Kan en person utan händer skriva? Ja, genom att diktera till en dator eller till någon som skriver ner.
Rimligen är det inte kroppens förmåga att ta in eller ge ut ord, som ska betygsättas när elever läser eller skriver, utan hjärnans förmåga att förstå och använda innehållet, respektive strukturera och formulera.
Alltså ska barn med dyslexi inte få sämre betyg i läsförståelse för att deras avkodning av bokstäver eller ljud inte fungerar lika bra, dvs. de ska få läsa med öronen. Och det är inte fusk att få läroböcker i talform.
Och barn som har svårt med motoriken ska inte få lägre betyg på ett fysikprov för att de förmedlar resultatet muntligt till läraren.
Om det gör ont i handen att skriva; om barnet får ångestpåslag av frustrationen att pennan inte åstadkommer de figurer barnet hade tänkt; om handstilen blir svårläst. Inget av detta har med förmågan att välja innehåll, disponera, argumentera tydligt, markera citat, sätta stor bokstav. Ta då för all del bort sånt som står i vägen, tills barnet har tränat upp förmågan.
I svenskan, när läraren behöver förstå om eleven har fattat det här med skiljetecken, styckeindelning, fetstil och så vidare, är det bara att bedöma det genom att eleven får säga "punkt" när det ska vara punkt. Och rimligen kan en vuxen skriva ner det eleven säger, och eleven kan titta på det och tillföra styckeindelning osv. i efterhand, precis som vi gör som skriver på dator.
Och på ett djupare plan, hur ska vi ha det med betyget i svenska, för de som faktiskt inte greppar reglerna för stavning och interpunktion? Om det är en tydlig och diagnosticerad dyslexi som är problemet? Ska alla med dyslexi leva med att de troligen inte kan få godkänt i svenska, och därmed riskera att inte bli behörig till högre utbildning osv.? När det nu finns rättstavningsprogram och andra hjälpmedel är ju stavningsproblem inte ett problem i vuxenlivet. Ska det ändå tillåtas orsaka ett F i svenskämnet?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar