Lågaffektivt bemötande – minimera utbrott

Har ditt barn beteenden som leder till problem, utbrott, aggressivitet? Använd metoderna i lågaffektivt bemötande. De ger dig större chans att undvika utbrott eller att någon blir skadad.

Alla lärare och andra vuxna kring barn borde arbeta så här, jämt. 

Texten nedan kommer från en forskningsgenomgång i denna uppsats, sidan 14 är bäst. Det hålls regelbundna utbildningar i metoden.

"I analysen av problemskapande beteende måste både de långsiktiga och kortsiktiga stressfaktorerna beaktas. När den sammanlagda stressnivån stiger kan personen visa varningstecken på oro. Det är viktigt att omgivningen känner till hur varje person visar upptrappad stress och oro på. I det läget kan omgivningen välja att ”stå på sig” och genomdriva kravet eller backa och låta personen återfå lugnet och självkontrollen. Om personens stressnivå istället fortsätter att stiga och når en kritisk nivå hamnar personen i affekt, dvs. det vi menar med ett utbrott. I det tillståndet förlorar personen självkontrollen och det finns stor risk för våldsamt eller självskadande beteende. ---

En utgångspunkt i det lågaffektiva bemötandet är affektsmitta. Hejlskov visar hur exempelvis små barn ”smittar” varandra med sina känslouttryck. Ett hungrigt barn som gråter kan få en hel avdelning spädbarn att gråta, trots att de flesta inte ens är hungriga. Förmågan att reglera sina känslor är knutet till utveckling och mognad. Personer med utvecklingsstörning eller neuropsykiatriska funktionsnedsättningar har generellt sett svårt med denna känsloreglering, enligt Hejlskov. 

Det är en av anledningarna till att skäll inte fungerar så bra i den här elevgruppen. Den höjda rösten kommunicerar aggressivitet och den smittar av sig vilket kan leda till att barnets oro eller ilska blir förvärrad. Hur omgivningen beter sig är alltså extra kritiskt när stressnivån stiger och personen är på väg i affekt. Med ett lågaffektivt bemötande hanteras situationen på ett lugnande sätt. 

Målet är att personen i affekt ska återfå självkontrollen. Hejlskov beskriver olika tekniker för att nå detta resultat. Alla dessa är ursprungligen framtagna av Andrew McDonnell:

• Reagera lugnt och behärskat, så inte personalens affekt förvärrar situationen. 
• Undvik ögonkontakt, eftersom ögonkontakt i kritiska lägen kan kommunicera aggressivitet och dominans. 
• Undvik beröring, eftersom vi riskerar att vara omedvetet hårdhänta i en kritisk situation vilket kan förvärra konflikten. Dessutom är många av personerna taktilt överkänsliga. 
• Backa bort från personen i affekt istället för att gå närmare. Det minskar affektintensiteten och det blir en mindre hotfull situation för personen i affekt. 
• Stå aldrig mitt emot personen, eftersom det kan kommunicera aggressivitet och dominans. 
• Ha ett mjukt kroppsspråk och undvik framför allt att spänna musklerna. 
• Sätt dig gärna på golvet, för att göra dig själv mindre i personens synfält och tydligt visa att du inte är ett hot. 
• Prata med lugn röst innan situationen eskalerat. Om personen tappar självkontrollen, ska du helt undvika att prata eftersom det ställer kommunikativa krav på förståelse vid en tidpunkt när denna är kraftigt nedsatt. 
• Ge dig, dvs. släpp kravet för att undvika ytterligare affekt och risk för våld. Det kan innebära att du köper en glass till personen istället för att situationen spårar ur personen hamnar i affekt. 
• Byt personal, eftersom affekten ofta riktas mot just en specifik person. Byter man personal, kan affekten och ilskan försvinna. 
• Vänta ut personen i en kravsituation istället för att pressa fram förloppet. Gå en bit åt sidan och låt personen själv kontrollera sitt genomförande. 
• Avled uppmärksamheten genom att överraska personen. Humor är effektivt i detta sammanhang. Känner man en person vet man vad som skapar skratt. Det kan vara en väg ur en besvärlig situation. Det kan också vara något helt oväntat, som att plötsligt erbjuda en fika precis innan konflikten eskalerat.

