De 6 typerna av särskilt begåvade barn

Jag har översatt och gjort ett par små strykningar. Texten finns i original på http://www.davidsongifted. org/db/Articles_id_10114.aspx

Denna artikel av George Betts och Maureen Neihart profilerar 6 olika typer av begåvade individer:

1. framgångsrika
2. utmanande/kreativa
3. osynliga
4. avhoppare/arga
5. dubbelt särskilda
6. självständiga. 

Här beskriver vi, för varje typ, vanliga känslor, attityder, beteenden, behov, vuxnas och och kamraters uppfattningar, hur de kan identifieras och vilket stöd de behöver från hemmet och skolan. Texten kompletteras av mer information i en matris uppdaterad 2010.

Profilerna är framtagna utifrån flera år av observationer, intervjuer och studier av litteratur. De kan hjälpa lärare och föräldrar att titta närmare på de känslor, beteenden och behov som begåvade barn kan ha. (Här finns matrisen i original på engelska.)

Begåvade barn diskuteras ofta som en enhetlig grupp. När de ses som olika delgrupper tenderar det att göras utifrån skillnader i intellektuella förmågor, talanger eller intressen snarare än från en sammanfattande bild av beteenden, känslor och behov. Man kan läsa om kreativa begåvade, intellektuellt begåvade, begåvade med inlärningssvårigheter eller konstnärligt begåvade. 

Syftet med denna artikel är att beskriva en teoretisk modell för att profilera begåvade och talangfulla som skiljer begåvade individer på grund av beteenden, känslor och behov. Matrisen beskriver och jämför sex olika profiler för begåvade barn. Den syftar till att öka medvetenheten hos lärare och föräldrar om skillnader mellan begåvade barn och ge riktlinjer för att identifiera begåvade barn. Den kan också användas för att ta fram lämpliga pedagogiska mål för den begåvade eleven.

Typerna är en generalisering för att underlätta arbetet med att identifiera och vägleda begåvade barn i alla aspekter av deras utveckling. En typ är inte avsedd att beskriva något barn fullständigt.

Personligheten beror på både livserfarenheter och arvsmassa. Alla begåvade barn påverkas inte på samma sätt av sina förmågor. De påverkas även av sina familjer, sin utbildning, sina relationer och sin personliga utveckling.

Begåvade kan inte ses som en enhetlig grupp. Medvetenheten om detta ökar med erfarenheten av begåvade barn i flera olika sammanhang (Strang, 1962).

Roeper (1982) föreslog fem typer av begåvade barn, utifrån hur barnen hanterar sina känslor: perfektionisten, vuxenbarnet, vinnaren, självkritikern och den välintegrerade. Hon fokuserar på de strategier barnen utvecklar för att bemöta och hantera svårigheter, och hur de upplever och uttrycker känslor.

Få studier fokuserar på ett helhetsperspektiv av begåvade barn. De flesta tar upp en enstaka aspekt av utvecklingen, eller ett område av prestation eller intresse (Colangelo & Parker, 1981; Delisle, JR, 1982; Gregory & Stevens-Long, 1986; Kaiser, Berndt, & Stanley, 1987; Schwolinski & Reynolds, 1985).

Men vi måste bemöta alla delar i barnets utveckling, med hänsyn till samspelet mellan emotionella, sociala, kognitiva och fysiska faktorer. Det är viktigt att komma ihåg att "ett barn är en total enhet, en kombination av många egenskaper. Känslor kan inte behandlas separat från intellektuell medvetenhet eller fysisk utveckling. Alla flätas samman och påverkar varandra" (Roeper, 1982, s. 21). Begåvning bör på samma sätt inte definieras med separata kategorier; varje aspekt av personligheten och utvecklingen påverkar och interagerar med alla andra aspekter. Begåvning bör ses som en faktor som påverkar personligheten.

Modellen är bara ett teoretiskt verktyg som kan ge insikter för att underlätta utvecklingen hos begåvade barn, den är inte en diagnostisk klassificeringsmodell.

Lärare och föräldrar behöver förstå de kognitiva, emotionella och sociala behov som begåvade barn har.

Modellen kan användas för utbildning och fortbildning om begåvade barn och deras behov. Lärare kan gärna diskutera innehållet med sina begåvade elever, som en del i att hjälpa dem att utveckla förståelse för sina egna behov och beteenden.

Ett barn bör inte definieras utifrån kategorierna – man kan stämma in på flera typer, samtidigt eller över några års tid. Beteenden, känslor och behov ändras ofta när man är ung.

I styckena nedan beskrivs typerna. Utöver texten finns alltså mer information i en matris över följande punkter för varje typ:

• Känslor och attityder 
• Beteenden 
• Behov 
• Så kan typen uppfattas 
• Så kan typen identifieras 
• Stöd hemmet kan ge 
• Stöd skolan kan ge 

Typ I: Den framgångsrika

De särskilt begåvade elever som identifieras, och får åtgärder, är oftast av typ I. De barn som har typ I:s beteende, känslor och behov är de som har lärt sig systemet. De har lyssnat noga på sina föräldrar och lärare. De har märkt vad som lönar sig, hemma och i skolan, och beter sig utifrån det. De lär sig bra i skolan och lyckas få höga poäng på prov och i intelligenstester. De får ofta möjlighet att ta del av de insatser som finns för begåvade elever. De uppvisar sällan problembeteenden eftersom de är så angelägna om att få godkännande från lärare, föräldrar och andra vuxna.

Många tror att dessa barn kommer att klara sig själva och lyckas väl i livet på egen hand. Men typ I blir ofta uttråkade i skolan och lär sig att använda systemet för att klara sig igenom det med så lite ansträngning som möjligt. I stället för att sträva mot sina egna intressen och mål i skolan, tenderar de att bara följa med strömmen genom skolan. De är beroende av att föräldrar och lärare driver och styr. De får inte de kunskaper och den inställning som krävs för att bli självständiga. Men de presterar goda skolresultat. De kan verka ha en positiv självbild eftersom de har fått bekräftelse för sina prestationer. De är omtyckta av kamrater och ingår i sociala grupper. De är beroende av systemet men är inte medvetna om att de har brister, eftersom vuxna har bekräftat att de är nöjda med dem och deras prestation. Men Goertzel och Goertzel (1962) såg att de duktigaste barnen i klassrummet kan bli kunniga men fantasilösa vuxna, som inte har utvecklat sina förmågor och talanger. Det verkar som om dessa barn riskerar att bli utan både sin kreativitet och sin självständighet.

Från gruppen av typ I kommer begåvade unga vuxna som underpresterar i college och senare i vuxenlivet. De har inte fått med sig det som krävs för livslångt lärande. De är väl anpassade till samhället, men är inte väl förberedda för de ständigt föränderliga utmaningarna i livet.

Typ II: Den utmanande

Typ II har en divergent begåvning – en begåvning som går på tvären och kombinerar många olika domäner. Många skolor lyckas inte identifiera begåvade barn av typ II. De lyckas bättre där särskilda program för begåvade har funnits i mer än fem år och lärare har fått mycket fortbildning på området. Typ II har vanligtvis mycket kreativitet och kan uppfattas som envisa, taktlösa eller sarkastiska. De ifrågasätter ofta auktoriteter, och kan utmana läraren inför klassen. De följer inte systemet, och de har inte lärt sig att använda systemet till sin fördel. De får inte mycket erkännande, och få belöningar eller utmärkelser. Deras samspel i skolan och hemma innebär ofta konflikter.

Dessa barn känner sig frustrerade eftersom skolan inte har bekräftat deras talanger och förmågor. De kämpar med sin självkänsla. Vissa men inte alla är med i sociala grupper. Några utmanar även sina skolkamrater, och blir därför inte välkomnade i aktiviteter eller grupparbeten; andra har ett stort sinne för humor och en kreativitet som många kamrater gillar. Deras spontanitet kan vara störande i klassrummet. Trots sin kreativitet har typ II ofta en negativ självbild.

Typ II kan vara i riskzonen för att hoppa av skolan, och för svårigheter i livet, om skolan inte gör lämpliga åtgärder före högstadiet. Föräldrar till begåvade gymnasieelever som hoppar av skolan säger ofta att deras barn uppvisade typ II-beteenden i grundskolan. Detta förhållande är inte vetenskapligt belagt, men konsekvenserna är allvarliga och förtjänar att beaktas.

Typ III: Den osynliga

Typ III är ofta mellanstadieflickor, men det finns också pojkar som döljer sin begåvning. Pojkarna är ofta äldre, i gymnasieåldern, och döljer ofta sin begåvning efter att ha upplevt höga förväntningar till exempel inom idrott.

Typ III är ofta begåvade flickor vars behov av att känna tillhörighet ökar dramatiskt i mellanstadiet (Kerr, 1985). De börjar förneka sin begåvning för att kunna känna sig mer inkluderade i den icke-begåvade kamratgruppen. Elever som varit mycket motiverade och intensivt intresserade av akademiska eller kreativa uppgifter kan plötsligt radikalt förändras och förlora allt intresse för sina tidigare passioner. Typ III känner sig ofta osäkra och oroliga. Deras förändrade behov kommer ofta i konflikt med de förväntningar de upplever från lärare och föräldrar. Alltför ofta reagerar vuxna på förändringen på ett sätt som bara ökar barnens motstånd och förnekelse. Det finns en tendens att vuxna pressar dessa barn och insisterar på att de fortsätter på samma utbildningsnivå oavsett hur de känner sig. Typ III verkar må bäst av att accepteras som de är och för hur de känner sig, vid varje tidpunkt, genom förändringarna.

De bör inte tillåtas att helt överge alla sina projekt eller avancerade klasser, men de bör få fler alternativ, så att de har möjlighet att uppfylla både sina akademiska och sina känslomässiga behov medan de genomgår förändringarna. Om man utmanar och pressar dessa motvilliga elever kan detta i sig stöta dem längre bort från de personer som kan bidra till att uppfylla deras behov och långsiktiga mål.

Typ IV: Avhopparen/den arga

Typ IV är ofta arga. De är arga på vuxna och på sig själva eftersom systemet inte har uppfyllt deras behov på många år och de känner sig avvisade. De kan uttrycka ilskan genom att bli deprimerade och tillbakadragna eller genom att agera ut och bli defensiva. Ofta har de intressen som ligger utanför läroplanen och har inte fått stöd och bekräftelse för sin talang och sina intressen på dessa ovanliga områden. De upplever skolan som irrelevant, och kanske som att skolpersonalen är fientligt inställd. För det mesta finns typ IV i gymnasiet, men det finns även grundskolebarn som går i skolan sporadiskt eller bara vissa dagar, och som redan har hoppat av, om inte fysiskt så mentalt och känslomässigt.

Typ IV identifieras ofta mycket sent som begåvade, kanske inte förrän i gymnasiet. De är bittra som ett resultat av att de länge känt sig avvisade och försummade. Deras självkänsla är mycket låg. De behöver ett nära samarbete med en vuxen som de kan lita på. De vanliga insatserna för begåvade barn är inte lämpliga för typ IV. Familjerådgivning rekommenderas, och typ IV bör också få möjlighet till individuell rådgivning. Diagnostiska tester är nödvändiga, för att identifiera vilka ämnesområden eleven behöver insatser i.

Typ V: Den dubbelt särskilda

Typ V avser begåvade barn som också har funktionsnedsättningar, inlärningssvårigheter eller liknande.

Typ V uppvisar sällan beteenden som skolor förväntar sig hos begåvade. De kan ha slarvig handstil eller störande beteenden som gör det svårt för dem att slutföra arbete, och de verkar ofta förvirrade inför sin oförmåga att utföra skoluppgifter. De visar symptom på stress; De kan känna sig uppgivna, frustrerade, avvisade, hjälplösa eller isolerade.

Dessa barn kan förneka att de har svårt genom att hävda att lektionerna eller uppgifterna är tråkiga eller dumma. De kan använda humor för att förnedra andra för att stärka sin egen låga självkänsla. De vill undvika fel och blir missnöjda när de inte lever upp till sina egna förväntningar. De kan vara mycket skickliga på intellektualisering som ett sätt att hantera sina känslor av otillräcklighet. De är ofta otåliga och kritiska och reagerar med envishet på kritik.

Dessa elevers begåvning missas ofta, eftersom de uppfattas som genomsnittliga. Skolorna tenderar att fokusera på svagheterna och misslyckas med att se och vårda styrkorna och talangerna.

Typ VI: Den självständiga

Typ VI är den självständiga eleven. Få begåvade barn uppvisar dessa drag i tidig ålder, även om föräldrarna kan ha sett tecken hemma. Liksom typ I har dessa elever lärt sig att arbeta effektivt i skolsystemet. Men till skillnad från typ I, som strävar efter att göra så lite som möjligt, har typ VI lärt sig att använda systemet för att skapa nya möjligheter för sig själva. De arbetar inte åt systemet; de får systemet att arbeta för dem.

Typ VI har en stark, positiv självbild eftersom deras behov uppfylls; de är framgångsrika, och de får positiv uppmärksamhet och stöd både för sina prestationer och för den de är. De är väl respekterade av vuxna och kamrater. De har ofta en ledarroll i skolan eller samhället.

Typ VI är oberoende och självstyrda. De känner sig trygga i att utforma sina egna utbildningsmål och personliga mål. De accepterar sig själva och klarar att ta risker. En viktig aspekt är deras starka känsla av personlig makt. De inser att de kan skapa förändring i sina egna liv, och de väntar inte på att andra ska underlätta för dem. De klarar av att uttrycka sina känslor, mål och behov fritt och på lämpliga sätt.

- - - - - - - - - - - - - - - - 

För att bli lite tjatig: 

Läs nu mer om varje typ i matrisen över beteenden, behov osv.

Sedan kanske det är dags att läsa om hur man kartlägger och anpassar.

- - - - - - - - - - - - - - - - 

Vill du läsa ännu mer? Jade Rivera tar upp typerna i sin blogg.

- - - - - - - - - - - - - - - -