Jag kombinerar (a) en enastående förmåga att säga ja till alla nya bollar folk vill ge mig,
med (b) en enastående förmåga att tappa fokus på de bollar som jag håller i.
Jag jonglerar inte.
Jag blir kvävd
under ett fallande
bollhav.
Förvisso hinner jag med en massa bollar också – jag smashar, skjuter, passar ... Men de jobbiga bollarna blir till tunga otympliga vattenfyllda ballonger som glider ur greppet. Plask.
Jag har tänkt att jag behöver en chef. Eller en coach. Eller en slav eh assistent. Men nu inser jag att det jag behöver är en husse. Som rycker i kopplet. Tvingar mig att fortsätta åt rätt håll. (Jamen eller en matte då, eller något ord som inte får dig att tänka på fel saker.)
Någon måste rycka mig i kopplet, varje gång jag ser en ekorre och vill springa efter den. Eller försöker titta bort från datorskärmen. [ryck!] Eller börjar läsa något helt annat än det jag skulle jobba med idag. [ryck!] Eller ...
Någon måste rycka mig i kopplet, om jag fastnar för att lukta på en sten. Fastnar i fikarummet.[ryck!] Fastnar i något mejl – eller i något annat som jag inte alls ska ägna flera timmar åt. [ryck!]
En chef räcker inte.
Förvisso hinner jag med en massa bollar också – jag smashar, skjuter, passar ... Men de jobbiga bollarna blir till tunga otympliga vattenfyllda ballonger som glider ur greppet. Plask.
Jag har tänkt att jag behöver en chef. Eller en coach. Eller en slav eh assistent. Men nu inser jag att det jag behöver är en husse. Som rycker i kopplet. Tvingar mig att fortsätta åt rätt håll. (Jamen eller en matte då, eller något ord som inte får dig att tänka på fel saker.)
Någon måste rycka mig i kopplet, varje gång jag ser en ekorre och vill springa efter den. Eller försöker titta bort från datorskärmen. [ryck!] Eller börjar läsa något helt annat än det jag skulle jobba med idag. [ryck!] Eller ...
Någon måste rycka mig i kopplet, om jag fastnar för att lukta på en sten. Fastnar i fikarummet.[ryck!] Fastnar i något mejl – eller i något annat som jag inte alls ska ägna flera timmar åt. [ryck!]
En chef räcker inte.
En chef rycker inte.
En assistent räcker inte heller, för en junior person kommer inte att vara så fast i handen, som jag skulle behöva.
Du vet väl att adhd INTE betyder att man har SVÅRT att fokusera. Jag har fokus som värsta målsökande tryffelhunden: jag springer hela natten, gräver tassarna blodiga, om jag har fått vittring. Problemet är att jag är närapå oförmögen att VÄLJA fokus.
Jag behöver
En assistent räcker inte heller, för en junior person kommer inte att vara så fast i handen, som jag skulle behöva.
Du vet väl att adhd INTE betyder att man har SVÅRT att fokusera. Jag har fokus som värsta målsökande tryffelhunden: jag springer hela natten, gräver tassarna blodiga, om jag har fått vittring. Problemet är att jag är närapå oförmögen att VÄLJA fokus.
Jag behöver
en stor men smal veterinärstrut över huvudet,
en smaskig belöning på andra sidan om dagens beting,
och ett kort koppel.
- * - * - * - * - * - * - * - * - * - *
Läs gärna längre ner, där jag berättar mer om vad jag har provat och vad som har hjälpt.
Eller läs något annat här på bloggen. Här är två av mina favoritinlägg:
Var snäll mot dig själv. Rimlig. Tänk på att det mesta i livet är
... längdhopp, inte höjdhopp.
Det är många som inte förstår att de har adhd. Men eftersom det finns medicin, och eftersom följderna av obehandlad adhd är allvarliga, till exempel ångest och depression och utmattning, och eftersom var tredje svensk kvinna äter medicin mot sånt, så tänker jag att det vore bättre om fler fick diagnos och rätt medicin i stället, dvs. medicin för sin adhd. Så därför har jag samlat ihop
... det ALLA borde veta om ADHD.
Tina Wiman skriver insiktsfullt om sina svårigheter och några av de tänkesätt och hjälpmedel som fungerad för henne: Rutinernas lov – eller hur jag planerar livet
Och om flow/PERMA/må bra.
Åså ett inlägg om hur frustrerande det kan vara att få goda råd:
man har hört dem förr, man VET, men man KAN inte
- * - * - * - * - * - * - * - * - * - *
ADHD innebär att man inte får gjort, det man behöver göra.
Man blir distraherad från det man behöver jobba med, eller fastnar alldeles för länge i något.
Under mina 20 år som egenföretagare, har jag provat många saker som ska hjälpa mig att få allt gjort. En liten ode till detta:
tillräckligt lika för att kunna arbeta tillsammans och dela en liten verksamhet … men inte så lika att man har samma svagheter. Om båda är spretiga så kommer ingen att fylla i rutorna. Om båda är snabba och flexibla så kommer ingen att göra det långsiktiga jämntaktiga.
