Här kommer några vanliga frågor om särskilt begåvade elever, deras karaktärsdrag, undervisning, uppflytt en årskurs, med mera, samt mina svar.De särskilt begåvade, det är väl de som presterar goda resultat?
Nej. Högt begåvade presterar inte alltid. De kan vara disträ, utagerande eller hemmasittare. De kan ha gett upp på skolan. Skolan ska identifiera och stimulera även de underpresterande, på den nivå deras begåvning och kunskaper kräver. Därför behöver du lära dig hur du kan upptäcka en hög begåvning i alla barn. Läs mer hos Silverman.
Är inte det här beteendet ett tecken på adhd eller autism?
En del svårigheter och problematiska beteenden som är vanliga för barn med inlärningssvårigheter, adhd, autism osv., är också vanliga för understimulerade högt begåvade barn. Börja med att bygga en god relation och att ge stimulans och utmanande uppgifter för att se om beteendena förbättras. Börja i barnens styrkor och intressen! Skolan får inte avvakta utredning för att börja anpassa undervisningen.
Kan de som har svårigheter samtidigt vara särskilt begåvade?
Kan de som har svårigheter samtidigt vara särskilt begåvade?
Ja. En elev kan samtidigt ha en hög begåvning och dyslexi, adhd, autism eller någon annan svårighet. Då behöver de både hög nivå på utbildningen och stöd enligt sin svårighet. Samtidigt. Det kan vara komplext. Läs på.
Hur gör man för att ta reda på elevernas begåvning och kunskapsnivåer?
Hur gör man för att ta reda på elevernas begåvning och kunskapsnivåer?
Specialpedagogen har kunskaper om att testa och kartlägga barns kunskapsnivåer. Använd gärna de verktygen och metoderna. Använd Provia, diagnostiska tester, gamla nationella prov … Testa gärna mycket högt. Det händer att 7-åringar klarar nationella prov för årskurs 6. Och innan ni börjar: se till att den som testar har byggt en positiv förtroendefull relation till barnet. Annars kommer hen inte visa sin nivå. En psykologutredning kan visa på hög begåvning, men det krävs ändå framför allt en pedagogisk kartläggning för att visa var barnet är nu, och vad skolan behöver göra. Stöd finns på korta.nu/kartlagga
Eleven fick låga resultat på testet eller provet, det bevisar väl att begåvningen inte finns?
Många högt begåvade underpresterar. Ibland med flit, för att vara mer som alla andra. Ibland för att de inte är motiverade. Ibland för att de inte känner förtroende för den som testar. Testresultat som är låga kan vara fel, testresultat som är höga är normalt korrekta. Om ett enda av de 4 värdena på wisc går över 125 är barnet särbegåvat och skolan måste ge betydligt mer än till de jämnåriga. Deltesterna för snabbhet och arbetsminne är sällan över ca 110 för någon, eftersom de beror av mognaden i frontalloben, som inte växt klart förrän vid 25 års ålder. Därför är gai-värdet det relevanta att titta på, inte fullskale-ik-värdet.
BUP, psykologerna och specialpedagogerna har väl kunskaper om detta?
Det är många som inte har det. Fråga gärna om de har övervägt hög begåvning och vilka underlag de utgått från. Föreslå att ni ska läsa på tillsammans. Tipsa dem gärna om Bup Danderyd, som har 2 psykologer med kunskap om psykologin hos högt begåvade barn. Läs också hos Silverman som utrett över 6 000 barn.
Om eleven är svag i ett område kan hen väl inte ha en särskild begåvning? Alla elever har väl en jämn utveckling?
Det är inte sant. Forskningen är oerhört tydlig i att högt begåvade har en ojämn utveckling, eftersom vissa förmågor beror på begåvning och andra på fysisk utveckling. Barnet kan behöva matematik eller engelska och resonemang om sitt lärande på en 15-årings nivå, och vara på en 4-årings nivå emotionellt vissa stunder, och behöva träna handskrivning på en frustrerad 7-årings nivå. Här måste skolan alltså kombinera pedagogiska och socioemotionella insatser, stöd och förtroenden på alla dessa nivåer. Varje behov ska mötas på rätt nivå, BÅDE de starka OCH de svaga.
---
Jag ska väl inte lägga särskild tid på de som redan klarar sig bra, när det finns flera stycken som har svårt att nå målen?
Varje elev har rätt till ledning och stimulans på sin nivå. Se skollagen 3 kapitlet 3 paragrafen. Om du upplever att du inte hinner med alla elever, och att anpassa efter allas behov, kräv genast insatser av rektorn. Mer stöd finns i min text Råd till skolan från en förälder.
Eleven kan väl sitta och jobba ensam i nästa års bok?
Varje elev har rätt till undervisning, ledning och stimulans på sin nivå.
Eleven kan väl få använda begåvningen genom att hjälpa sina klasskamrater?
Varje elev har rätt till undervisning på sin nivå av en professionell pedagog. Alltså är det fel för både eleven och klasskamraterna.
Kan jag låta eleven själv komma på sina uppgifter?
Varje elev har rätt till undervisning, ledning och stimulans på sin nivå. Men självklart kan ni tillsammans prata om vilka uppgifter eleven känner intresse för.
En tavla med guldstjärnor kommer kanske motivera eleven?
Många högt begåvade barn är främst drivna av inre motivation. Det innebär att du behöver väcka elevens engagemang för att motivera eleven. Läs gärna på om inre motivation.
Den här eleven är väl alltför omogen, känslig eller intensiv?
Ett snabbt lärande hänger ihop med intensiva känslor och uttryck. Forskningen är tydlig med att många högt begåvade har högkänsligheter och intensiteter. Det är inte ett felaktigt eller avvikande beteende att ha starka känslor. Det är helt normalt, inom den här gruppen. Läs gärna på om Dabrowskis ”overexcitabilities”. Det är ett personlighetsdrag som inte kommer att växa bort, och barnet mår ofta bättre i en klass med äldre barn, som är mer mogna och accepterande.
- bevisen i stora studier av forskning: uppflytt är bra, även för det sociala
---
Först måste väl eleven mogna, träna på det sociala?
Exakt vad menar du med det sociala? Hur vill du hjälpa eleven att utveckla det? Och varför ska eleven inte samtidigt få ledning, stimulans och undervisning på sin kunskapsnivå, som lagen ger rätt till?
Många erfarna psykologer och pedagoger rekommenderar att satsa allt krut på stimulans och ledning i lärandet, att ge möjlighet att lära på riktigt hög nivå. Det brukar leda till att även det sociala blir bättre. Bygg på barnets styrkor och intressen!
Låt aldrig barnets förbättringsområden orsaka att barnets lärande hålls tillbaka. Det finns risk för depression, självhat, utagerande med mera som många understimulerade särbegåvade barn uppvisar.
Barnet behöver träna på massa olika saker. Varje sak på rätt nivå. Att träna alla dessa saker i en och samma klass är ofta omöjligt för dessa barn. Först och främst ska barnet få undervisning på sin kunskapsnivå i respektive skolämne. Utöver det ska skolan ordna med den sociala och emotionella utvecklingen, så att barnet får dels jobba med intellektuella likar, dels träna på samarbete med mer jämnåriga elever.
Eftersom barn fungerar oerhört olika, och eftersom de särskilt begåvade barnen ofta har stark känslighet och empati och kan ta illa vid sig, eller vara för snabba och offensiva, kan de behöva handledning i samarbetssituationerna och de sociala relationerna med jämnåriga. Läraren kan till exempel behöva sitta med i ett grupparbete och hjälpa till att fördela ordet och uppgifterna och skapa ett konstruktivt samtal.
Tvinga inte barnet att lära sig stå ut med att de andra barnen fuskar, retas, inte följer regler och anvisningar, inte respekterar att barnet fungerar annorlunda, aldrig vill prata om det barnet tycker är intressant.
---
Nu räcker det väl ändå, jag har försökt tre gånger och eleven vägrar/beter sig illa?
Har du tänkt på att barnet kanske har känt sig missförstådd i flera år? Det tar tid att ändra det första intrycket, och det måste vara skolans ansvar att återuppbygga barnets förtroende för skolan och de vuxna. Om du inte orkar, om du blir provocerad eller inte hinner och klarar av att ge den stora insats som eleven behöver, kräv genast stöd av rektorn och specialpedagogen. Kanske en pedagogisk handledare.
Jag ser tecken på att vissa elever i skolan har en särskild begåvning, men jag har väl inget mandat eller möjlighet att påpeka det för elevens lärare eller föräldrar, eller eleven själv?
Eleverna har rätt att få ledning och stimulans på sin nivå. Det betyder att rektor har ett ansvar att se till att eleverna identifieras och utmanas i skolan. Se om ni inte är några stycken på skolan som vill samarbeta kring att utmana och stimulera och skapa öppna möjligheter för alla elever att visa om de ligger högt över snittet. En pedagogisk kartläggning av en elev kan vara ett sätt att ringa in nivåer och funktionssätt. Ta stöd av specialpedagogen, och gärna även av Specialpedagogiska skolmyndigheten. De hjälper till i kartläggningar, både utifrån svårigheter och utifrån hög begåvning eller lärtakt.
---
Det är väl inte bra att flyttas upp en klass, då blir det ju jobbigt när klasskompisarna får moppe och liknande ett år före?
Utred även riskerna med att INTE flytta upp eleven. Motiverar moppen verkligen att eleven ska genomlida 2 000 dagar av felanpassad undervisning? När många understimulerade begåvade elever blir depressiva eller aggressiva?
- bevisen i stora studier av forskning: uppflytt är bra, även för det sociala
De andra kommer väl ikapp så småningom?
Nej. Tänk tanken att IQ-siffran är den hastighet eleven kör med igenom skolan. Den som kör i IQ 130 kommer att komma igenom grundskolans 9 år på ungefär 6 år.
Om vi flyttar upp eleven en årskurs har vi väl löst problemet?
Nej. Acceleration genom uppflytt är för många ett viktigt och givande steg, både kunskapsmässigt och socialt. Men det räcker sällan som lösning. Högt begåvade kommer ofta ikapp på sex veckor, och kan därefter börja gå om och komma före igen. Acceleration behöver normalt kombineras med berikning, breddning och fördjupning av stoffet. Ibland behövs en ny uppflytt, och en till.
Nivågruppering är ju dåligt har jag hört?
Det finns flera problem med att besvara den här frågan, vilket Skolverket själv skrev rakt ut i sin förra forskningsöversikt. De studier som har gjorts undersöker helt olika saker och visar ibland rent motsägelsefulla resultat. Men i den nyare från 2013 står det plötsligt att alla klarar sig bra eller bättre i blandade klasser. Detta motsägs av en hel del forskning som säger att högt begåvade kan må psykiskt dåligt av att aldrig få jobba i sin takt, på sin nivå, med andra som fungerar som de. Det finns bevisligen hundratals barn i Sverige idag som mår mycket dåligt av detta. Läs gärna vad två svenska professorer skriver i ämnet:
Det är väl ändå det bästa för alla barn att gå i samma klass som sina jämnåriga?
Nej, för många är det bättre att flytta upp. Forskningssammanställningar visar tydligt att det är bättre både för det sociala och för kunskapsutvecklingen att flytta upp, än att gå kvar. Den enda förutsättningen som spelar roll är att barnet själv vill flytta upp.
Spannet i IQ inom grundskolan är från cirka 75 till över 150. Personer med 30 punkters skillnad i IQ har ofta svårt att få ut något av att umgås eller samarbeta. Barn med IQ under 70 går i särskola, och det är olagligt att sätta ett snittbegåvat barn i särskola. Men i en och samma grundskoleklass kan det gå två barn som mellan sig har dubbelt så stor skillnad i IQ som det är mellan ett snittbegåvat barn och ett särskolebarn. Varför förväntar vi oss att barn med 50 punkters IQ-skillnad ska klara av att arbeta ihop, när vi är överens om att barn med 30 IQ-punkters skillnad i andra änden av skalan absolut inte ska behöva göra det?
Om ett brådmoget barn gick igenom de åldersadekvata lekarna redan för två år sedan, och nu vill diskutera kvantfysik eller allegorier, ger de flesta jämnåriga för lite utbyte.
Att då hävda att barnet behöver träna lekkoderna och lära sig sociala färdigheter, verkar betyda att barnet ska lära sig stå ut med att inte alls få gå vidare till det barnet själv har roligt med eller tycker är intressant. I värsta fall betyder det också att barnet ska stå ut med att de jämnåriga fuskar, inte följer regler eller beter sig illa för att barnet är annorlunda.
Eleven fick låga resultat på testet eller provet, det bevisar väl att begåvningen inte finns?
Många högt begåvade underpresterar. Ibland med flit, för att vara mer som alla andra. Ibland för att de inte är motiverade. Ibland för att de inte känner förtroende för den som testar. Testresultat som är låga kan vara fel, testresultat som är höga är normalt korrekta. Om ett enda av de 4 värdena på wisc går över 125 är barnet särbegåvat och skolan måste ge betydligt mer än till de jämnåriga. Deltesterna för snabbhet och arbetsminne är sällan över ca 110 för någon, eftersom de beror av mognaden i frontalloben, som inte växt klart förrän vid 25 års ålder. Därför är gai-värdet det relevanta att titta på, inte fullskale-ik-värdet.
BUP, psykologerna och specialpedagogerna har väl kunskaper om detta?
Det är många som inte har det. Fråga gärna om de har övervägt hög begåvning och vilka underlag de utgått från. Föreslå att ni ska läsa på tillsammans. Tipsa dem gärna om Bup Danderyd, som har 2 psykologer med kunskap om psykologin hos högt begåvade barn. Läs också hos Silverman som utrett över 6 000 barn.
Om eleven är svag i ett område kan hen väl inte ha en särskild begåvning? Alla elever har väl en jämn utveckling?
Det är inte sant. Forskningen är oerhört tydlig i att högt begåvade har en ojämn utveckling, eftersom vissa förmågor beror på begåvning och andra på fysisk utveckling. Barnet kan behöva matematik eller engelska och resonemang om sitt lärande på en 15-årings nivå, och vara på en 4-årings nivå emotionellt vissa stunder, och behöva träna handskrivning på en frustrerad 7-årings nivå. Här måste skolan alltså kombinera pedagogiska och socioemotionella insatser, stöd och förtroenden på alla dessa nivåer. Varje behov ska mötas på rätt nivå, BÅDE de starka OCH de svaga.
---
Jag ska väl inte lägga särskild tid på de som redan klarar sig bra, när det finns flera stycken som har svårt att nå målen?
Varje elev har rätt till ledning och stimulans på sin nivå. Se skollagen 3 kapitlet 3 paragrafen. Om du upplever att du inte hinner med alla elever, och att anpassa efter allas behov, kräv genast insatser av rektorn. Mer stöd finns i min text Råd till skolan från en förälder.
Eleven kan väl sitta och jobba ensam i nästa års bok?
Varje elev har rätt till undervisning, ledning och stimulans på sin nivå.
Eleven kan väl få använda begåvningen genom att hjälpa sina klasskamrater?
Varje elev har rätt till undervisning på sin nivå av en professionell pedagog. Alltså är det fel för både eleven och klasskamraterna.
Kan jag låta eleven själv komma på sina uppgifter?
Varje elev har rätt till undervisning, ledning och stimulans på sin nivå. Men självklart kan ni tillsammans prata om vilka uppgifter eleven känner intresse för.
En tavla med guldstjärnor kommer kanske motivera eleven?
Många högt begåvade barn är främst drivna av inre motivation. Det innebär att du behöver väcka elevens engagemang för att motivera eleven. Läs gärna på om inre motivation.
Den här eleven är väl alltför omogen, känslig eller intensiv?
Ett snabbt lärande hänger ihop med intensiva känslor och uttryck. Forskningen är tydlig med att många högt begåvade har högkänsligheter och intensiteter. Det är inte ett felaktigt eller avvikande beteende att ha starka känslor. Det är helt normalt, inom den här gruppen. Läs gärna på om Dabrowskis ”overexcitabilities”. Det är ett personlighetsdrag som inte kommer att växa bort, och barnet mår ofta bättre i en klass med äldre barn, som är mer mogna och accepterande.
- bevisen i stora studier av forskning: uppflytt är bra, även för det sociala
---
Först måste väl eleven mogna, träna på det sociala?
Exakt vad menar du med det sociala? Hur vill du hjälpa eleven att utveckla det? Och varför ska eleven inte samtidigt få ledning, stimulans och undervisning på sin kunskapsnivå, som lagen ger rätt till?
Många erfarna psykologer och pedagoger rekommenderar att satsa allt krut på stimulans och ledning i lärandet, att ge möjlighet att lära på riktigt hög nivå. Det brukar leda till att även det sociala blir bättre. Bygg på barnets styrkor och intressen!
Låt aldrig barnets förbättringsområden orsaka att barnets lärande hålls tillbaka. Det finns risk för depression, självhat, utagerande med mera som många understimulerade särbegåvade barn uppvisar.
Barnet behöver träna på massa olika saker. Varje sak på rätt nivå. Att träna alla dessa saker i en och samma klass är ofta omöjligt för dessa barn. Först och främst ska barnet få undervisning på sin kunskapsnivå i respektive skolämne. Utöver det ska skolan ordna med den sociala och emotionella utvecklingen, så att barnet får dels jobba med intellektuella likar, dels träna på samarbete med mer jämnåriga elever.
Eftersom barn fungerar oerhört olika, och eftersom de särskilt begåvade barnen ofta har stark känslighet och empati och kan ta illa vid sig, eller vara för snabba och offensiva, kan de behöva handledning i samarbetssituationerna och de sociala relationerna med jämnåriga. Läraren kan till exempel behöva sitta med i ett grupparbete och hjälpa till att fördela ordet och uppgifterna och skapa ett konstruktivt samtal.
Tvinga inte barnet att lära sig stå ut med att de andra barnen fuskar, retas, inte följer regler och anvisningar, inte respekterar att barnet fungerar annorlunda, aldrig vill prata om det barnet tycker är intressant.
---
Nu räcker det väl ändå, jag har försökt tre gånger och eleven vägrar/beter sig illa?
Har du tänkt på att barnet kanske har känt sig missförstådd i flera år? Det tar tid att ändra det första intrycket, och det måste vara skolans ansvar att återuppbygga barnets förtroende för skolan och de vuxna. Om du inte orkar, om du blir provocerad eller inte hinner och klarar av att ge den stora insats som eleven behöver, kräv genast stöd av rektorn och specialpedagogen. Kanske en pedagogisk handledare.
Jag ser tecken på att vissa elever i skolan har en särskild begåvning, men jag har väl inget mandat eller möjlighet att påpeka det för elevens lärare eller föräldrar, eller eleven själv?
Eleverna har rätt att få ledning och stimulans på sin nivå. Det betyder att rektor har ett ansvar att se till att eleverna identifieras och utmanas i skolan. Se om ni inte är några stycken på skolan som vill samarbeta kring att utmana och stimulera och skapa öppna möjligheter för alla elever att visa om de ligger högt över snittet. En pedagogisk kartläggning av en elev kan vara ett sätt att ringa in nivåer och funktionssätt. Ta stöd av specialpedagogen, och gärna även av Specialpedagogiska skolmyndigheten. De hjälper till i kartläggningar, både utifrån svårigheter och utifrån hög begåvning eller lärtakt.
---
Det är väl inte bra att flyttas upp en klass, då blir det ju jobbigt när klasskompisarna får moppe och liknande ett år före?
Utred även riskerna med att INTE flytta upp eleven. Motiverar moppen verkligen att eleven ska genomlida 2 000 dagar av felanpassad undervisning? När många understimulerade begåvade elever blir depressiva eller aggressiva?
- bevisen i stora studier av forskning: uppflytt är bra, även för det sociala
De andra kommer väl ikapp så småningom?
Nej. Tänk tanken att IQ-siffran är den hastighet eleven kör med igenom skolan. Den som kör i IQ 130 kommer att komma igenom grundskolans 9 år på ungefär 6 år.
Om vi flyttar upp eleven en årskurs har vi väl löst problemet?
Nej. Acceleration genom uppflytt är för många ett viktigt och givande steg, både kunskapsmässigt och socialt. Men det räcker sällan som lösning. Högt begåvade kommer ofta ikapp på sex veckor, och kan därefter börja gå om och komma före igen. Acceleration behöver normalt kombineras med berikning, breddning och fördjupning av stoffet. Ibland behövs en ny uppflytt, och en till.
Nivågruppering är ju dåligt har jag hört?
Det finns flera problem med att besvara den här frågan, vilket Skolverket själv skrev rakt ut i sin förra forskningsöversikt. De studier som har gjorts undersöker helt olika saker och visar ibland rent motsägelsefulla resultat. Men i den nyare från 2013 står det plötsligt att alla klarar sig bra eller bättre i blandade klasser. Detta motsägs av en hel del forskning som säger att högt begåvade kan må psykiskt dåligt av att aldrig få jobba i sin takt, på sin nivå, med andra som fungerar som de. Det finns bevisligen hundratals barn i Sverige idag som mår mycket dåligt av detta. Läs gärna vad två svenska professorer skriver i ämnet:
Det är väl ändå det bästa för alla barn att gå i samma klass som sina jämnåriga?
Nej, för många är det bättre att flytta upp. Forskningssammanställningar visar tydligt att det är bättre både för det sociala och för kunskapsutvecklingen att flytta upp, än att gå kvar. Den enda förutsättningen som spelar roll är att barnet själv vill flytta upp.
Spannet i IQ inom grundskolan är från cirka 75 till över 150. Personer med 30 punkters skillnad i IQ har ofta svårt att få ut något av att umgås eller samarbeta. Barn med IQ under 70 går i särskola, och det är olagligt att sätta ett snittbegåvat barn i särskola. Men i en och samma grundskoleklass kan det gå två barn som mellan sig har dubbelt så stor skillnad i IQ som det är mellan ett snittbegåvat barn och ett särskolebarn. Varför förväntar vi oss att barn med 50 punkters IQ-skillnad ska klara av att arbeta ihop, när vi är överens om att barn med 30 IQ-punkters skillnad i andra änden av skalan absolut inte ska behöva göra det?
Om ett brådmoget barn gick igenom de åldersadekvata lekarna redan för två år sedan, och nu vill diskutera kvantfysik eller allegorier, ger de flesta jämnåriga för lite utbyte.
Att då hävda att barnet behöver träna lekkoderna och lära sig sociala färdigheter, verkar betyda att barnet ska lära sig stå ut med att inte alls få gå vidare till det barnet själv har roligt med eller tycker är intressant. I värsta fall betyder det också att barnet ska stå ut med att de jämnåriga fuskar, inte följer regler eller beter sig illa för att barnet är annorlunda.
--------------------------------------------------------------
Vill du läsa mer? Kanske om
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar