här:

Sju år: fokus på utbildning, resor och självförverkligande.

Sju år: fokus på barn och familj.

Sju år: fokus på karriär.

Sju år: sadla om, nytt professionellt fokus.

Sju år: låt en hobby blomma ut passionerat, tagga ner på jobbet.

Sju år: köp en hund. Lev i skog och mark.

Sju år: satsa på jobbet igen, bli mentor åt yngre.

Sju år: pensionera dig och ägna dig enbart åt dina passioner.

Det är många saker som är jobbigt i livet, även om man inte råkar ut för de jobbigaste sakerna som död och sjukdom. Att gå många år utan en partner trots att man vill ha en. Att växa isär från sin partner, kanske överväga att skiljas, kanske behöva jobba ihop sig för att partnerns sju år tog henom åt något annat håll än dina. Att märka att man INTE har utvecklats de senaste sju åren. Att utvecklas i sig kan vara oerhört jobbigt.

Jag tycker det är jobbigt att behöva lära mig saker igen och igen. Jag borde vara smartare än så, tycker jag. Och dömer mig själv för hårt, som vanligt.

Men det jag måste påminna mig själv om då, är att jag inte är på samma ställe idag som för ett, två, sju, tolv år sedan. Så det är inte orimligt att jag måste lära mig "samma sak" igen fast nu från ett helt annat perspektiv, i ett helt annat sammanhang.

Den här tanken att livet kan ses som ett antal sjuårsfaser är mycket trösterik för mig. Det gör att jag känner att jag får en helt ny chans, flera gånger i livet. Bara jag tar chansen.

Du ska få en dag imorgon
som ren och öppen står
med blanka ark
och nya kritor till.

Vad vill du rita på nästa blad? Ta chansen!

Sälj det du brinner för

Imorse satte jag mig i solen på uteplatsen för att dricka mitt förmiddagskaffe. Grannen har en ledig kompis på besök den här veckan, jag vinkade till honom att komma och slå sig ner. Det blev till ett samtal på över en timme, där jag coachade honom vidare i yrkeslivet. Så det kan gå.

Först diskuterade vi att man måste hitta det som man tycker om att göra, man är bra på att göra och folk kommer vara beredda att betala för. Annars blir det svårt att leva på det i längden.

Hur fri vill du vara, egentligen?

Hur fri kan en människa vara? Isobel Hadley-Kamptz skriver om att alla människor är beroende av andra, åtminstone i någon del av livet, vilket gör det svårt att argumentera utifrån att det finns en oberoende människa.

Men inte nog med det. Helt ärligt. Hur fri vill man vara? Vad är ett bra, lyckligt liv? Är det att susa över havet i ett plan, med paddan i famnen, på väg till ett viktigt möte, medan barnflickan och städerskan tar hand om hem och barn? Eller är det att vara nära sina kära, känna alla känslor, se dem i ögonen och leva i kontakten?

Det är vi som är normala, eller Vad Webbdagarna ger utöver ny kunskap

Jag har haft två mycket givande dagar på Internetworlds evenemang Webbdagarna.

I mitt Twitterflöde var rätt många negativa till föredragen. "Kom med något nytt!" var kontentan i många av omdömena, även om flera talare uppskattades för energiska och roliga presentationer.

Det finns tre viktiga saker att komma ihåg innan man dömer ut ett evenemang som Webbdagarna.

Självkännedom: bättre än Losec

Jag är värdelös på att korrekturläsa. Trots att jag har arbetat med texter i femton år, och trots att jag har läst en hel massa svensk grammatik på Universitetet. Jag går sönder när jag ska korrekturläsa; jag får exem, jag får magkatarr, jag sitter och skriker frustrerat åt texten och kunden och sakernas allmänna tillstånd. (Fråga mina kollegor.)

Anledningen är att jag är av sorten som lägger mig i, frågar varför, vill förbättra så mycket det bara går. Det är tortyr för mig att bara få rätta språkliga fel, i en text som har ett otydligt syfte, en dålig struktur eller en argumentation som är värdelös för mottagaren.

Så jag får ta min språkvetenskapliga utbildning och använda den på något annat sätt. Jag behöver hitta en form och ett sammanhang där jag kan, får, ska ställa alla jobbiga frågor: Vilka är ni? Varför gör ni det här? Vad får jag som läsare ut av det?

Det här är en insikt jag fått om mig själv, och på så sätt kan jag formulera mig och mitt personliga varumärke mer sant. Det blir bättre för både texterna, kunderna och min mage.

Bloggintervju med Jenny Forsberg om snällt företagande

Hej Jenny Forsberg, författare till boken "Den snälla företagaren", och välkommen till Glimrande Glimtar. Vad snällt att du ville vara med här och bidra med dina tankar! Varför vill du vara det?

Hej och tack! Vad snällt att jag får komma hit! Att göra en bloggturné tycker jag är ett bra sätt att använda de möjligheter till snällhet som de sociala medierna ger. Jag får uppmärksamhet på din blogg, du får uppmärksamhet på min blogg – vi vinner båda på det. För att inte tala om hur snällt det är mot de nya läsare som hittar dig eller mig på grund av turnén :-)

Jag upplever att det finns fyra sorters företagare: de som brinner för pengarna, de som brinner för den grej de säljer, de som brinner för själva byggandet av företaget, och de som brinner för människor. Vilka av dina tips är mest relevanta för respektive typ?

