Varför tycker så många så illa om iq? Jag har svårt att förstå det. IQ är en siffra av många, som skostorlek eller blodtryck. Alla dessa siffror beror på gener. Vad som händer sedan är en kombination av arv och miljö.
Kinesiska flickors lindade fötter höll sig korta. Äter du dålig mat riskerar du få problem med blodtrycket. Ett högt iq översätts inte automatiskt till ett högt betyg. Fötter behöver skor i rätt storlek för att må bra, kroppen behöver sund mat och motion för att hjärtat ska må bra, och barn oavsett iq behöver en passande undervisning för att må bra – de behöver träna färdigheter och lära in fakta.
Betyg och prov är förresten, på ett sätt, mycket mer orättvist, ojämlikt och osäkert än iq-tester. Ett bra betyg kräver att du har kunnat göra det lärarna kräver, med de förutsättningar livet och lärarna har gett dig. Då gäller det att inte tappa motivationen eller hamna i konflikt med lärarna. Eller råka få en dålig lärare. Barn med rika eller utbildade föräldrar kan få ett helt annat stöd hemifrån än fattiga barn, som ofta också går i sämre skolor. Oxford och Cambridge har börjat ta in studenter utifrån iq mer än utifrån betyg, eftersom deras efterforskning visar att iq är mer rättvisande för vilka studenter som kommer att kunna tillgodogöra sig utbildningen. Det finns många fler fattiga än rika barn med hög iq, men vilka är det som brukar ha störst chans att komma in på bra universitet – fattiga eller rika? Det här är alltså ett exempel på en situation när iq det rättvisa, det som faktiskt
motverkar elitism och klasskillnader.