Jag tänkte att jag behöver kollegor. Men jag har inte rätt funktionssätt för att vara chef, ge den stabilitet, styrning och stöttning som anställda behöver. Det kostar massor i energi och tid, och såklart pengar, för den avlastning jag får av att vi är flera. Och det funkar inte att ålägga en anställd att hålla ordning på att jag jobbar med rätt sak i varje stund.
Jag tänkte att jag behöver en chef. Flera gånger nu har jag anställt erfarna personer som lämpar sig mycket bättre än jag som chef. Men det har så klart inte gått att chefa mig. Som varit egensinnig i 42 år. Och aldrig har haft en chef.
Jag tänkte att jag behöver en coach. Och jorå, det var mycket trevligt och stärkande att prata med dem – jag provade flera stycken – och sitta där och nicka och hålla med. Tänka bra tankar om hur det skulle kunna bli bättre. Men det ledde ju inte alls till förändringar, när jag kom tillbaka till kontoret. Då ramlade jag tillbaka i mitt vanliga beteende.
Jag tänkte att jag behöver en guru. Ett nytt sätt att tänka. Så jag läste alla böckerna. ”FÅ DET GJORT”. Not. Inte en grej blev mer gjord av att jag la massa dagar på böcker.
Jag tänkte att jag behöver en app. There must be an app for it. Som ringer och piper in my face. Hur många dagar har jag slösat på tidsplaneringsappar. Försöka, fippla, fatta, förkasta. De som håller ordning på ens arbetsuppgifter tar enorm tid, man måste ju skriva in varenda grej, och jag har flera tusen grejer per år. Det går inte.
Jag tänkte att jag behöver sätta larm för saker. Satte dussintals larm. Men jag stänger ju bara av dem, och ramlar tillbaka ner i det jag satt fast i. Några jag känner har smarta klockor som fysiskt surrar på armen, och säger att det fungerar bättre. Men då ska man så klart ladda den varje dag, lägga in alla viktiga larm, och inte glömma att sätta på sig den.
Jag tänkte att jag behöver en assistent. Den där som går ett steg snett bakom huvudpersonen, och räcker fram viktiga punkter inför mötet när man går in, eller räcker fram lappar och papper som det är dags att jobba med. En som säger till när det är dags att äta, åka mot kunden, gå en promenad, gå hem. Men tröskeln är ganska hög, att en assistent ska kunna få mig på rätt spår i varenda grej.
Så jag landar i att det jag behöver, är en husse.
Som håller kopplet kort, och styr mig tillbaka på spåret, så fort jag anar en ekorre i ögonvrån.
Var hittar jag en sån?
Googlekalendern är min hjälphjärna.
Länge hade jag en papperskalender. Allt som måste ske en viss tid ritade jag in med bläck. Typ om 200 människor sitter i en sal och förväntar sig en föreläsning. Allt annat skrev jag på postisar, i olika färger för olika uppdrag/kunder/arbetsuppgifter.
Bra: även förberedelsetid och administration blockerade yta i kalendern.
Dåligt: de går att flytta på.
Jag tror väl iochförsig att flyttande postisar ändå var ett framsteg från att skriva in saker i bläck på torsdagen, inte göra det på torsdagen, förtränga det på fredagen och glatt ha glömt bort det måndag morgon.
Sen lyckades jag faktiskt digitalisera mig. Appen för googlekalendern visar mig blocken i alla de fina färgerna som postisarna hade. Och kollegor och familjemedlemmar har också kalendrar som jag kan se när jag behöver. Och min assistent och mina kollegor kan lägga in saker i min kalender, och påminna mig utifrån det de ser i den.
En smart klocka, som surrar på armen, ska jag nog också prova.
Assistenten hoppas jag också mycket på. Om jag bara kan få ihop hens arbetsuppgifter på ett tydligt sätt.
... Vad funkar för dig?
- * - * - * - * - * - * - * - * - * - *
Läs gärna längre ner, där jag berättar mer om vad jag har provat och vad som har hjälpt.
Eller läs något annat här på bloggen. Här är två av mina favoritinlägg:
Var snäll mot dig själv. Rimlig. Tänk på att det mesta i livet är
... längdhopp, inte höjdhopp.
Det är många som inte förstår att de har adhd. Men eftersom det finns medicin, och eftersom följderna av obehandlad adhd är allvarliga, till exempel ångest och depression och utmattning, och eftersom var tredje svensk kvinna äter medicin mot sånt, så tänker jag att det vore bättre om fler fick diagnos och rätt medicin i stället, dvs. medicin för sin adhd. Så därför har jag samlat ihop
... det ALLA borde veta om ADHD.
Tina Wiman skriver insiktsfullt om sina svårigheter och några av de tänkesätt och hjälpmedel som fungerad för henne: Rutinernas lov – eller hur jag planerar livet
Och om flow/PERMA/må bra.
Åså ett inlägg om hur frustrerande det kan vara att få goda råd:
man har hört dem förr, man VET, men man KAN inte
- * - * - * - * - * - * - * - * - * - *
DETTA HAR HÄNT
– eller vad jag har provat, vad som inte funkade och vad som har hjälptADHD innebär att man inte får gjort, det man behöver göra.
Man blir distraherad från det man behöver jobba med, eller fastnar alldeles för länge i något.
Under mina 20 år som egenföretagare, har jag provat många saker som ska hjälpa mig att få allt gjort. En liten ode till detta:
Jag sökte en coach och fann en kostnad
Jag sökte en app och fann en distraktion
Jag sökte en chef och fann en omöjlighet
Jag är besviken. Nej förvirrad. Nej distraherad. Eh.
Det som inte har fungerat:
Jag tänkte att jag behöver en partner i företaget. Dela bördan, dela glädjen. Men det verkar inte gå. Jag förstår inte hur det ska kunna gå ihop, att man ska varatillräckligt lika för att kunna arbeta tillsammans och dela en liten verksamhet … men inte så lika att man har samma svagheter. Om båda är spretiga så kommer ingen att fylla i rutorna. Om båda är snabba och flexibla så kommer ingen att göra det långsiktiga jämntaktiga.
Jag tänkte att jag behöver kollegor. Men jag har inte rätt funktionssätt för att vara chef, ge den stabilitet, styrning och stöttning som anställda behöver. Det kostar massor i energi och tid, och såklart pengar, för den avlastning jag får av att vi är flera. Och det funkar inte att ålägga en anställd att hålla ordning på att jag jobbar med rätt sak i varje stund.
Jag tänkte att jag behöver en chef. Flera gånger nu har jag anställt erfarna personer som lämpar sig mycket bättre än jag som chef. Men det har så klart inte gått att chefa mig. Som varit egensinnig i 42 år. Och aldrig har haft en chef. Jag tänkte att jag behöver en coach. Och jorå, det var mycket trevligt och stärkande att prata med dem – jag provade flera stycken – och sitta där och nicka och hålla med. Tänka bra tankar om hur det skulle kunna bli bättre. Men det ledde ju inte alls till förändringar, när jag kom tillbaka till kontoret. Då ramlade jag tillbaka i mitt vanliga beteende.
Jag tänkte att jag behöver en guru. Ett nytt sätt att tänka. Så jag läste alla böckerna. ”FÅ DET GJORT”. Not. Inte en grej blev mer gjord av att jag la massa dagar på böcker.
Jag tänkte att jag behöver en app. There must be an app for it. Som ringer och piper in my face. Hur många dagar har jag slösat på tidsplaneringsappar. Försöka, fippla, fatta, förkasta. De som håller ordning på ens arbetsuppgifter tar enorm tid, man måste ju skriva in varenda grej, och jag har flera tusen grejer per år. Det går inte.
Jag tänkte att jag behöver sätta larm för saker. Satte dussintals larm. Men jag stänger ju bara av dem, och ramlar tillbaka ner i det jag satt fast i. Några jag känner har smarta klockor som fysiskt surrar på armen, och säger att det fungerar bättre. Men då ska man så klart ladda den varje dag, lägga in alla viktiga larm, och inte glömma att sätta på sig den.
Jag tänkte att jag behöver en assistent. Den där som går ett steg snett bakom huvudpersonen, och räcker fram viktiga punkter inför mötet när man går in, eller räcker fram lappar och papper som det är dags att jobba med. En som säger till när det är dags att äta, åka mot kunden, gå en promenad, gå hem. Men tröskeln är ganska hög, att en assistent ska kunna få mig på rätt spår i varenda grej.
Så jag landar i att det jag behöver, är en husse.
Som håller kopplet kort, och styr mig tillbaka på spåret, så fort jag anar en ekorre i ögonvrån.
Var hittar jag en sån?
Det som har hjälpt:
Time Out är den bästa appen för min adhd som jag har hittat. Den gör bara en sak: helt enkelt mörkar ner skärmen, för 15 sekunders paus. I bästa fall stannar jag upp och tänker efter, inser att jag inte är på den boll jag borde, och byter boll.Googlekalendern är min hjälphjärna.
Länge hade jag en papperskalender. Allt som måste ske en viss tid ritade jag in med bläck. Typ om 200 människor sitter i en sal och förväntar sig en föreläsning. Allt annat skrev jag på postisar, i olika färger för olika uppdrag/kunder/arbetsuppgifter.
Bra: även förberedelsetid och administration blockerade yta i kalendern.
Dåligt: de går att flytta på.
Jag tror väl iochförsig att flyttande postisar ändå var ett framsteg från att skriva in saker i bläck på torsdagen, inte göra det på torsdagen, förtränga det på fredagen och glatt ha glömt bort det måndag morgon.
Sen lyckades jag faktiskt digitalisera mig. Appen för googlekalendern visar mig blocken i alla de fina färgerna som postisarna hade. Och kollegor och familjemedlemmar har också kalendrar som jag kan se när jag behöver. Och min assistent och mina kollegor kan lägga in saker i min kalender, och påminna mig utifrån det de ser i den.
En smart klocka, som surrar på armen, ska jag nog också prova.
Assistenten hoppas jag också mycket på. Om jag bara kan få ihop hens arbetsuppgifter på ett tydligt sätt.
... Vad funkar för dig?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar