Lösningen för skolan: ord?

Två fyraåringar, A och B, går på samma förskola. Under sitt liv har A fått höra trettio miljoner fler ord än B. Vilket barn tror du har mest utvecklat språk? Vilket barn tror du det går bäst för sedan i skolan? 

Ett viktigt verktyg, för att göra skolan bättre, är helt enkelt ORD. Det är oerhört stor skillnad i vilket språkligt sammanhang ett barn får med sig hemifrån. Orden borde därför vara kärnan i förskolans och skolans kompensatoriska uppdrag att utjämna ojämlikhet. Förskolan och skolan bör arbeta med ett medvetet språkbruk. Förskolan och skolan bör ha som ett tydligt uppdrag att särskilt stödja språksvaga barn. Och metoder för att säkra detta arbete bör tas fram.

Får barnen höra stärkande eller nedsättande ord?

Det är inte bara antalet ord som skiljer, utan vilken sorts ord barnen får höra. A har fått höra en halv miljon fler positiva uppmuntranden, än negativa tillsägelser. Men B har fått höra 125 000 fler negativa tillsägelser, än positiva uppmuntranden. Vilket barn tror du har bäst självkänsla? Vilka risker finns för B – tror B själv att hen kommer att klara skolan, kommer B att vilja ställa upp på skolans krav? Är det B som riskerar att bli en bråkstake, för att uppfylla den bild de vuxna har kommunicerat av hen?

Orsaken till skillnaderna för A och B är dessutom klass, det är inte en slump. Vilket barn, A eller B, tror du har föräldrar som är höginkomsttagare? Vilket barn tror du har föräldrar som får försörjningsstöd (socialbidrag)?

Amerikansk studie visade detta

Följande redogörelse finns i Åsa Melanders blogg:

En amerikansk studie, the Thirty Million Word Gap (http://centerforeducation.rice.edu/slc/LS/30MillionWordGap.html), visade att barn i familjer som fick försörjningsstöd, jämfört med barn i höginkomsttagarfamiljer, under sina första fyra år i livet hörde i genomsnitt trettio miljoner färre ord. Av de ord som barnen i familjer som fick försörjningsstöd hörde var också en avsevärt högre andel tillsägelser: Vid fyra års ålder hade ett sådant barn fått 125 000 fler tillsägelser än positiv uppmuntran. Av barnen i höginkomsttagarfamiljer var det tvärtom: de hade hört positiv uppmuntran 560 000 fler gånger än tillsägelser. Det är självklart att detta har betydelse för ett barns skolgång. Det borde ingen kunna vara förvånad över. --- Om samma tendens finns i Sverige så innebär det att en del barn börjar skolan i rejäl uppförsbacke.

Föräldrarnas utbildningsnivå avgör barnets resultat

Det är välkänt att det enda som har faktiskt genomslag i vilka barn som lyckas i livet, är föräldrarnas utbildningsbakgrund. Inte bostadsort, inte skolform, inte skola. Inte klasstorlek, inte lärarnas behörighet, inte skolans budget. Men eftersom samhället inte kan förändra ett barns föräldrars utbildning, behöver skolan försöka kompensera för ojämlikheten på andra sätt.

En viktig lösning verkar alltså vara ORD.

Omedvetet talar man mer med flickor

Personalen vid en svensk förskola filmade sin verksamhet och räknade hur de fördelade orden. 80 procent gick till flickorna. Om detta är en spridd tendens, kanske det inte är konstigt att pojkar har sämre skolresultat. Lägg ihop skillnaden i de 30 miljoner orden med denna skevhet under tre år, och eventuell fortsättning i skolan. Även här fick pojkarna dessutom oftare korta negativa tillsägelser, medan personalen oftare hade längre samtal med flickorna.

Pedagogerna valde att börja arbeta oerhört mycket mer medvetet med hur de talade med barnen. De delade också upp barnen efter kön i vissa moment, för att arbeta kompensatoriskt utifrån de könsskillnader de hade sett i sina filmer.

Medvetet arbete gav stärkta barn

Resultatet av detta medvetna arbete var att skolan som tog emot dessa barn tyckte att de betedde sig ovanligt – på ett sätt som jag skulle beskriva som att barnen hade betydligt bättre självkänsla, målfokus och förmåga att sätta ord på vad de ville, än de flesta barn. (Läs mer i boken Flickor, pojkar och pedagoger.)

Lärarna måste ha tiden att tala med varje barn

För att förskolan och skolan ska kunna arbeta kompensatoriskt med ord, kön och klass krävs så klart kunskap, tid och verktyg.

Det betyder bland annat att pedagogerna inte ska behöva lägga massa tid på till exempel att skriva ordningsomdömen eller göra administration. De måste kunna lägga sin arbetstid på att se varje barn, uppmuntra varje barn, tala med varje barn. Ge varje barn ORDEN, som är den viktiga ingången till att klara skolan och att må bra med sig själv.