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Tina Wiman sammanfattar på följande sätt:

– Alla situationer skapas i samspel mellan människor och i en viss miljö. Det betyder att jag är delaktig i att skapa de problembeteenden jag upplever. Men också att genom att ändra samspel och miljö kan jag ändra beteenden. Jag kan påverka! 

– Om barnet bråkar är det nog jag som måste ändra på det som utlöser bråken. För barnet gjorde nog så gott hen kunde, fast det räckte inte. 

– Om barnet har ett problem är det nog jag som måste hjälpa barnet att lösa det. För om barnet hade kunnat hade det nog löst det själv redan. Och det är vad vuxna gör, guidar barn till att hitta lösningar som deras egen erfarenhet och förmåga inte räcker till. Det är därför barn behöver vuxna. 

– Om jag har ett problem med barnets lösningar är det nog jag som måste erbjuda barnet en lösning som är bättre för oss båda. 

– Problem uppstår bara när kraven är större än förmågan. 

– Ofta är det viktigare HUR jag ställer ett krav än vilket krav jag ställer.

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Läs mer här:

Tina Wiman om hur hon är lågaffektiv med sina barn

Råd om samtal och att prata tydligt av Jill Rogheden

Samtalsmetodiken giraffspråket – non violent communication

Bo Hejlskov Elvéns bästa blogginlägg

Ross Greenes metoder för samarbetande proaktiva lösningar / problemlösning

Fler lästips om att minimera bråk

Bo Hejlskov Elvéns sida med material att ladda ned gratis



Fler tänkvärda blogginlägg hos Tina Wiman:

Ställa krav så att du får ett "ja" till svar

Strategier vi behöver lära barnen

Lågaffektivt betyder inte, att vi inte ställer krav

Lågaffektivt betyder inte, att vi inte låter barnet gå i affekt i vissa situationer

Vi ska säga förlåt till barnet

Exempel på att tjata (påminna) lågaffektivt

Om man måste ingripa fysiskt

Från uppsatsen längre upp kommer följande, om att fysiskt ingripa om något riktigt allvarligt riskerar hända:

Som en absolut sista utväg kan det vara nödvändigt att – kortast möjliga tid, och helt utan smärta –kontrollera personens rörelser. Detta är aktuellt om personen har ett farligt beteende och riskerar att tillfoga sig själv eller andra allvarlig skada eller om värdefull egendom riskerar att gå sönder. Skillnaden mot traditionell fasthållning är att man bara håller i under några få sekunder. Det blir en slags avledande manöver. Man håller absolut inte i tills personen är lugn igen. Ett sådant förlopp eskalerar ofta med stor risk för skador på både personal och elev.

Det ska röra sig om ytterst allvarliga skador eller ytterst värdefull egendom. Att bita sig i handen, i affekt slå mot en personal eller kasta en CD-spelare i väggen räknas inte. I dessa fall används lugnande tekniker. Om det istället rör sig om upprepade och hårda slag mot eget eller annan persons huvud eller en fabriksny bil på en parkeringsplats, krävs det att personalen mjukt styr rörelsen. Rörelserna bygger på kampsporten Jujutsu, som använder mjuka rörelser och syftar till att besegra motståndaren med så lite fysisk styrka som möjligt. 

Teknikerna i ett lågaffektivt bemötande är framtagna för att garanterat vara helt smärtfria för personen i affekt. Rörelserna ska vara säkra och effektiva och dessutom socialt accepterade. Det innebär att förbipasserande människor som bevittnar rörelsen inte ska reagera negativt och uppleva situationen som kränkande.