Klok indelning av företagare! Jag tror att alla dessa har nytta av tipsen om att vara snäll mot sig själv – för om man brinner finns det risk att man bränner ut sig. Hur jag ska svara på den här frågan beror på om man vill fortsätta utveckla det man brinner för, eller om man snarare ska satsa på att stärka sina svaga sidor. Jag väljer i det här fallet att anta att en företagare vill stärka sina svaga sidor.

Den som brinner för pengarna kan då ha nytta av tipsen om hur man når sina mål – för att se långsiktigheten i verksamheten och inte bara det dagliga kassaflödet. Den som brinner för det de säljer kan ha extra nytta av tipsen om hur man får snälla kunder. Den som brinner för att bygga företag kanske har extra nytta av kapitlet som jag kallar ”Du bestämmer”. Den som brinner för människor är redan bra på att nätverka och kanske snarare har mest nytta av tipsen som handlar om hur man kan tänka kring tid och pengar eller hur man når sina mål.

Jag tycker det är intressant med självkänsla. Hur kan man använda dina tips för att bygga sin självkänsla, som en del i sin personliga utveckling?

En viktig del i det tycker jag är att arbeta med sitt personliga varumärke. Som företagare behöver man ta reda på vem man är så att man kan stå för det och kommunicera det till omgivningen.

Vi som jobbar med kommunikation bygger ju all vår verksamhet på urgamla sanningar om hur man bygger sitt varumärke och får genomslag. Hur skulle de gamla grekerna läsa din bok, tror du?

Grunden i all kommunikation är att anpassa budskapet efter målgruppen, att ta reda på vad någon behöver och kommunicera just det. Att vara snäll är egentligen samma sak: det handlar om att ta reda på vad någon (kunden, kollegan, vännen, konkurrenten, jag själv) behöver och ge henne/honom just det. Det är jag säker på att de gamla grekerna skulle nicka igenkännande åt :-)

Är det inte lite mesigt att vara snäll? Får man inte större respekt om man är kall och distanserad och tydlig och hård? Vad säger du till den som ser en motsättning mellan att vara proffsig - verka dyr och kunnig - och att vara snäll?

Jag menar att det inte finns något likhetstecken mellan att vara snäll och att vara mesig. Ett budskap som jag vill få fram med boken är just att det är snällt att säga nej, det är snällt att lyssna på sina egna behov och det är snällt att ha respekt för sig själv, sin tid och sin kompetens. Att vara snäll ÄR att vara tydlig, att tro på sig själv, att vara professionell och att våga ta betalt för det man gör.

Jag älskar internet och open source och hela sharing is caring-grejen. Ser du risker där? Kan man behöva balansera sin snällhet och akta sig för något där?

Å, vilken bra fråga! Jag har hittills inte råkat ut för något utan ser bara positivt på det här sättet att hantera information. Men det är klart att man måste vara medveten om riskerna. Visst kan det finnas affärshemligheter och så vidare som inte ska läcka ut. Du vill ju till exempel inte att konkurrenten ska få reda på vilken prisnivå du lägger dig på i en offert. Men jag tror generellt att vi är för rädda för att lämna ut information. Jag tror att vi vinner på att dela med oss. Men det här vore intressant att diskutera vidare. Kanske du eller någon läsare har en kommentar om det?

Jag har lärt mig att man ska sätta SMARTa mål, de ska vara specifika, mätbara, accepterade/attraktiva, relevanta och tidssatta. Kan man mäta hur snäll någon är, och kan man mäta snällhetens resultat? Vad kan man få för ROI, alltså return on investment, på att vara snäll?

Med verktyget Snällix kan du mäta hur snällt ett företag är. Snällix hittar du i boken eller på Facebook-sidan Den snälla företagaren under fliken Anteckningar.

För att mäta snällhetens resultat får man föra statistik över olika nyckeltal. Vad man ska mäta beror på vad man har för typ av företag, men några exempel skulle kunna vara ”Hur många kunder har företaget fått efter att vi började marknadsföra oss på ett snällt sätt?” Hur mycket pengar får vi in på den här snälla säljaktiviteten?” och så vidare. I boken finns fler exempel.

Jag känner att jag är lite för snäll ibland. Jag kan vara för dålig på att säga nej, och dålig på att respektera mina egna behov lika mycket som kunders, vänners osv. Vad har du för personliga snälltips till mig?

1. Det självklara men ändå svåra: Ta hand om dig själv! Du orkar inte vara snäll mot andra om du inte är snäll mot dig själv.
2. Tänk på att ett bestämt nej ibland kan vara det snällaste man kan säga till någon.
3. Försök se helhetsperspektivet. Det som verkar snällt för ögonblicket – mot dig själv eller andra – kanske inte är det i längden.

Tack Jenny, vad snällt att du ville ge mig och mina läsare tips!

Jenny Forsberg är på bloggturné med sin nya bok Den snälla företagaren – praktiska affärsråd för småföretagare. Under bloggturnén (till och med den 23 mars) kan du köpa Den snälla företagaren med 20 procents rabatt hos TUK förlag. Uppge rabattkoden BLOGG för att få din rabatt.