Undervisning av barn med särskild begåvning baseras på differentiering, genom vilken man strävar efter att erbjuda barnet erfarenheter av lärande genom att berika undervisningen. Man kan berika undervisningen på flera olika sätt både inom den allmänna undervisningen, specialundervisningen och i smågrupp. Vidare kan undervisningen av barn med särskild begåvning ske i ett snabbare tempo eller genom tematisering av undervisningen enligt elevens plan för lärande. Man bör märka att undervisningsarrangemangen inte enbart skall fokusera på att utveckla särskild begåvning, utan också stöda andra delområden inom lärandet samt elevens sociala, emotionella och etiska utveckling. Skolan skall skapa egna differentieringsmodeller utgående från eleven. Utgångspunkten är att skolan förhåller sig öppet till barn med särskild begåvning och erbjuder dem möjligheter att mångsidigt utveckla sitt kunnande.
Många undervisningsmodeller för barn med särskild begåvning lämpar sig också för skolans övriga elever och berikar lärandet och inlärningsprocessen.
Man kan använda sig av flera olika metoder för att känna igen elever med särskild begåvning. Dessa kan man läsa mer om t.ex i Mäkelä, 2009: Lahjakkuuden ja erityisvahvuuksien tunnistaminen. Att upptäcka elever med särskild begåvning skall ändå inte vara huvudmål för en utredning eller bedömning, utan långt mer väsentligt är att genomföra de nödvändiga förändringarna inom undervisningsgruppen. Eventuella resultat skall ändå användas som stöd vid planeringen av undervisningen. Målsättningen för undervisningen och planeringen är att svara mot elevens behov.
Grundprinciper vid undervisning av elever med särskild begåvning:
- att berika undervisningen
- att uppmuntra eleven till att avancera i egen takt
- individuell handledning
- horisontellt berikande–man studerar ett läroämne på en bredare nivå eller mer kvantitativt
- vertikalt berikande–man studerar ett läroämne på en djupare nivå, t.ex genom att använda mer utmanande arbetssätt
- användning av roller–t.ex att verka som hjälplärare
- att erbjuda eleven möjligheter att finna nya starka sidor och förmågor
- differentiering av uppgifter
- differentiering av produkten, dvs. eleverna har samma uppgift men den görs enligt elevens egna nivå
- differentiering av lärprocessen genom att beakta elevens individuella sätt att lära sig
- lärande genom dialog och diskussion
- undervisningsarrangemang
- att studera i ett snabbare tempo
- att börja skolan tidigare
- att flytta till en högre årskurs
- studier i egen takt
- differentiering genom gruppindelning
Sonja Laine (2010) räknar upp tre delområden i anslutning till differentiering av undervisning som bör uppmärksammas då undervisningen planeras:
- innehåll – det man lär ut
- processen – hur man lär ut
- produkten – resultaten eller uppvisandet av elevernas intressen och förmåga
Renzulli och Reis (1991) har skapat en trestegsmodell för berikande av undervisningen för elever med särskild begåvning. Huvudteman för de olika nivåerna är:
- Att berika undervisningen och lärande genom att ge eleven valmöjligheter
- Att berika undervisningen genom gruppverkamhet för att stimulera tänkande och utveckla känslolivet
- Genom arbetsmetoderna ”forskare eller konstnär” utforskar man lärande genom att ta reda på, tänka, känna och uppleva lärande
- Individens helhetsutveckling
- Självkännedom och positiv jagbild
- Sociala färdigheter
- Elevens egna val och genom dem uppbyggda lärokurser
- Öppna erfarenheter av lärande med fokus på forsknings- och inlärningsprocessen
Principer för stödjande av utveckling och välmående hos elever med särskild begåvning:
- förstärka en positiv jagbild
- möta och behandla situationer då eleven lyckas/misslyckas
- lära ut planering
- utveckla självevaluering
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar