Översatt artikel: Underpresterande verbalt begåvade barn – särbegåvning

Varför verbalt begåvade barn är i riskzonen. E

n text jag översatt som kommer från
http://giftedkids.about.com

De flesta skulle utan tvekan säga att verbala färdigheter – läsa, skriva och tala – är bland de viktigaste färdigheter som behövs för att lyckas. Så det verkar logiskt att tro att verbalt begåvade barn har en fördel, eftersom de tenderar att vara goda läsare och är bra på språk. Men det är inte nödvändigtvis sant. Verbalt begåvade barn kan faktiskt löpa högre risk att underprestera än många andra barn.

Verbalt begåvade barn och lärstilar

Richard Redding menar att verbalt begåvade barn är i riskzonen är på grund av sin lärstil. De tenderar att vara holistiska eller globala inlärare. Det innebär att de vill förstå ”helheten” först och få detaljerna senare. De vill veta vad nyttan är med ämnet, och vill förstå vad viktiga begrepp innebär. De känner inte motivation inför att memorera detaljer, vilket är det som ofta kommer på provet, och de upplever ofta tragglande och utantillärande som meningslöst, till exempel multiplikationstabellen. De föredrar att lära sig multiplikation i ett meningsfullt sammanhang.

Men skolorna förväntar sig att barn ska memorera detaljerna först. De ses som viktiga byggstenar för fortsatt lärande. Du behöver kunna multiplikation för att kunna använda det. Holistiska elever vill dock först förstå varför dessa fakta är nödvändiga att lära sig, innan de kommer bry sig om att lära sig dem. Det kan tyckas märkligt att använda matematik som ett exempel på de problem verbalt begåvade barn har, men kom ihåg att det handlar om lärstilen, inte ämnet. Det är lätt att tro att verbalt begåvade barn är motvilliga inför att memorera multiplikationstabellen eftersom de inte är intresserade av matte, eller för att de har en lägre begåvning i matematik än i språk. Så kan det också vara, men deras motstånd kan också bero på motviljan till lärande utan ett tydligt syfte.

Inre motivation och behovet av mental utmaning

Många begåvade barn drivs främst av sin inre motivation. Guldstjärnor, belöningsklistermärken eller bra betyg kommer sannolikt inte att motivera dem att göra någonting. Redding menar att dessa barn kommer att strunta i att sträva efter sådana belöningar och i stället välja att göra mer intressanta saker. De vill ha uppgifter de tycker är intressanta, utmanande och relevanta för dem. Det är utmaningen som är givande för dem. Att traggla och memorera fakta och detaljer är varken utmanande eller givande.

Om dessa barn inte ges tillräckligt utmanande uppgifter, kommer de att själva göra uppgifterna mer utmanande. Till exempel kan de ge sig själva tidsfrister även om inte läraren gör det. Detta även om de riskerar att få sämre resultat. Även om de lätt kunde ha fått ett A, är utmaningen mer givande. De kommer också ofta att välja svårare uppgifter hellre än enkla, för att få utmaning, även om de riskerar att få ett lägre betyg.

Redding fann också att verbalt begåvade barn tenderar att vara impulsiva. Eftersom de är impulsiva, är de inte uppmärksamma på detaljer; de har inte tålamod för det. Redan i spädbarnsåldern föredrar begåvade barn nya saker framför kända, vilket innebär att de behöver mental stimulans. Denna preferens för nya saker gör det mycket svårt för begåvade barn att fortsätta arbeta på tråkiga uppgifter. Och uppgifter som är alltför lätta är tråkiga för dem.

Verbalt begåvade barns temperament

Redding fann också att verbalt begåvade underpresterare ofta är lättstressade och oroliga. Man kan ha svårt att förstå varför ett barn låter bli att slutföra lätta uppgifter. Men när en uppgift inte är utmanande, och barnen är inte motiverade, kan de bli stressade. De kan bli så stressade av den tråkiga uppgiften att de helt undviker att göra den. Tyvärr kan lärarna tolka undvikandet som att barnen inte förstår materialet eller är för lata eller oorganiserade för att klara av uppgiften.

Små barn kan dessutom inte uttrycka orsaken till sin stress. Ett barn kan säga till sina föräldrar eller lärare att uppgiften är alldeles för svår. Men barnet och de vuxna förstår då inte ordet ”svår” på samma sätt. För de vuxna betyder det att uppgiften är bortom barnets förmågor, eller att barnet ännu inte behärskar begreppen som behövs för att göra uppgiften. Vad barnet egentligen menar är dock att hen blir stressad eller till och med får ångest av att behöva arbeta med en alltför enkel uppgift – att det är för svårt att göra den, inte att den är för svår i sig.

Förlorad motivation och underprestation

Bristen på utmanande uppgifter, kombinerat med inlärningsstilar och temperament, kan leda till att verbalt begåvade barn förlorar sin motivation, och det kan leda till att de underpresterar. Eftersom verbalt begåvade barn är holistiska så kan de förlora motivationen av att tvingas fokusera på konkreta detaljer i stället för abstrakta begrepp. Många lärare har svårt att förstå detta, med tanke på vad de har lärt sig om barns utveckling, främst Piagets utvecklingsstadier. Men Piaget ansåg inte att barn var kapabla till abstrakt tänkande före runt elva eller tolv års ålder. Det torde vara motbevisat nu.

Vissa begåvade barn, särskilt de som snarare drivs av yttre motivation, kan slutföra det som krävs för att briljera i skolan. Men verbalt begåvade barn känner ofta stress eller ångest när de bara får den ena tradiga uppgiften efter den andra. Det enda sättet de känner till att klara sig undan från ångesten är att inte göra uppgifterna alls. De kommer att lägga mer energi på att försöka slippa göra uppgiften än vad de skulle behöva lägga om de bara satte sig och gjorde den. Men att sätta sig ner för att göra den skapar ångest. Att hitta undanflykter både hjälper dem att undvika ångesten och ger dem en utmaning!