Förståelse motverkar våld

”jag tror inte på kollektiv skuld, men jag tror på gemensamt ansvar” Malin Nävelsö

På samma sätt som det inte är relevant att försöka skapa mening av ett twitterinlägg taget ur sitt sammanhang, är det inte relevant att försöka förstå hat som uttrycks på nätet taget ur sitt sammanhang.

För att få ett vettigt samhälle måste vi alla ta lite ansvar för varandra, och varandras barn - se det som att vi är ställföreträdande föräldrar. Som alla föräldrar, måste vi vara lyhörda, bekräfta individens grundläggande behov, och - men inte bara - sätta tydliga gränser. 

Jag tror att aggressiviteten mellan könen bottnar i främlingsfientlighet mellan män och kvinnor. Så här ser jag på processen:


Eftersom vi inte alltid förstår varandra, tycker vi ibland att de andra är svåra, konstiga, jobbiga eller läskiga. Och om någon av de andra dessutom plötsligt inte är som de andra av sin sort, såsom jag förväntar mig att alla de andra är, blir det ibland oerhört jobbigt för mig att navigera.

När något blir jobbigt reagerar jag med mina invanda strategier. Om jag blir skrämd kanske jag blir aggressiv. Adrenalinet stiger på grund av att jag känner mig hotad eller i alla fall rädd, för att jag plötsligt inte har lika mycket kontroll och koll. Adrenalinet kan göra att jag tar i mycket hårdare än jag skulle gjort annars, oavsett om det är med ord eller med nävar.

Ett exempel på en stereotyp av människa som uppenbarligen är oerhört provocerande för vissa: en kvinna som inte rakar sig under armarna, som har kort hår och inte har ett sätt som är inbjudande för män, och som dessutom har åsikter och förslag som skulle innebära att saker som män tycker är normala, skulle vara fel. Hon får av upprörda män och kvinnor ofta höra hur ful och äcklig hon är, att hon fått för lite kuk, att ingen skulle vilja ligga med henne. Och kanske att hon borde hålla käften om hon inte vill bli mördad.

Andra stereotyper som verkar provocera många för att de inte följer majoritetsnormen:

• En man som gillar att ha sex med män, talar med ljus röst eller har rörelsemönster som upplevs som kvinnliga. 
• En kvinna som gillar eller kan mycket om it, spel, teknik.
• En man som tycker att kvinnor borde få bättre möjligheter.
• En man som vill ta en lång föräldraledighet.
• En kvinna som inte vill vara föräldraledig länge, utan börjar jobba igen tidigt.
• En kvinna som inte vill ha barn.
• En kvinna som kommer med hård kritik eller tar upp missförhållanden.

God samvaro kräver förmåga att avsluta konflikter

Vilken otjänst gör vi inte våra barn, när vi inbillar dem att framtiden kommer att bli enkel och ren och fantastisk: du som är man kommer ha makt och kvinnor kommer vilja ha dig, och du som är kvinna kommer att leva lycklig i alla dina dagar med en ståtlig man. När vi curlar dem och skyddar dem från jobbigheter. För livet och samhället och alla relationer är fulla av konflikter, meningsmotståndare, frustrationer. Men alla konflikter är inte lika viktiga. Och saker kan gå bra på fler än ett sätt. Fler än ett synsätt kan vara lika rätt. Det finns inget facit.

Det vi måste ge barnen är en förmåga till lugn, analys, lyhördhet. Och en vilja att samarbeta, kompromissa, prioritera och bidra. Vi måste träna dem i att lösa konflikter. Och vi måste få dem att känna sig inkluderade i ett vi, ett gemensamt samhälle. Dels genom att ge dem verktyg, dels genom att vara goda förebilder.

Om flickor och pojkar uppfostras så olika, är det ju inte konstigt att det uppstår främlingsfientlighet mellan könen. Det finns många som inte har en möjlighet att förstå vad du menar, för att du är av annat kön och därmed ser din världsbild helt annorlunda ut. Det finns ingen objektivt sann bild av hur världen fungerar, för oerhört mycket av vad du upplever beror på vilket kön du har, och de tankemönster och normer som du vuxit upp bland och socialiserats in i.

Hur skapas normerna då, och främlingskapet?

Det finns studier som visar att när pojkar ska skapa sig en självbild, och främst är omgivna av kvinnor och flickor, tänker de att det att "vara killig" är att inte vara tjejig. Nu pratar vi tre- och fyraåringar som har uttryckt detta i intervjuer – samtidigt som flickorna sa ungefär att att vara en typisk flicka är att vara lugn och snäll och göra som man ska. 

Alltså finns en risk att pojkar tror att alla sunda beteenden som kvinnor och flickor visar, är fel för män, och att det är rätt för män att göra de andra sakerna. Så vissa pojkar som omgivits av kvinnor som är empatiska, omvårdande, omtänksamma och osjälviska, och som löser konflikter lugnt och utan aggressivitet, kommer alltså att dra slutsatsen att det är manligt att vara självfokuserad, självisk och aggressiv.

Därför ser jag det som en risk att det är så få män som vårdar och utbildar barn i förskolor och skolor. För där föräldrarnas inflytande tar slut, tar samhället vid. 

Och dagens samhälle är fullt med könssterotypiserande och sexualiserad reklam i det offentliga rummet. Fullt med utröstande dokusåpor och egofixering. Fullt med frustrerade offensiva maktlösa män. Fullt med duktiga behovsförnekande flickor som äter ångestdämpande och funderar på bröstförstoring. Fullt med män som klamrar sig fast vid makten i näringslivet, och fullt med kvinnor som klamrar sig fast vid makten över barnen. 

Då måste vi se till att ge barnen det de behöver i förskolan och skolan, i så stor utsträckning som möjligt. Jag är helt säker på att färre kvinnor (och män) kommer att mördas om 10 och 20 år, om förskolor och skolor idag får bättre resurser att ge alla barn goda värderingar och sunda självbilder.

Du har också ett ansvar i att ge mina barn en god uppväxt. Jag är så oerhört ointresserad av vem som hade rätt och hade fel i någon tevedebatt. Jag kräver att du, och vi alla, fokuserar helt och fullt på att få alla svenskar att må bättre mentalt och socialt. Att vi skapar en civilisation med medmänsklighet och medkänsla för alla, värdig för våra barn att växa upp i. Att vi försöker förstå varandra.