2015-08-28

Våra barn behöver lagändringar och fler insatser – debatt

Fler och fler yttrar sig och påpekar att snabba barn också behöver få  lära sig i sin takt. Tyvärr verkar det finnas en övertro på spetsklasser i högstadiet ... men det kommer också andra viktiga förslag.

En kunnig förälder ställer 7 tydliga krav nedan, som svar på en debattartikel.



Det är Lotta Edholm (FP), oppositionsborgarråd i Stockholm, som skriver bland annat följande i en debattartikel i Skolvärlden, Lärarförbundets webbtidning:
Skolorna bör skapa mentorsnätverk där en del förstelärartjänster kan inriktas på att stödja särbegåvade elever i de ämnen de är särskilt intresserade av.
Grund- och gymnasieskolor samt högskolor måste samverka för att göra det möjligt för fler elever att läsa de kurser de vill och kan. Regeringen måste se över och förbättra möjligheter för elever att tillgodogöra sig högskolekurser som de läser under gymnasietiden.
Att underlätta för särbegåvade barn handlar inte om att skapa fler ”högpresterande” barn, utan om att acceptera alla barn för vad de är och ge dem möjligheter att utvecklas. Svensk skola måste fortsätta att utveckla snabbspår och fördjupning liksom särskilt stöd. Annars är vi snart tillbaka i den gamla socialdemokratiska utjämningsskolan som fokuserar på att alla ska klara godkänt, men inte mycket mer.

Angelika Löfgren svarar, och ställer fler viktiga krav, 

i denna kommentar som också finns under artikeln:

"Oj vad vi uppskattar att du lyfter situationen för särbegåvade! I så många länder fångas dessa elever upp, men i Sverige ignoreras deras behov, på bekostnad av individen och samhället. Vi önskar att våra barn ska tillåtas vara sig själva, ha en skoldag där också de får lära och utvecklas och där lärarna uppskattar deras frågvisa inställning och annorlunda tänk.

Men en spetsklass där de tillåts läsa 1 (!) termin av gymnasiets matte under grundskolan är inte en insats som bör lyftas fram som ett stöd för högt särbegåvade, som ligger FLERA ÅR före vanliga läroplanen. Vad ska vi säga till vår 8-åring som närmar sig högstadiematten? Vad sägs om: "Vänta massor av år tills du kommer till 8:an, då får du läsa pyttelite extra matte, som du sedan troligtvis måste läsa om igen första året på gymnasiet".

Från vårt perspektiv är inte spetsklasser något som hjälper. Det jag efterfrågar är:


1. Att lärarutbildningen innehåller moment där lärarna lär sig om olika barns begåvningsprofil och hur de i praktiken kan differentiera och gruppera i klassrummet, så att de som lär snabbt och har förmågan till större djupförståelse får utvecklas i sin egen takt, inom klassrummet, och de som behöver mer tid/förenklad undervisningsplan får det. Bristen på kompetens är stor. Missuppfattningarna är många, och föräldrar och särbegåvade elever möts ofta av lärare/skolledning med inkompetens, motstånd och oförståelse.

Många tror att det är rättvist att behandla alla elever lika, trots att vi alla är olika. Individer är olika. Barn är individer. Är du lärare eller jobbar inom skolan så våga ifrågasätta dina egna fördomar och läs på tex här: ‪http://gifted.tki.org.nz/For-schools-and-teachers eller här: ‪http://glimrandeglimtar.blogspot.se/


2. Större öppenhet för ämnes- och årskursacceleration, för de elever som behöver mer än vad som kan ges inom klassrummet. Att sitta av tiden blir ingen lycklig av. Forskning visar att för särbegåvade (ej för normalbegåvade som bara ligger lite före) så är uppflytt i klasserna överlag bra, även för det socioemotionella. När fler får möjlighet att flyttas upp så blir det heller inte lika utpekande.


3. Klasser/skolor för högt/extremt begåvade elever, där elever kan läsa/lära i sin egen takt, med elever som är ungefärligen jämnåringa. När en 8-åring närmar sig högstadiet är det svårt att hitta jämnåriga klasskamrater där det finns ett kognitivt utbyte, där de förstår varandra och "talar samma språk" och långt ifrån alla högstadielever uppskattar "småglin" i klassen. Då behövs speciallösningar, och sociala sammanhang där extremt begåvade har ett utbyte av varandra.

Hur kan det vara tillåtet för Adolf Fredriks att ha klasser för musikaliskt begåvade 4:e-klassare när inte samma sak tillåts för språkligt och matematiskt begåvade elever i samma ålder? En lagändring är på sin plats.


4. Särbegåvade har ofta asykron utveckling, och läser ofta olika ämnen på olika nivåer. Vårt barn som läser sina huvudämnen några år över sina jämnåriga, men gympa, bild, musik med mera med nästan jämnåriga, kan enligt svensk lag bara få betyg i en av dessa årskurser. Vilken årskurs tycker du att skolan ska sätta betyg i? En lagändring är på sin plats.


5. Mycket större samarbete mellan olika skolformer behövs. Särbegåvade kan behöva läsa i grundskolan, gymnasiet och på universitetet SAMTIDIGT för olika ämnen, på grund av sin ojämna utveckling. Alla grundskolor behöver samarbeta med ett gymnasium, och alla gymnasium behöver ha ett samarbete och utbyte med en högskola. Detta borde vara ett krav.


6. Att skolor och huvudmän lär av andra länder. I detta fall är vi långt ifrån bäst. Klasser/skolor/insatser för särskilt begåvade finns i många länder, bland annat Danmark, Holland, Österrike, Tyskland, Irland, Israel, Australien, Nya Zeeland, Sydkorea, Singapore, USA, Kanada och Ungern, och i Finland har de icke-årskursbunda gymnasium. I andra länder frågar de sig hur de ska har råd att INTE ge dessa barn adekvat utbildning. Det finns länder som erbjuder högt särbegåvade elever (även från andra länder) gratis utbildning på rätt nivå. Vi är inte ”snart tillbaks i den gamla utjämningsskolan” – vi befinner oss mitt i den.


7. Incitament att följa skollagen, såsom kontroll via Skolinspektionen. Tyvärr har många föräldrar till särbegåvade fått erfara att skollagen inte följs av skolorna. Det är sällan särbegåvade elever identifieras och erbjuds exempelvis accelererad undervisning på skolans initiativ, trots att det ingår i skolans uppgift, enligt skollagen, att låta dessa elever utvecklas enligt sin förmåga. Ingen kontrollerar om skollagen följs när det gäller detta.

Skolorna får heller inga extra resurser om de identifierar särbegåvade elever och ger dem det de behöver. Vi som föräldrar gör vad vi kan, men vi är utlämnade till skolornas välvilja – de har ju ändå hand om våra barn större delen av deras vakna tid.

ALLA skolor borde kunna redovisa vilka deras särbegåvade elever är, för tvärt emot vad många verkar tro, finns det statistiskt sett särbegåvade elever på alla vanliga skolor. (Skolverket anger att 5 procent ska uppmärksammas och få anpassningar.)

Att välja att inte se dem, eller att sakna kompetens för att identifiera dem, borde inte vara en acceptabel ursäkt för att inte ge våra barn den undervisning de har rätt till.



-----------------------------------------------------------------

Vill du läsa mer? Kanske om
- de 6 typerna av begåvade barn
- hur skolan kan kartlägga barnets behov utifrån mallar och riktlinjer

Inga kommentarer: