Vill skolan skicka ditt barn på utredning? – Lägg energin på anpassningarna, inte på utredningarna!

Vill skolan att ditt barn ska iq-testas? Fråga dem vad de tror att de kommer få ut av det. Det är ju inte som att de kommer undan sitt eget jobb.

Skolan ska göra de extra anpassningar som krävs, och vad som krävs måste de utreda själva, i skolan, oavsett om det finns ett wisc-test eller inte. De måste utreda de pedagogiska behoven, och ta fram lösningar inom den ordinarie undervisningen, eller i nästa steg utreda behov av särskilt stöd och ta fram en åtgärdsplan.

De ska sätta in anpassningar OMEDELBART. De får inte vänta på någon sorts utredning.

Om de inte vet VAD de ska göra för anpassningar, för att de är okunniga inom särbegåvning, så ska de be sin huvudman om pedagogisk handledning kring differentiering, acceleration och berikning. Det är inte psykologerna eller iq-siffran som kan säga vad skolan ska göra för anpassningar i klassrummet.

Det finns risk att testet blir dåligt utfört och visar ett felaktigt lågt resultat. Många psykologer vet inte att särbegåvade ofta underpresterar på testen, och att särbegåvade ofta har ojämna resultat mellan de olika deltesten, bland annat för att resultaten på vissa deltest beror på frontallobens fysiska utveckling, som inte är klar förrän man är över 20 år gammal. Psykologen bör läsa i den engelskspråkiga manualen om tolkning av höga och ojämna resultat.

I värsta fall används ett felaktigt lågt wisc-resultat som slagträ av skolan som inte vill lägga tid och pengar på att göra anpassningar. 

Men för all del, om man litar på psykologen och hen gör en bra testning under goda förhållanden och resultatet blir rättvisande, och om skolan fattar att det är de två första delresultaten som är de relevanta (i wisc), och om skolan respekterar det psykologen säger, så kan det vara oerhört hjälpsamt att psykologen i klarspråk berättar för lärarna HUR MYCKET före som ditt barn ligger, och HUR MYCKET de måste ta i för att möta barnet på rätt nivå. Jag har sett lärare bli riktigt överraskade.

Meeeen å fjärde sidan kommer det ändå tillbaka till att när psykologen har gått hem måste varje lärare ändå utreda ditt barns tak i varje ämne, skapa ett arbetssätt där man till exempel i början av varje moment gör slutprovet för att se vad barnen redan kan, och låter barn som kan 80 procent eller mer gå vidare med relevant material genom acceleration eller berikning.

Lägg energin på anpassningarna, inte på utredningarna!



P.S: En sak till vill jag ha sagt: Om ditt barn mår dåligt och visar beteenden som skulle kunna vara till exempel adhd eller autism, så tacka ja till remiss för en npf-utredning. Ska den göras, så ska den göras så tidigt som möjligt. Det kan ta lång tid att få komma på utredning, och om ditt barn mår sämre och sämre vill du ha mer hjälp rätt snart. En riktig utredning ger en bättre bild av barnet. Var inte rädd för att diagnoser sätts lättvindigt. Men be dem tydligt förklara vilka kriterier diagnosen baseras på, och se till att du håller med om beskrivningen av barnet. Och oavsett remiss ska alltså skolan göra anpassningar direkt, och följa upp och justera dem.


* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Nu kanske du vill läsa

- underlag för att göra bra kartläggningar av barnets behov
- anpassningar som har hjälpt tidigare